Nedan beskrivs de åtta kulturmiljöer av regionalt intresse som finns i Norrtälje kommun. Dessa redovisas även i hänsynskartorna.

Gillberga

Bronsåldersmiljö väster om Gillberga som är väl avgränsad och inrymmer ett trettiotal lokaler med fornlämningar av bronsålderskaraktär. Fornlämningarna är välbevarade och består av skärvstenshögar, rösen och ej övertorvade stensättningar, troligen även boplatslämningar. Längst västerut i området finns ett naturminne, Gillberga gryte.

Ortala bruk

Ortala bruk var i drift redan på 1500-talet och är idag en mindre bruksmiljö vars drift lades ner redan på 1870-talet. De bevarade byggnaderna visar på ett åskådligt sätt brukets organisation. Till bruket hörde bland annat masugn, kolhus, smedslänga, handelsbod, kvarn och inspektorsboställe. Ortala är en god representant i länet för denna typ av tidig industriverksamhet.

Stensta – Karlösa – Karls kyrkoruin

Karls kyrkoruin speglar tiden före den nuvarande socknens tillkomst och utgör ett gott exempel i länet på denna typ av tidig sockensammanslagning där man sätter punkt för en äldre tids kyrkliga administration. Karlösa har anor från medeltiden. Norr om gården ligger två gravfält, vilka visar på en långvarig bebyggelseutveckling i området.

Stensta visar en typisk herrgårdsmiljö från det tidiga 1700- talet. Till herrgården hör även en ståtlig fatbur samt något så ovanligt som ett bevarat avträde, förmodligen byggt på 1600-talet. Både Karlösa och Stensta har kontakt med den en gång så viktiga farleden där Jerkströmmen idag utgör en del. Sammanfattningsvis representerar området en utveckling från järnåldern genom medeltiden fram till dagens herrgårdsmiljöer.

Värnberg – Utål

Värnberg – Utålsområdet innehåller tre f d säterier, Värnberg (Kudberga), Eke och Utål. Till området hör även två avhysta bytomter, Pläng och Kappsta samt byn Inål. Till alla gårdar och byn hör järnåldersgravfält. Värnbergs manbyggnad är delvis byggd av material från en 1600-talsflygel och uppfördes efter det att den gamla manbyggnaden brunnit ner 1954. Utåls huvudbyggnad uppfördes vid mitten av 1800-talet. Kulturlandskapsvärden, botaniska, limnologiska och zoologiska intressen finns också i området. Östra delen av området ingår i riksintresse för naturvården (Utålskedjan).

Karlsängen – Vätöberg

De två stenhuggerierna Karlsängen och Vätöberg, båda från 1890-talet, är betydelsefulla minnesmärken över den period i regionens utveckling då stenstaden Stockholm expanderade. Vätögranit användes bland annat till 
riksdagshuset och riksbanken, som byggdes 1899-1902.

Norrtelje Mekaniska stenhuggeri vid Karlsängen levererade granit bland annat till Tändsticksbolagets hus i Stockholm som började byggas 1927. Både vid Karlsängen och vid Vätöberg finns bevarad bebyggelse från stenhuggeriepoken. Många hus är uppförda i början av 1900-talet samt vid uppgången inom stenindustrin 1927. Miljöerna har ett stort kulturhistoriskt värde.

Uddeboö

Under 1500-talet var Uddeboö sätesgård och kallades Ön. Den nuvarande gårdsanläggningen har bildats av 1500-talsgården Ön och den nu försvunna byn Wiby vars läge troligen var vid gravfältet 300 m nordväst om Kvarntorp. Området var till större delen en ö in i historisk tid. Dagens herrgård uppfördes av Fabian Wrede kring mitten av 1700-talet och består av manbyggnad med två flyglar. Av ekonomibyggnaderna är spannmålsmagasinet av högt träarkitektoniskt värde. Det omgivande kulturlandskapet har höga naturkvalitéer.

Riala kyrka

Riala medeltida kyrka är uppförd i gotisk stil i slutet av 1200-talet. Kyrkan välvdes i mitten av 1400- talet och fick sin nuvarande rappning 1894. Stigluckan är nästintill oförändrad sedan den byggdes på medeltiden. Till kyrkomiljön hör även två gravfält och en fornborg, Bastubacken. Riala prästgård omges av tre gravfält som är äldre än de vid kyrkan. Både själva kyrkan och det omgivande kulturlandskapet är av högsta antikvariska värde.

Dämsboda

Området uppvisar en ålderdomlig vägsträckning mellan Dämsboda och Snåret och omges av stora ekar i ett annars öppet landskap. Både vid Dämsboda och vid Snåret finns välbevarad bebyggelse med bland annat flera loftbodar av olika typ. Bodarna utgör ett belysande exempel på det gamla månghussystemet. Eftersom loftbodar i äldre miljö är relativt få, representerar de ett stor byggnadshistoriskt värde. Kulturlandskapet och naturvärdena i samklang med den bevarade bebyggelsen innebär att området är mycket skyddsvärt.

Ställningstagande om kulturmiljöer av regionalt intresse

Kulturmiljöer är en oersättlig resurs. Exploatering intill känsliga kulturmiljöer kan medföra ett ökat slitage eller påverkan som sänker miljöernas värden. Åtgärder som kan riskera betydande negativa konsekvenser för kulturvärden skabör därför inte tillåtas. En levande landsbygd med många boende bibehåller samtidigt kulturlandskapet och möjliggör generationsskiften.