Tillsammans bildar de ett ramverk med ett innehåll som undersöker manliget, maktstrukturer och vår längtan till naturen, men även frågor om sårbarhet och identitet, man som kvinna i en föränderlig värld.
Människans längtan till naturen handlar också om vår kontroll över den natur som är oss given, vi vill förändra, kontrollera och avmytologisera den. I Maria Fribergs konstverk visar hon oss konstens ursprung eller kärna: det vill säga den är självreflexiv och återför det mytologiska som står utanför vår kontroll och förståelse.
Hennes arbeten planeras i detalj med noggranna iscensättningar och som i denna utställning med mannen i centrum eller skjortan som symbol för mannen. De är ensamma, vilande eller virvlande, inbäddade eller naket blottade och ömsint gestaltade.
I hennes generation finns kollegor som arbetar med iscensatt fotografi som Maria Miesenberger, Lotta Antonsson och Annica Karlsson Rixon. Deras inspiration och föregångare från 1970-och 80 talet är bland andra Cindy Sherman, Carrie Mae Weems, Sherrie Levines.