Du är vid skylt 5 i innerskärgården

Körbärskornell (Cornus Mas)

Cornus mas är våren i ögonhöjd! Alldeles klargula slår körbärskornellens blommor ut som den allra första av lignoserna (ett botaniskt begrepp för vedartade växter dvs träd, buskar och halvbuskar). Körsbärskornellen blir främst en flerstammig större buske eller ett litet träd, cirka 10 meter högt. Arten förekommer naturligt i centrala och sydöstra Europa så den passar perfekt här i den varma stenstaden som efterliknar dess ursprungliga växtplats. Bladen är friskt gröna och blanka och stammen är stiligt grafitgrå med flagnande bark. På hösten blir bladen vackert orange-lila och som om det inte vore nog så kan man på sensommaren skörda körbärskornellens sötsyrliga frukter vilka kan användas till t.ex. sylt, gelé och likör.

Bergnejlika (Dianthus gratianopolitanus)

Nejliksläktet består av cirka 300 arter varav sex arter växer vilt i Sverige. Nejlikans botaniska namn, Dianthus, kommer av grekiskans dios (Zeus, gudens) och anthos (blomma) - gudomlig blomma. Bergnejlikan har sitt ursprung i Italien och trivs precis som övriga släkten av nejlikväxter i soliga lägen.

Bergnejlikan växer i täta tuvor och bildar kuddliknande mattor som blir cirka 15 cm höga. Bladen är blågrå, smala och sylformiga. Blomningsperioden är i juni-juli och går i rosa-purpurröda toner.

Balkanbergtall (Pinus mugo var. Pumilio fk Sauherad E)

Balkanbergtallen växer vilt i Alperna öster om Schweiz och från Karpaterna i norr till bergsområden på Balkan i söder. På vissa platser i Norge räknas den som naturligt växande. E-plantan är utvald för sitt jämna och låga växtsätt. Den har många tätt sittande grenar och växer kuddformat, nästan lite molnlikt, med en sluthöjd på cirka 1–1.5m. Den påminner om en stor bonsai. Balkanbergtallen är mycket tålig och härdig och anspråkslös vad gäller jorden på sin växtplats. Likt alla tallarter är balkanbergtallen en ljusälskare och den trivs därför bäst i full sol. Den är även vindtålig och tål salta havsvindar bättre än de flesta andra växtslag. Barren är långa och friskt gröna och nytillväxten är ljusgrön vilket kontrasterar fint till de äldre, mörkare gröna barren.  

Blodtopp (Sanguisorba officinalis 'Tanna')

Blodtoppen är en ganska ovanlig växt i det vilda. Den har ett utpräglat växtsätt, både yvigt och graciöst på samma gång. Mitt i sommaren och en bit in på hösten blommar den med täta, mörkt brunröda blomhuvuden som svävar ovanför resten av planteringen. De gröna bladen har en fin, nästan gurkliknande smak och de går att äta i till exempel en sallad. Förr i tiden var blodtoppen en medicinalväxt som användes för att stilla blod - släktnamnet Sanguisorba kommer från latinets sanguis (blod) och sorbere (suga upp).

Såpnejlika (Saponaria officinalis 'Kvinnsgröta')

Såpnejlika är en gamla medicinal- och hushållsväxt. Förr användes den istället för såpa när man tvättade kläder, eftersom dekokten av den sönderskurna roten löddrar. Såpnejlika fanns förr i rabatterna vid nästan varje stuga, företrädesvis den rosa, dubbla sorten. Den doftar sött och gott och blommorna är gammaldags romantiska i täta toppställda samlingar. Namnsorten ’Kvinnsgröta’ är insamlad i det lilla samhället Kvinnsgröta på Öland, där den växer i en privatträdgård. Hur den kommit till Kvinnsgröta vet vi inte, men Allan som äger trädgården där såpnejlikan står, berättar att den fanns där när han flyttade in på 1960-talet. I juli-september blommar den med en ovanlig mörkt rosa färg och dubbla blommor.

När blommorna slår ut är de ljusrosa men blir allt mörkare med tiden. Bladverket är friskt grönt och växten blir ungefär 80 centimeter hög. Den sprider sig snabbt med utlöpare och är lättetablerad i de flesta lägen då den har anspråkslösa krav på sin växtplats. ’Kvinnsgröta’ är en del av varumärket Grönt kulturarv. Alla perennsorter under Grönt kulturarv har funnits i odling i Sverige sedan före 1940 och kännetecknas av att de har en lång odlingstradition, intressant kulturhistoria och bra odlingsegenskaper. Grönt kulturarv är utvalda att bevaras i den Nationella genbanken.

Höstälväxing (Sesleria autumnalis)

Fler och fler får upp ögonen för grässläktet Sesleria (älväxingar). De är vackra, långlivade och robusta gräs som passar perfekt i hållbara planteringar med minimal skötsel. Höstälväxingen är ett vackert lågväxande gräs som bildar täta tuvor. Den trivs bäst i halvskugga men klarar även av att placeras i sol. Höstälväxingen blir som bäst i stora sjok och passar mycket bra i naturlika planteringar tillsammans med andra perenner. Under sensommaren och hösten (augusti-oktober) blommar den med långa ljust bruna ax som blir cirka 40 centimeter höga. Stråna växer upprätt och har en gulgrön färg. På hösten blir de än mer gyllene och de står sedan fint över hela vintern och blir vackra i rimfrost och snö.

Komplett växtlista 

Du hittar en komplett växtlista över vegetationen i Norrtälje hamn här