Du är vid skylt 1 i innerskärgården
Miljön i innerskärgården domineras av lövträd och rik undervegetation. Här är det som allra frodigast och lummigast. Trädsorterna kan exempelvis bestå av ek, fågelbär och andra liknande lundarter. Perenner och gräs liknar däremot mer den planterade trädgården. Nedan kan du läsa om de växter som bäst beskriver vegetationskaraktären i innerskärgården men om du vill lära dig ännu mer finns en länk till den kompletta växtlistan längre ned på sidan.
Bergek (Quercus petraea)

Eken är ett av Sveriges 13 ädellövträd och förr i tiden i alla fall det mest ansedda av dem. Bergeken är en av våra två inhemska ekar och den kan bli rejält stor – upp till 25 meter hög och nästan lika bred (ca 15-20m). Eken är viktig för småkryp - undersökningar har visat att gamla ekar kan husera upp till 1500 olika småkryp och därför fredas ofta gamla ekar i landskapet. Unga träd har ofta kvarsittande bruna blad i kronan och kallas därför också vinterek. Bergeken förekommer ofta i kustnära, bergig terräng och det har god salt-, vind-, och snötålighet. Bergekens ekollon sitter på kortskaftade klasar. Bergeken kan växa på många typer av jordar och är salt-, vind- och snötålig. Den trivs därmed i många ståndorter och återkommer således längs hela planteringen i Norrtälje Hamn.
Purpurlök (Allium 'Purple sensation')

Det senaste decenniet har användningen av alliumsläktet fullkomligt exploderat. De blommar länge, sprider sig lätt, älskas av pollinerare och är generellt friska och problemfria. I maj-juni blommar sorten på en smäcker stängel (60-80cm hög) med sina blommor i en bollformad samling – en så kallad flock. De svävande bollarna har en djupt lila färg. Och som att det inte vore nog blir blomman senare till en dekorativ fröställning. Purpurlöken kommer ursprungligen från Nordöstra Irak och västra Iran och kommer trivas utmärkt i klipporna längs Hamnpromenaden.
Skogsnäva (Geranium sylvaticum)

Carl von Linné skrev om skogsnävan: ”…Ingen växt finnes, som är vare sig ymnigare i de tätaste skogarne eller ståtligare på fjällen…”. Artnamnet sylvaticum kommer av latinets sylva (skog) och syftar på dess naturliga växtplats. Den är alltså vanligt förekommande i skogstrakter i hela landet och även den vanligaste av våra nävor. Smeknamnet midsommarblomster har den fått då den ofta blommar som bäst just runt midsommar. Blommorna är tämligen stora och sitter två och två i stora knippen. De är oftast violetta men i norra Sverige är det inte ovanligt med vitblommiga exemplar. Midsommarblomster blir runt 50 cm hög.
Bladen är djupt handflikiga med ganska breda och kortspetsiga flikar och stjälkarna är dunhåriga. Midsommarblomster har en avancerad frösättning som består av en komplicerad följd av rörelser vilket i förenklad form innebär att fröet flyger ut ur fruktställningen i ca 45 graders vinkel. Fröna, som kallas slungfrön, är liksom projektiler tunga och glatta och hamnar på marken ett par meter från moderplantan. Det finns utländska geraniumarter som på detta sätt kan sprätta iväg sina frön upp till 30 m.
En (Juniperus communis FARVILL E)
Just denna sort av en har sitt ursprung i Norge. Ursprungsplatsen är mellan fjällets fot och havet. Den har ett vackert upprätt vasformat och tätt växtsätt men tål snöbelastning ovanligt bra för att vara vasformad. Sluthöjden är 1–1.5m. Sorten är mycket frisk och härdig och får korta och syllika barr med en frisk grön färg och en silvrig undersida. Under växtsäsongen behåller de sin gröna färg medan de blir mer brunaktiga under vintern. Enen är tålig mot stadsklimat, salta vindar och blåsiga lägen.
Kryptuja (Microbiota decussata 'Sibirteppe' E)

Kryptuja är varken en tuja eller en lågväxande en, utan ett alldeles eget släkte – Microbiota. Kryptujan upptäckes för 100 år sedan (1921) i ett område nordost om Vladivostok. En plantskola i Lillehammer var först med att ta hem sorten till Norge då den uppvisat stor tålighet mot kyla på ner till -40 grader. Kryptujan har ett lågt (ca 30 cm) och utbrett växtsätt och denna E-sort bildar en platt, nästan cirkelrund matta. Sorten är långsamväxande och håller sig lägre än andra kryptujor. Barren är mjuka och under växtsäsongen friskt gröna men under vintern antar dom en vacker mer bronsbrun färg innan vårvärmen sätter in och den åter blir frodigt grön.
Vårälväxling (Sesleria heufleriana)

Här i planteringarna finns det flera perenner som vunnit utmärkelsen ”Årets perenn”. Det kanske inte är så konstigt eftersom det ofta är särskilt värdefulla perenner. När vårälväxlingen blev utsedd till årets perenn år 2014 var slutklämmen – ”en drömväxt helt enkelt”. En viktig anledning till vinsten var hur långt den spänner över växtsäsongen. Redan i mars-april visar de distinkta små blomhuvudena sig.
De äggrunda svartvioletta axen, vilka senare ljusnar, är ett starkt kännetecken för Vårälväxlingen där de vajar cirka 10 cm över tuvan. Bladen som blir cirka 30-40 cm höga är gröna på ena sidan och dekorativt blådaggiga på den andra och eftersom de växer i som en spiral visar den täta tuvan upp ett elegant färgspel. Bladfärgen håller dessutom långt in på vintern. Vårälväxlingen är nästintill skötselfri och den tål nästan alla lägen. Vårälväxling ger planteringen ett både elegant och naturligt intryck.
Komplett växtlista
Du hittar en komplett växtlista över vegetationen i Norrtälje hamn här