Norrtäljes landsbygd är levande och expansiv. Stora delar har också höga värden med spår efter tusentals år av mänsklig påverkan och det finns en tydlig kontinuitet. Majoriteten av den brukade odlingsmarken ligger där järn- och bronsåldersmänniskan började odla, och landskapet nyttjas på samma sätt idag som det gjorts under tusentals år. Bebyggelsen har vuxit upp på impediment och som pärlband längs gamla transportleder. Odlingslandskapet med småbrutna åkrar, stenmurar, odlingsrösen och ängs- och hagmarker har kulturhistoriska värden och är viktiga för upplevelsen och attraktiviteten på landsbygden.

På landsbygden finns även slotts- och herrgårdsmiljöer där landskapet präglats av målinriktad planering av vägnät, åkerfält, alléer och arbetarbostäder. Landskapet är ofta rikt på ek och andra ädellövträd.

Vid nybyggnation ska det småskaliga och öppna odlingslandskapet värnas. Jordbruksmark är en resurs som ska skyddas, något som traditionellt sett alltid gjorts för att säkerställa tillgång till odlingsbar mark. Boningshus har därför ofta lagts längs sluttningar, höjdlägen eller i skogsbryn för att utnyttja markresursen. Ny bebyggelse bör anpassas efter detta och följa det omgivande landskapet, terrängen och bebyggelsestrukturen. Landskapsbilden ska värnas. Hus bör inte uppföras isolerat i landskapet då krav på nya tillfartsvägar kan fragmentera odlingslandskapet och försvåra jordbruksdrift och förvaltning av natur- och kulturmiljökvaliteter.

I känsliga miljöer ska ny bebyggelse omsorgsfullt anpassas, exempelvis genom anpassning av karaktär, färgsättning eller liknande. En bedömning ska göras utifrån platsens förutsättningar och värden.