Du är vid skylt 9 i ytterskärgården

Bergek (Quercus petraea)

Eken är ett av Sveriges 13 ädellövträd och förr i tiden i alla fall det mest ansedda av dem. Bergeken är en av våra två inhemska ekar och den kan bli rejält stor – upp till 25 meter hög och nästan lika bred (ca 15-20m). Eken är viktig för småkryp - undersökningar har visat att gamla ekar kan husera upp till 1500 olika småkryp och därför fredas ofta gamla ekar i landskapet. Unga träd har ofta kvarsittande bruna blad i kronan och kallas därför också vinterek. Bergeken förekommer ofta i kustnära, bergig terräng och det har god salt-, vind-, och snötålighet. Bergekens ekollon sitter på kortskaftade klasar. Bergeken kan växa på många typer av jordar och är salt-, vind- och snötålig. Den trivs därmed i många ståndorter och återkommer således längs hela planteringen i Norrtälje Hamn.

Liten kärleksört (Hylotelephium cauticola)

Liten kärleksört är en nätt perenn med fin form och ett utseende som håller hela säsongen. Den är mycket härdig och lättodlad och trivs i full sol där den snabbt bildar små kuddar som blir ca 10 cm höga. Bladen är tjocka och grågröna och ibland med inslag av blått eller violett. De flesta lågväxande perenner för torra planteringar blommar på våren men just Liten kärleksört har istället förlagt sin blomning till hösten (aug-september) då den livar upp planteringen med lysande rödvioletta och rosa nyanser.

De rosa blommorna är stjärnlika och sitter tillsammans i luftiga blomställningar och den sena blomningen förlänger inte bara säsongen utan är också viktig för fjärilar och bin. Den utvecklas likt andra sorter av kärleksört bäst på mager jord där den får kompakt växtsätt och mest intensiv blomfärg. Liten kärleksört har helt enkelt så många kvaliteter att den utsågs till årets perenn 2016.

Grusslok (Melica ciliata)

Grusslok är ett mycket karaktäristiskt gräs som inte kan förväxlas med något annat svenskt gräs. Arten är vanlig på Öland och Gotlands kalkrika torrbackar och glesa skogar. Grussloken bildar små tuvor med strikt upprättväxande strån. Bladen är platta men ofta hopvikta vilket ger ett smalt intryck. I juli blommar gräset med en vippa som vid mognaden liknar en flaskborste. Vippan blir drygt fem centimeter lång med bleka, ibland brunaktiga eller violetta småax. De vita småhåren är till en början oansenliga men med tiden blir de längre och när vippan mognar får den ett luddigt utseende. Artnamnet ciliata kommer av latinets cilium (kanthår) och betyder 'med hårkant', vilket syftar på de i kanten långhåriga ytteragnarna. Höjd ca 20-40 cm.

Daggros (Rosa glauca 'Nova' E)

Daggrosen är vildväxande i de centraleuropeiska bergsområdena och är särskilt vanlig i Alperna och Pyrenéerna men den har även använts mycket i trädgårdssammanhang. Sorten 'Nova' kommer från Öjebyns trädgårdsförsöksstation i Piteå .Den blir en medelstor buske ca 2–3 meter hög, som är tät ända ner till mark till skillnad från arten (Rosa glauca). Busken blommar sent men rikligt, med små ljusrosa halvdubbla blommor i klasar som kan innehålla ett 20-tal blommor. Under hösten ersätts blomningen av en mängd små, runda till äggformade nypon vilka är mycket dekorativa och dessutom attraktiva för fåglar som därmed bidrar till spridning av arten. Utmärkande för arten är dess blådaggiga friska bladverk med dekorativt rödvioletta grenar som växer överhängande.

Komplett växtlista 

Du hittar en komplett växtlista över vegetationen i Norrtälje hamn här