Gå till innehåll Hoppa till snabblänkar Gå till nyhetsarkiv Gå till Om webbplatsen Gå till söksida Gå till kontaktsida

Du är vid skylt 11 i ytterskärgården

I ytterskärgården växer de tuffaste växterna som klarar de mest utsatta lägena. Här måste växterna tåla både vind, sol, salt och torka. Exempel på träd kan vara oxel och tall. Undervegetationen består av gräs, tåliga perenner och örter vilka ofta har sin naturliga förekomst i betydligt varmare och torrare länder. Nedan kan du läsa om de växter som bäst beskriver vegetationskaraktären i mellanskärgården men om du vill lära dig ännu mer finns en länk till den kompletta växtlistan längre ned på sidan.

Tall (Pinus sylvestris)
Bild på pinus sylvestris.

Tallen var ett av de första träden som vandrade in till Sverige efter senaste istiden. Den äldsta tall man hittat i Sverige växer i Hälsingland och beräknas till minst 770 år (ej att förväxlas med Sveriges äldsta gran vilken åldersbestämts till imponerade 9550 år). Tallen och dess virke, furu, är väldigt viktigt för industrin och används till bland annat pappersmassa, träråvara och bränsle. Tallen är beroende av att bilda mykorrhiza med svampar vilket hjälper trädet att ta upp mineraler och näringsämnen ur jorden.

Tallen är tvåbarrig med blågröna barr och den har en karaktäristisk rödaktig bark. Den stålblå barrskruden mot den tegelröda barken är otroligt vacker. Tallen kan bli upp till 30 m hög och äldre, solitärt växande tallar i hög ålder kan med sina snirkligt växande grenar och ljust rödbruna bark vara ett av våra vackraste träd. Kronan är konisk och stammen ofta hög och rak. Tallen växer snabbt och tål de flesta miljöer utom skugga. Tallen är ett så pass utmärkande träd för vegetationen här i skärgården att den återfinns i både mellan- och ytterskärgården.

Strandtrift (Ameria martima 'Düsseldorfer stolz')

Bild på AMeria Martima.

Strandtriften har fått sitt namn av det latinska ordet för hav – mare och det syftar till växtens naturliga utbredning i havsnära lägen, framför allt i Europa. Strandtriften är salt- och torktålig och förutom längs kusten kan man även träffa på den i vägrenar. Trift känns igen på sina (oftast) rosa blommor vilka sitter i runda huvuden på bladlösa stjälkar, samt sina nästan gräsliknande blad vilka bildar täta tuvor. Blomningen sker i maj-juni och blomställningen är tät och rund.

Vita, rosaröda och lilarosa varianter förekommer och just denna sorten - ’Düsseldorfer Stolz’ blommar med mörkrosa blommor. Stjälken är hårig och har en städsegrön bladrosett ur vilken blomstjälkarna skjuter upp. Med en tjock och fast stam och smala, förtjockade blad är växten väl anpassad till den uttorkning som råder på de platser där den ofta förekommer. Sorten blir cirka 15 centimeter hög.

Slätbladigt klippoxbär (Cotoneaster apiculatus E)

Cotoneaster apiculatus.

Oxbär tillhör släktet rosväxter (Rosaceae) dit bland annat rosor, hagtorn, slån och rönn hör. Detta oxbär bildar en tät och fyllig buske med ett lågt växtsätt – cirka 80 cm i sluthöjd. Grenarna är överhängande och böjda. Bladverket får en frisk grön färg och utmärkande är dess vågkantade blad som dessutom sitter kvar långt in på hösten med en vacker röd höstfärg. På våren blommar den rikligt i rosa och blommorna blir sedan till stora (cirka 1 cm) frukter. Ju torrare och soligare växtplats – desto mer frukter.

Alpmartorn (Eryngium alpinum)
Bild på Eryngium alpinum.

Alpmartorn kommer ursprungligen från alperna vilket namnet antyder. Där växer den i soliga lägen både på stenig (och gärna kalkrik) mark samt på grönare betesmarker. Globalt är arten hotad och den förekommer tillfälligt i Sverige men reproducerar sig inte här. De silvergröna bladen skvallrar om att den trivs i på torra och varma växtplatser. I juli-augusti blommar alpmartornet i egenartad form med vackert stålblå blommor med en metallisk lyster. De uppskattas inte bara som prydnad i rabatter och som eterneller utan är även mycket populära bland humlor och fjärilar. Alpmartorn blir cirka 50–70 cm hög.

Blodnäva (Geranium sanguineum ’Max Frei’)

Geranium sanguineum.

Sorten ’Max Frei’ upptäcktes på en alpäng, där sonen till en plantskoleägare upptäckte en näva vars blommor lyste klarare än alla andra. Efter en tid i odling visade den sig vara en förstklassig trädgårdsväxt och den uppkallades efter fadern som ett sätt att hedra honom. Blodnävan har ett välformat, kuddlikt växtsätt och sluthöjden är ca 15 cm. Bladen är finflikiga och friskt gröna. Blodnävan har fått sitt artepitet sanguineum, som kommer från latinets sanguis som betyder blod, för dess rödflammande bladfärger på hösten – en av växtens höjdpunkter. Den generösa blomningen infaller i juni-juli då den blommar i en intensiv karminröd ton. När blodnävan väl har rotat sig är den en riktig överlevare som klarar såväl torra perioder och stekande sol som torftigt med näring.

Komplett växtlista 

Du hittar en komplett växtlista över vegetationen i Norrtälje hamn här

Senast granskad 2025-05-26