I ett före detta missionshus på Köpmanholm i Norrtälje möts tre konstnärer,
Lars Ranold, Anders Engqvist och Leo Correia de Verdier. Missionshuset har en speciell historia och karaktär, spåren av religiös verksamhet blandas med den numera konstnärliga verksamheten.
Konstnären Lars Ranold som köpte missionshuset 1987 har lämnat spår av sin konstnärliga verksamhet såsom material och föremål samt påbörjade projekt som vittnar om både drömmar och ambitioner. Atmosfären speglar viljan till att förmedla känslor, berätta historier och öppna dörrar till andra platser, tankar och upplevelser. De tre konstnärerna strålar samman där i sina arbeten med sina olika uttryck och medium och sätt att arbeta på.
I Norrtälje konsthall återskapas det stämningsfulla missionshuset genom de äldre och nya verken genom Leo Correia de Verdierljudkompositioner, Anders Engqvist´s skulpturer och Lars Ranold postumt med mobiler och skulpturer.
Leo Correia de Verdier
Leo Correia de Verdier är född i Salvador i östra Brasilien och bosatt i Stämmarsund på Blidö. Hon är uppvuxen i Sverige och Brasilien och har studerat musik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Piteå, på Gotlands Tonsättarskola och Janáčkova konzervatoř, Ostrava, Tjeckien. Hon skriver musik för de flesta sorters ensembler, från instrument som
solooboe och harpa, symaskin och elektronik, till kör och orkester. Hon har bland annat skapat för Hidden Mother, Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och kvartetten Pärlor för svin. Hon hämtar sina intryck från klassisk musik och från sina länders folk- och populärkultur. Hon intresserar sig för sociala och rituella aspekter av musik och för hur människor uppfattar ljud i oväntade situationer. Trots sin lekfullhet har Leo Correia de Verdiers verk en allvarlig underton. Bakom den skenbara enkelheten finns en sofistikerad balansgång mellan olika stilistiska
referenser som utmanar lyssnarens invanda relation till musiken och ljuden. Utan att förlora sin egen röst är Leo Correia de Verdier mån om lyssnarens djupa upplevelse. Hon uppmanar till ett engagerat och medskapande lyssnande där förundran, tankar och känslor väcks. Hennes musik och ljudkonst är komplex i sin blandning av skörhet och styrka, förfining och råhet. Ljuden i dessa kompositioner är ofta trasiga syskon till klassiska klanger som sätts ihop på ett nytt sätt.
I ljudkonstverken på Norrtälje konsthall har hon utgått från ljudmiljöer, rundgångar, kroppsljud och små sköra trasiga ljud; ljud som bara finns och i vanliga fall sällan kommer till någon användning.
Lars Ranold
Föddes 1947 på Kungsholmen, dog i april 2015. Efter avslutad grundskola påbörjade Lars skräddarutbildningen på Stockholms sömnadsskola. Efter flottan - Idun Loven och Konstfack inriktning skulptur köpte han Missionshuset 1987 för kapellverkstad och ateljé. Lars Ranold jobbade mest med skulptur men också måleri, grafik och textilt arbete. Han tecknade mycket och i hans senare studier och verk finns mängder av små laveringar av både modell och landskap. Uttrycket i former och figurer återkommer i hans verk.
Det karaktäristiska ansiktet är ett av Lars signum. Ett stiliserat ansikte som med små variationer ger ett tydligt uttryck. Hans formspråk är ofta stilla och eftertänksamt, men trots ett allvar i det första intrycket kan man ana en subtil humor i vissa verk. Vi finner många mobiler bland hans verk i olika färger och former. Ansikten som iakttar och grunnar på livets gåtor. Siluetter som kastar skuggor i sin omgivning som långsamt och poetiskt rör sig i rummet av vinddrag från fönster eller förbipasserande. Lars var själv väldigt social och ”utåt”, men med en eftertänksam blick mot fjärran horisont. Han tyckte om att skapa tillsammans med andra och deltog gärna i större projekt och sammanhang. Naturen låg nära och han reste mycket både nära och i fjärran för konstnärliga möten, utbyten och studier. Han kunde spendera en sommar i ett tält på en ö för att måla eller åka på stenhuggarkurs i Carrara. Lars arbetade mycket i sten och skulpturerna består av både italiensk marmor och Vätögranit. Du kan finna fler av hans alster i det offentliga. Han har anlitats för utsmyckning av flera platser, b l a regeringskansliet och i Älmsta. Han var en av flera drivande konstnärer att starta Konst i ån. Han skapade många kostymer och figurer till dockteatrar och pjäser men kanske mest känd är kostymen till Björne i ”Björnes magasin”.
Anders Engqvist
Anders Engqvist är född 1981 och uppväxt i Furusund. MA i fri konst på Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2010. Under studierna på konsthögskolan gick han också ett utbytesprogram på Central St Martins college of art & Design i London. Anders är också musiker och har utöver konsten producerat film, scenografi och utställningar. Efter att varit bosatt i Stockholm för studier och arbete bor och verkar han numera åter i Roslagen. Anders Engqvist´s tredimensionella verk är snarare uppfinningar än skulpturer med en intention att skapa egna världar som sätter tiden, dimensionerna och verkligheten på sin spets. Han bygger objekt som kan liknas med alternativa urverk. Han ställer frågor om vad det är vi mäter, i teorin ska klockan förhålla sig till ett föremåls åldrande, molekylers rörelse i rummet eller solens upp och nedgång.
Anders utforskar möjligheten om att tiden kan förhålla sig annorlunda beroende på var individen befinner sig och vilka förutsättningar vi har.
Invigning
Lördagen den 10 december 2022 kl. 15.00
Helén Hedensjö, konsthallschef inviger utställningen i närvaro av konstnärerna.