Gå till innehåll Hoppa till snabblänkar Gå till nyhetsarkiv Gå till Om webbplatsen Gå till söksida Gå till kontaktsida

Du är vid skylt 10 i ytterskärgården

I ytterskärgården växer de tuffaste växterna som klarar de mest utsatta lägena. Här måste växterna tåla både vind, sol, salt och torka. Exempel på träd kan vara oxel och tall. Undervegetationen består av gräs, tåliga perenner och örter vilka ofta har sin naturliga förekomst i betydligt varmare och torrare länder. Nedan kan du läsa om de växter som bäst beskriver vegetationskaraktären i mellanskärgården men om du vill lära dig ännu mer finns en länk till den kompletta växtlistan längre ned på sidan.

Smabladig silverbuske (Elaeagnus angustifolia)
Eleagnus augustifolia.

Den smalbladiga silverbusken är en riktig tålig art som inte klagar på varken salta vindar, torka eller näringsfattiga jordar. Namnet är dock något missvisande, för förutom dess smala blad så är silverbusken en art som kan bli upp emot 8–10 meter hög, och därmed bli mer trädlik än busklik. Silverbusken blommar i maj-juni med väldoftande små gula blommor som lockar till sig bin. De pollinerade blommorna blir sedan till små ovala, olivliknande frukter vilka kan användas till saft och gelé. Silverbusken blir ofta ett livfullt buskträd som tack vare sina silvriga blad gör sig fint i kombination med annan växtlighet.

Oxel (Sorbus intermedia)

Bild på Sorbus intermedia

Längs våra svenska kuster är oxeln en riktig kämpe. Med sina muskulösa grenar och grågröna blad står den emot både pinande vindar och salta stänk. Oxeln är ett långsamväxande träd och det har en slät, mörkt grå stam med en tät krona. På senvåren blommar trädet generöst med vita blommor i klasar, vilka senare på hösten blir till orangeröda bär.  År 1749 gav Carl von Linné följande utlåtande om bären: ”Bären äro smakelige at äta; men hafwa den olägenheten, at de förorsaka mycket wäder”. Bären äts sällan av människor nuförtiden men de är desto viktigare som mat på vintern för fåglar, till exempel trastar och sidensvansar.

Oxel är en art i familjen rosväxter och förekommer naturligt i norra Europa. Den är släkt med rönn, fagerrönn och vitoxel. 

Gräslök (Allium schoenoprasum)

Bild på Allium schoenoprasum.

Förutom de smala ihåliga bladen och den karaktäristiska doften och smaken som så många känner till så är de violetta-rödvioletta blommorna som sitter i en flockblomställning som gör det enkelt att känna igen gräslöken. I juni-juli kommer blomman i toppen på en separat stjälk vilken blir upp till 30 cm hög.  Gräslök är vanligast förekommande i kusttrakterna men eftersom den ofta odlas kan den påträffas förvildad på torrare ställen. Gräslök är kalkgynnad och är en karaktärsväxt på Gotland och Ölands alvar.

Vitmalört (Artemisia ludoviciana 'Silver Queen')

Artemisia ludoviciana 'Silver Queen'.

Många känner till Malört (Artemisia absinthium) vilket är en brännvinskrydda som används i bäska droppar samt som en av ingredienserna i absint. Om ni försöker krydda midsommarsnapsen med vitmalört blir ni dock besvikna. Vitmalörten används främst för sitt vackra silvervita bladverk som ger spännande kontrast till rabattens andra växter, samt för att den är snabb att täppa igen hål i rabatten vilket kan vara väldigt tacksamt. Höjden är cirka 70 cm och i slutet av sommaren blommar den med små, oansenliga blommor.

Blåsvingel (Festuca glauca 'Elijah Blue')Bild på Festuca glauca Elijah Blue.

Blåsvingel är ett anspråkslöst gräs som trivs i torr och mager jord, varför den lämpar sig väl för grusplanteringar, stenpartier och andra soliga och blåsiga ståndorter. Blåsvingeln bildar täta silverblå tuvor av trådsmala blad vilket ger ett skirt intryck. Blåsvingeln blir 30–50 cm hög och blommar i juni-juli med vippor på höga stänglar som övergår från blågrå till blekgult. Blåsvingeln vissnar inte ner under vintern men tappar en del av sin färg.

Komplett växtlista 

Du hittar en komplett växtlista över vegetationen i Norrtälje hamn här

Senast granskad 2025-05-26