Tidigare utställningar

Bränd jord är titeln på en utställning som använder vår upplevelse av solens paradoxala natur som startpunkt - liv och förintelse. Lars Siltberg och Anastasia Ax samarbetar i den här utställningen på Norrtälje Konsthall genom sammansmältning av deras respektive bildvärldar. De skapar en visuell och känslomässig resa som närmar sig människans förhållande till naturen, våra samhällsbyggen och våra teknologier. Konsthallens alla rum fylls av månstensfossiler, ljus- och ljudmassage, artificiella solar, rasade byggnadsverk, solfilmsmålningar och en del annat.

Anastasia Ax visar nya platsspecifika verk för Norrtälje konsthall men även verk från 2009 och framåt. Lars Siltberg visar nya platsspecifika verk för Norrtälje konsthall samt verk från 2014 och framåt. De skilda verken/installationerna införlivas i varandra och skildrar en morfologisk natur samt ett kosmiskt kaos som pendlar mellan förgänglighet och ett pågående liv. Vi vet att naturen är en förutsättning för mänskligt liv där ingenting är perfekt och allt är perfekt.

Om konstnärerna

Anastasia Ax, född 1979, baserad i Stockholm. Hennes konstnärskap präglas av en blandning av performance, måleri, skulptur och ljud. Hon använder sin kropp som utgångspunkt i brutala eller subtila kollisioner med fysiska material. I sitt konstnärskap undersöker hon dekonstruktion och transformation som ett sätt att skapa nya berättelser, rasera givna föreställningar och bryta fysiska och imaginära
gränser. “Jag försöker arbeta med material och uttryck som inrymmer både brutalitet och skörhet, för mig är det ett slags utforskande i materielens motståndskraft. Jag strävar efter att utforma verk som vågar ta kraftfulla grepp om platsen i dialog med dess historiska kontext. En plats med möjlighet till reflektion om samhälle, natur och medmänniska.” Hennes verk har visats på flera svenska och internationella arenor inklusive Kungliga Teatern, Moderna Museet, Stockholm; Moderna Museet, Malmö; Göteborgs Konsthall; BoCa, Lissabon; Neue Galerie, Graz; Reykaviks konstmuseum och MARTa, Herford. Utmärkelser, nomineringar och stipendier inkluderar; Swedish Architecture award av RUM, Faber castell International Drawing award, Carnegie Art award och IASPIS residensstipendium i New York.

Lars Siltberg, född 1968 är konstnär och filmare baserad i Stockholm och verksam internationellt. Siltberg intresserar sig för elektroniska ljud-och videomediers inneboende möjligheter och varseblivningens egenheter. Suggestion, viljestyrka och teknik är centrala begrepp i hans videopraktik. Han är utbildad på Högskolan för fotografi och film samt konsthögskolan Valand i Göteborg 1993–1999. Utställningar och uppdrag i urval: OSC (2015), Kunsthalle Athena, Aten, Feeds (2009), STUK Kunsthalle Leuven, Belgien. Ambidextrous Performance (2007), NGBK, Berlin, Extras (2005), permanent fotografi- och videoinstallation Dramatiska Institutet Stockholm, 49:e Venedigbiennalen, Plateau of Humankind (2001). Siltbergs videor finns samlade på flertalet Internationella konstinstitutioner såväl som hos privata samlare.

Visningar och program

• Lördag 15 februari klockan 12.15–13.00
• Onsdag 19 februari klockan 12.15–13.00
• Lördag 22 februari klockan12.15–13.00
• Lördag  mars klockan 12.15–13.00
• Onsdag 5 mars klocka.n 12.15–13.00 
• Lördag 15 mars klockan12.15–13.00
• Onsdag 19 mars klockan 12.15–13.00 Inställt pg.a sjukdom
• Lördag 29 mars klockan 12.15–13.00

Tack till Dansmuseet och Konstnärsnämnden.

Om Salong24

När pågår utställningen?

Utställningen pågår lördag 7 december till lördag 25 januari 2025.

Vilka konstnärer har blivit antagna till utställningen?

Arianna E. Funk, Ali Ardalan, Amalia Årfelt, Ann Nyberg, Ann-Sofi Boo, Anna Westin, Alexander Thurann, Astrid Kajsa Nylander, Botond Bokor, Camilla Lothigius, Carl-Olof Tronje, Daga Wennerström, Elin Karlsson, Emma Hammarén, Esther Sailer, Evelina Björnqvist, Eva Bergenwall, Ewa B Johansson, Harriet Revell, Hanna Grandert, Jeff Dundas, Johanna Cedergren, Karin Leksell Hafdell, Karin Sandin, Katarina Sundkvist Zohari, Kerstin Rydh, Katti Nilzén, Kiwa Saito, Linnéa Blomgren, Linnéa Ndangoya Palmcrantz, Lotta Gelin, Lisa Rytterlund, Lukas Thomasson, Malin Palm, Maria Thorin, Marie Ericson, Mikael Rydh, Niklas Alriksson, Nina Augustsson, Nina Svensson, Palina Piakarskaya, Peter Selling, Regina Ponsell, Srecko Rijetkovic, Snöfrid Caldeborg.

Packning och transport av verken

Vänligen observera att konstnären/konstnärerna ansvarar själva för transporten samt packning av verket/n. Norrtälje konsthall står därför ej för försäkring för verken under hittransport.

Det gör deltagarna själva. Detsamma gäller för återtransport och nedpackning av verken. Under utställningsperioden täcks dock verket/n av Norrtälje kommuns försäkring.

Om någon köper det som jag har ställt ut. Hur får jag betalt?

All form av försäljning sker mellan köparen och konstnären. Vid intresse av köp så kontaktar den tilltänkta köparen konstnären för mer information.

Om jag behöver mer information om Salong24? Var vänder jag mig?

Du kan nå Norrtälje konsthalls personal på konsthall@norrtalje.se eller på telefon: 0176-714 09 tis-fre mellan kl.12.00–16.00.

Bra att veta:

Inlämning: Alla konstverk lämnas in till Norrtälje konsthall, Galles gränd 7 i Norrtälje.

Fredag 29/11 kl.11-16
Lördag 30/11 kl.12-16
Söndag 1/12 kl.12-16

Utlämning: Utlämning sker
Lördag 25/1 2025 kl. 15-17
Måndag 27/1 2025 kl. 16-19.

Vernissage:
Lördag 7 december. Vi har öppet mellan kl.12-16. Invigning kl. 15.00

Med utgångspunkt i Jan Watteus konstsamling har konstnärerna Henrik Ekesiöö och Mikael Goralski gjort ett urval av mestadels döda konstnärer ur samlingen. Dessa konstnärer har sedan sammanförts med samtida levande konstnärer och organiserats enligt dödssynderna i det utvidgade fältet. Denna strikta indelning har sedan övergetts för ett mer organiskt förhållningssätt.

Om utställningen

Under perioden 5 oktober – 23 november visar Norrtälje konsthall utställningen
Kosmisk kastrering # 4711 En likkista snickrad inifrån. Det är en titel som väl tydligt nog fastslår ett tema: livet idag. Möjligtvis når utställningen sin pedagogiska höjdpunkt redan i hissen upp till visningsrummen, för till den kistlika färden har curatorerna Mikael Goralski och Henrik Ekesiöö satt samman en spellista med bland annat en easy listening-version av DEVOs klassiska Mongoloid.
Numret i titeln skvallrar om att det här är en i en serie utställningar, som jag dock bara känner till en handfull av. Kanske ska man förhålla sig till den som till namnet på en tidning, som nu kommer ut med sitt fyratusensjuhundraelfte nummer. I de tidigare numren har verken varit ungefär lika disparata som artiklarnas innehåll i en dagstidning (mer tematisk enhet än i en dagstidning behövs inte i en utställning) vilket då gjorde ett intryck av en av curatorerna eftersträvad notisbaserad psykedelia som fick besökarens hjärna att gå in i konspirationsteori-mood, som väl idag är det folkligaste fritänkandets form. Snart nog började verken skvallra om en dold komplott som nog skulle kunna förklara allting, inte minst samhällets förfall och mänsklighetens misär och komik.
Titeln, med nummer och allt, kan också få en att associera till tidningen En ding ding värld, vars upphovsman Hans Hatwig också är auteuren bakom skräckfilmen Blödaren (1983), som inom ramarna för utställningen kommer att visas på biografen Royal (21/10). Där kommer även konstnärerna Markus Öhrn och Mattias Hellberg att bidra med varsitt verk; den ene ett ljudband som spelas i foajén, den andra med egna biokolor.
Konstnärerna i utställningen faller samtliga inom en av två kategorier: levande eller döda. De senare har hämtats från Jan Watteus enorma och okategoriserade samling (vilken nästan gör honom till något annat än en konstsamlare: en konsthoarder, en konsthamstrare för bättre tider), medan de levande har upptäckts i världen. När jag tittar igenom den enorma listan deltagande konstnärer (ungefär 100 stycken) märker jag att kategoriseringen har en märklig effekt. Här skissas ingen konsthistorisk tidslinje över en viss stil, medium, tema eller hållning.
Tvärtom, tiden stannar. De döda är döda nu, och deras verk är som verk gjorda av en död upphovsman: gengångarverk. Och de levandes vitala yttringar stelnar i verken till dödsmasker, som för evigt håller kvar dem i denna handling. Att liv och död inte är diskreta kategorier framkommer genom att Louise Adelborg, (som innan hon dog 1971, hann designa Rörstrands-klassiker till folket och brodera hakkors kring Jesusbarnet i kosmos mitt ) kategoriseras som levande – vilket möjligtvis är helt i enlighet med hennes spiritistiska praktik,
och helt klart passande för en osalig ande. Denna population av döda själar och osaliga andar, verkliga världsmedborgare, sorteras sida vid sida vidare in i medeltida världsbildskategorier, ungefär som i Dantes Den gudomliga komedi. Dock bara dess första bok, där limbo och Helvetets förgård (”ge upp allt hopp, du som här träder in” ) gestaltas. Någon Skärseld och Paradis finns inte här. Konstnärerna sorteras in under någon av dödssynderna – en sortering
som inte alltid tycks motiverad av innehållet i verken, utan ofta nog kan sätta ett konstnärskap i nytt ljus och föra olika konstnärskap samman i högst oväntad närhet. Vad i hela friden kan Lydia Lunch och Åke Pallarp ha gemensamt, och som fångas av kategorin ’mened’?

Utställningen företräder inte någon speciell sorts konst eller konstnärstyp. Den här likkistan rymmer allt och alla, såväl verk av Picasso som av Petr Davydtchenko, som bland annat har gjort sig känd för ett tre år långt performance då han enbart åt trafikdödade djur. På öppningen är Norrtälje konsthall stolt att kunna bjuda in till hans barbequeperformance vid konsthallen. Missa inte! Vad utställningen inte rymmer är den typ av policy-pushande pedagogik och tvångsmatning
med uppbyggliga buzzwords som i folkmun omtalas som konstvärldens skitnödighet.

I den här utställningen är det ingen som gör sig märkvärdig. Välvillig inkludering av
konsumenter från alla målgrupper vore helt redundant, eftersom vi alla delar samma helvete. Utställningen bidrar med tankar som kan ge besökarna bättre grepp om den miljön, eller få dem att släppa den helt.

Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Medverkande konstnärer

Max Book - Lova Hamilton - Alfredo Jaar - Mark Hampson - Armand Rosander - Eric M. Nilsson - Gunnar Hallström - Leif Eriksson - Ture Sjölander - Joakim Stampe - Pierre Olofsson - Georg Olofsson - Carl Fredrik Reuterswärd
- Gun Key Åberg - Karin Wikström - Ida-Johanna Lundqvist - Petr Davydtchenko - Monica von Rosen - Lotta Melin - Margareta Renberg - Peter Geschwind - Lars Hillersberg - Bo Trankell - Peter Kinny Buster Hollingworth - Stig Sjölund
Mattias Hellberg - Karl Olov Björk - Hans Hermansson - Ida Idaida - Isak Sundström - Marianne Vlaschits - Alfonso del Moral - Alisa Grifo – KIOSK New York - Lennart Rodhe - Björn Stampes - Albert Contreras - Bror Hjorth - Viktor
Rosdahl - Henrik Ekesiöö - Stefan Karrer - Peter Johansson Åke Nordlander - Pug Karlsson - Juri Markkula - Theresa Traore Dahlberg - Josefine Östberg Olsson - Hans Hatwig - Klas Barbrosson - Sigvard Olsson - Lage Lindell - Randi
Fisher - Lars Olof Loeld - Freddie Wadling - Sofia Viol - Mark Frygell - Lars Kleen - Daniel Johnston - Sandra Isacsson - Mikael Goralski - Jiri Geller - Louise Adelborg - Björn Larsson - Ester Cavallin - Lars Vilks - Lars Andersson - Leif Eriksson - Sam Westerholm - Ulf Olsson - Alberto Frigo - Paul McCarthy - Markus Öhrn - Pablo Picasso - Sture Nilsson - Tal R - David Åberg - Thomas Hansson - Sture Nilsson - Lennart Andersson - Ulla Wiggen - Christer Chytraéus - Benedict Drew - Gunnar Hallström - Kanslibyrån - Tova Mozard - Jan Håfström - Birgit Ståhl
Nyberg - Åke Pallarp - Roger Risberg - Sture Johannesson - Karl Grandin - Karl Grandin/A Formal Apology - Joakim Forsgren - Simon Sjöström - Leon Harmon/Ken Knowlton - Gunnar Löberg - Alf Olsson - David Finn - David Engström - Karl Marin - Michael Johansson - Petter Zennström 

Vernissage

Kl. 15.00 invigs utställningen av Helén Hedensjö, konsthallschef tillsammans med
curatorerna Henrik Ekesiöö och Mikael Goralski.

Visningar och program

Visningar i utställningen sker på följande onsdagar kl.12:15
16/10, 30/10, 13/11.

Visningar i utställningen sker också på följande lördagar kl.12:15
12/10, 19/10, 26/10, 9/11, 16/11, 23/11. 

Vid två tillfällen kommer en av utställningens curatorer att visa utställningen. Onsdag 16/10 samt lördag 16/11 kl. 12:15

Alla visningar ingår i entréavgiften.

Filmvisning: Blödaren

Måndag 21 oktober kl.18.15 - 20.30

Om curatornena bakom utställningen

• Mikael Goralski, född 1962. Bor och arbetar i Sundbyberg. Projektstudier inom digitala media, Kungl. Konsthögskolan Stockholm.
• Henrik Ekesiöö, född 1984. Bor och arbetar i Stockholm. Studerade vid
  Konstakademien i Umeå 2005–2010.

15/6 - 21/9 Norrtälje konsthall presenterar stolt den brittiska konstnären Clare Woods’ första separatutställning i Sverige; Between Before and After.
Utställningen visar 18 målningar som är producerade mellan 2016 – 2023.

Hennes oftast monumentala målningar präglas av figurativa och skulpturala skildringar och är målade med flödande, sensuella och abstrakta penseldrag på aluminium.

Hon utbildade sig ursprungligen till skulptör och har en känsla för de skulpturala former som finns i hennes grundarbete. Woods’ arbeten utgår från fotografiska källor där hon intuitivt väljer motiv från ett arkiv av bilder. Samtidigt är konsthistorien en viktig referens för Clare Woods, något som hon använder sig av för att undersöka hur andra konstnärer har förhållit sig till liknande teman.

Titeln till utställningen Between Before and After, om att befinna sig någonstans mellan före och efter kan verka som att befinna sig i nuet. I mellanrummet finns vår historia som formar hur vi uppfattar nuet och framtiden. Filosofen Aurelius Augustinus (354–430) definierade tiden på ett liknande sätt, det förflutnas nu, det pågående nu och det kommandes nu. Tid som mänsklig företeelse är en av de mest gåtfulla formerna av mänsklig erfarenhet och en tematik som finns med i Clare Woods’ arbeten. I Woods’ måleri finns ett spänningsfält mellan verklighet och abstraktion där hon fångar ögonblick som innehåller existentiell och psykologisk laddning.

Genom snittblommor, den mänskliga gestalten och vanitas symboler utforskar och reflekterar Woods över teman som förgänglighet, tidens flyktighet och det mänskliga livets bräcklighet. Utställningen utgör också en dagbok över pandemin som innebar socialt tvång samt isolation vilket begränsade våra liv.

Om Clare Woods

Clare Woods föddes i Southampton 1972. Hon fick sin BA Fine Art, Bath College of Art, Bath 1991–1994 och MA Fine Art, Goldsmiths College, London, 1997-1999.

Hon bor och arbetar i Hereford. Under en 20 år lång karriär har Woods utvecklat sitt egna igen- känningsbara språk och monumentala måleri. Woods har utfört ett flertal offentliga verk som exempelvis två permanenta keramik muraler om 83 m för London Olympic park 2012. Woods har haft många soloutställningar både i England och internationellt som Köpenhamn, Berlin, Dallas, New York, Los Angeles, Hong Kong, Aten, Madrid, Prag och Art Basel i Schweiz.

Hon är representerad av Stephen Friedman Gallery London och New York, Martin Asbaeck Gallery i Köpenhamn och Buchmann Gallery i Berlin. Woods är representerad med verk i många offentliga samlingar som Albright - Knox Art Gallery, Buffalo, US; Arken Museum of Modern Art, Denmark; Arts Council Collection, London UK; Goverment Art Collection, London, UK; Southhampton City Art Gallery, UK; Tullie House Museum and Art Gallery, Carlise, UK; The National Museum of Wales, Cardiff, Wales; and The Heptworth Wakefield, UK.

Vernissage

Utställningen öppnar den 15/6 kl 12-16 Invigning kl. 15.00.

Visningar

Lunchvisning kl. 12:15 på följande onsdagar: 4/9 samt 18/9

Lördagsvisning kl.12:15 på följande lördagar: 7/9, 14/9,21/9.

Norrtälje konsthall är glada att presentera utställningen Minnen av ett landskap med Johan Tirén och Johan Löfgren. Utställningen visas 13 april – 1 juni 2024. Vernissage och invigning är 13 april klockan 12.00–16.00 på Norrtälje konsthall.

Utställningen Minnen av ett landskap på Norrtälje konsthall utgår från Johan Löfgren och Johan Tiréns arbete med färgkartläggningar. I det pågående arbetet Naturens kolorit (som hittills samlats i två volymer) arbetar de med en sorts poetisk kartläggning av naturens färger. Färger som i takt med den accelererande klimatförändringen snart kan vara försvunna.

På Norrtälje konsthall har arbetet med Naturens kolorit tagits vidare i en rad nya verk, som på olika sätt relaterar till färg och seende, men som samtidigt berör människans relation till naturen. I verket Minnen av ett landskap får besökaren själv
bygga sitt egna minne av färger. Ett minne som lever kvar tills nästa besökares “minne” tar plats.

I utställningen visas också flera verk från arbetet “Tills solen bara blev sol” där konstnärerna fortsatt sin kartering av naturens färger och uttryck, genom att följa året på en kolonilott. Samtidigt berörs i detta arbete liksom i “Minnen av ett landskap” förhållandet mellan kollektivet och individen. Odlingslotten och koloniföreningen är en plats där det kollektiva - behovet av en gemensam ordning, ett samhälle - möter individens förhoppningar, drömmar och önskningar om att rå om en plats och göra den till sin, samtidigt är det en plats som vi förvaltar för ett tag, för att sedan lämna vidare för någon annan att ta över.

Löfgrens och Tiréns verk är både poetiska och konceptuella, de leker med olika typer av kartläggningar, men i arbetena vänds perspektivet bort från den vetenskapliga “objektiviteten” till ett subjektivt seende. Ett sorts krafsande i marken, noter och iakttagelser. Färgerna vi ser, fröna vi sår, valen vi gör.

Vernissage

13 april klockan 12.00–16.00 på Norrtälje konsthall. Vernissage och bokrelease av den nya boken ”Tills solen bara blev sol” den 13/4. Utställningen invigs kl 15 av Helén Hedensjö, konsthallschef i samtal med konstnärerna.

Norrtälje konsthall är glada att i samarbete med Norrtälje Naturcentrum presentera utställningen Gunnar Brusewitz 100 år - Det förändrade landskapet. Utställningen visas 13 april – 1 juni 2024. Vernissage och invigning är 13 april klockan 12.00–16.00 på Norrtälje konsthall.

I år är det hundra år sedan Gunnar Brusewitz föddes. Norrtälje konsthall i samarbete med Norrtälje Naturcentrum uppmärksammar detta i en stor utställning med ca 100 verk. Utställningen vill visa på hans unika konstnärskap som genom ord och bild fångat den svenska naturen och samtidigt skildrat den i ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Han var en mästare i att med snabba linjer fånga djurens rörelser, fåglars flykt och naturens olika skeenden.

I hans nästan dagliga iakttagelser av naturen, särskilt från det uppländska kulturlandskapet och från Lisinge vid sjön Sparren där han bodde och verkade skildras ett landskap i förändring. ”Vad händer med naturen”? Var en återkommande fråga som Gunnar Brusewitz ställde sig redan på 60 talet.

Han oroade sig över ett odlingslandskap som inte vårdades, en skog som brukades för hårt, och för naturtyper och arter som hotades till sin existens. Han uppmanade oss till att värna vår biologiska mångfald och att skydda det vi riskerar att gå miste om. Samtidigt fanns en fascination över hur fint naturen tar tillbaka det som människan förändrat som i teckningar med ett minne av ett hus med spår efter en husgrund, övergivna torp och äppelträd. Hans essäistiska naturprosa beskriver och utforskar naturen som den iakttagande konstnär han är. Ur hans stora produktion om flera tusen målningar och teckningar har vi valt att fokusera på bilder från Roslagen samt olika texter av Gunnar Brusewitz som tidigt visar på hur människans brist på hänsyn för naturen kan leda till rubbningar i ekosystemen.

”Jag skulle önska att man genom lagstiftning och stödåtgärder kunde bevara rimliga arealer av det mångformiga odlingslandskapet, både av ekologiska, kulturella och estetiska skäl. Vår generation har inte rätt att utplåna en viktig fas i odlingshistorien och därmed klippa av banden med vårt förflutna. Kommande generationer skall inte behöva stå främmande för ord som hage, äng, glänta och andra traditionella begrepp. Det är en del av vårt kulturarv.”

Gunnar Brusewitz, slutord ur boken Det föränderliga landskapet.

Om Gunnar Brusewitz

Gunnar Brusewitz föddes 1924 i Ekerö, Stockholms län. Under många år och fram till sin död 2004 var han bosatt i Lisinge utanför Rimbo. Brusewitz var kanske mest känd som bildkonstnär och tecknare men också en mycket uppskattad skildrare av naturen i ord genom sitt författarskap. Via studier i skulptur, måleri och grafik 1941–45 studerade han vid Kungliga Akademien för de fria konsterna 1949. Han var medarbetare på en mängd olika tidningar, exempelvis Stockholms-Tidningen, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Som medarbetare i Sveriges Radio-TV gjorde han många uppskattade naturfilmer och han medverkade även i programmet Korsnäsgården från 1968. Brusewitz utformade också diplomen till Nobelpriset i litteratur mellan åren 1963 och 1988. 

Föreläsningar

Varje föreläsning kräver förbokning. Vissa evenemang har fritt inträde och andra har inträde. Har du årskort på Norrtälje konsthall så går du på alla evenemang utan kostnad. 
Behöver du hjälp med att boka eller har övriga frågor?

Kontakta Norrtälje konsthall via konsthall@norrtalje.se eller ring tisdag-lördag mellan 12-16 på 0176 714 09 så hjälper vi dig.

17/4 Föreläsning: Charlotte Brusewitz ”Om sin Pappa”. kl.18-19
Möt Gunnar Brusewitz dotter Charlotte i ett föredrag där hon berättar mer om sin Pappa och vad som inspirerade honom i ord och bild.
Plats: Norrtälje konsthall.

7/5 Föreläsning med Lars Emmelin - Om boken Det föränderliga landskapet och samarbetet med Gunnar Brusewitz. kl.18-19:30.

Boken ”Det föränderliga landskapet” (1985) är resultatet av ett forskningsprojekt där Lars Emmelin tillsammans med Gunnar Brusewitz utvecklade metoder för "landskapsframtider". Projektet hade mottot: För att tala om framtiden måste vi se den! De metoder som Gunnar och Lars arbetade fram har också använts för landskapsscenarios i Norge, Danmark, Nederländerna och England. Lars kommer till Färsna för att berätta om samarbetet med Gunnar och om landskapets utveckling.

Lars har varit professor i miljövetenskap och planering vid Universitetet i Trondheim, SLU och Blekinge tekniska högskola. Han har arbetat med kulturlandskapets utveckling i Sverige och Norge och med naturvård och naturturism i fjällen och på Svalbard.

Plats: Färsna gård, Norrtälje naturcentrum.

14/5 Föreläsning: Fredrik Sjöberg. kl. 18:30-19:30.
Norrtälje konsthall och biblioteken i Norrtälje bjuder in till en föreläsning med biologen och författaren Fredrik Sjöberg. Fredrik kommer på ett personligt vis berätta om konstnären och författaren Gunnar Brusewitz, samt om förhållandet mellan människa och natur.
Plats: Norrtälje stadsbibliotek.

15/5 Föreläsning: Eva Lundin: Gunnar Brusewitz - formgivare med Nobeluppdrag, kl.18-19.
Välkommen till en föreläsning om Gunnar Brusewitz formgivning av olika Nobeldiplom i litteratur. Den bygger på den konstvetenskapliga uppsatsen ”Att tolka och gestalta vetenskap och litteratur i konst” som beskriver arbetsprocessen bakom framtagandet av ett Nobeldiplom och vilka samarbeten som sker mellan konstnär, kalligraf och bokbindare samt en analys av både bild- och textkompositioner.
Plats: Norrtälje konsthall

23/5 Samtal Elin Rydström & moderator Tobias Nilsson, kl. 18-19.
Norrtälje Kommun uppmärksammar Gunnar Brusewitz 100-årsjubileum och bjuder in till en kväll på Roslagsmuséet. Landskapsmodellen - produktion för bevarande av natur och kultur. Samtal med lantbrukaren Elin Rydström och naturvårdsinnovatören Tobias Nilsson.
Plats: Roslagsmuseet.

24/5 Föreläsning: Henrik Ekman, kl. 18-19.
Drygt sextio år har gått sedan Rachel Carson öppnade världens ögon för miljöproblemen med sin bok Tyst vår. Och det hon beskrev från USA hände också i Sverige när gifter spreds på åkrarna.
En som rapporterade om det var Gunnar Brusewitz. Och det han skrev lästes av Henrik Ekman, då en ung fågelskådare som tillsammans med sina vänner cyklade ut till sjöar som Garnsviken om söndagarna. De såg också vad som höll på att hända, att gulsparvar och fasaner tystnade och att tornfalken slutade ryttla över strandängarna. Natur och miljö blev hans yrke och idag har han sammanfattat sextio år av miljöhistoria i boken ”Naturen vi ärvde – en miljöresa från tyst vår till het sommar”. 
Plats: Kulturscenen Opalen, Rimbo.

29/5 Föreläsning: Roine Karlsson & Christer Stighäll ”Resor med Gunnar”.
Möt fotografen Roine Karlsson och Christer Stighäll i en spännande föreläsning om deras många resor tillsammans med Gunnar Brusewitz.
Plats: Norrtälje konsthall.

Under våren 2024 visade Siri Elfhags utställning SLAMMET på Norrtälje konsthall. Utställningen visades första gången på GSA Gallery i Stockholm våren 2022. Siri Elfhags måleri är intuitivt och fysiskt närvarande, ett måleri som lever ett eget liv
genom kroppens rörelser och minnen men också genom inspiration av andras bilder. Med europeiska konsthistoriska referenser till b la den surrealistiska konstnären Dorothea Tanning och barockens svulstiga uttryck så skapar Siri
Elfhag sitt egna personliga och stilsäkra uttryck.

I utställningen SLAMMET visas en serie målningar som på olika sätt utspelar sig i olika rumsligheter, under vatten eller varelser ”halvt uppspolade på land”. Ute och inne på samma gång som om vår inre och yttre verklighet blottas, synliggörs
och kolliderar. Ur det undermedvetnas tillstånd kommer berättelser fram med säkra penseldrag samtidigt som hon låter färgerna och formerna bygga sina egna berättelser.

"Slammet är det obehagliga eller ”det andra” som jag ville dra upp till ytan. Jag tänkte mycket på bläckfiskar då, hur de på ett så finstämt och intelligent sätt kan kommunicera med och röra vid sin omgivning, samtidigt som de också mer våldsamt kan greppa tag och dra ner saker i djupet, och sprida mörker omkring sig. Havet är också en plats där allting samlas, som människan inte vill kännas vid, men havet är en värld för sig, som påverkas av det som vi försöker gömma där.

Om Siri Elfhag

Siri Elfhag, född 1988, bor och arbetar i Stockholm. Elfhag är i första hand målare, men hennes verk innehåller också teckning, musik, performance och text. Hon tog examen från Konsthögskolan i Umeå 2019 och fick Umeå kommuns konstnärsstipendium samma år. 2020 mottog Siri Elfhag det prestigefyllda Fredrik Roos-stipendiet, den efterföljande ceremonin och utställningen hölls på Artipelag museum samma år.

Under våren 2024 visades Johan Frids utställning Kvarglömda skuggor. Johan Frid har sedan studietiden i Umeå konsthögskola studerat människans relation till naturen. Johan intresserar sig för alltifrån det lilla och obetydliga som
avbrutna kvistar gjutna i tenn till studier av uppstoppade djur från naturhistoriska museer. Han målar tät dimma över skog, himmel och vatten, skelett av döda djur som förevigas som en bild av en längtan efter en evig existens. I konstverken
finns drag av både naturlyrik och romantik, tillstånd av det flyktiga och ömtåliga.

I Norrtälje konsthall och utställningen Kvarglömda skuggor gestaltar Johan Frid utrotningshotade djur och växter. Som i en skräckromantiks genre handlar den
om det irrationella och den mörkare sidan av människans handlingar något som förnuftet inte verkar råda över. Utställningen innehåller cirka100 verk i olika storlekar alla i olja på duk.

Under 1800-talet åkte naturalister världen runt för att utforska, upptäcka och samla in växter och djur. De organiserade och tecknade av dessa med en förbluffande färg- och detaljrikedom. Man återskapade en värld som få förut hade skådat. Kanske påminde det om en paradisisk värld. Det var en tid då världen
öppnade sig, växte och blev större.

"Jag vill gestalta det som sker nu; den omvända och motsatta rörelsen. En krympande och imploderande rörelse. I mina gestaltningar finner vi djur och växter som försvinner bort från oss. De som vi människor har trängt undan på olika sätt,
jagat och utrotat. Världen som ett imploderande slukhål. För mig handlar Kvarglömda skuggor om hur någonting försvinner helt från denna värld och senare även från vårt medvetande. Kommande generationer riskerar att inte ha en aning vad de går miste om. Men det som försvunnit och varit bortglömt kan senare
komma att förfölja oss i nya skepnader och på sätt som vi inte kunnat förutse.
Johan Frid"

Om Johan Frid

Johan Frid är född 1971, bor och arbetar på Rådmansö utanför Norrtälje. Konsthögskolan vid Umeå universitet 1992–97. Tidigare utställningar i urval; Öppet diorama, Norrtälje Konsthall 2019, Kartan och terrängen, Älvkarleby Sportfiske och Galleri Belenius 2021, Bättre 10 fåglar i skogen, offentlig utsmyckning, Rimbo 2021, Umeå konsthall 2022.

Välkommen till vernissage den 9 december kl 12-16.
Invigning av utställningen sker kl. 13.30 tillsammans med konsthallschef Helén Hedensjö.

Det finns många konstnärer som arbetar med skräp i sin konst och Stig Edlund har under många år använt sig av material som han hittar och som inspirerar honom. Han strävar efter en kontinuitet i formen en formidé som ibland kan vara anspråkslös. I konsthallen visar vi hans senaste verk i form av collage och objekt,

collagen kommer ofta från färdiga bilder och vykort, det kan också vara äldre konstverk sammansatta till nya bilder.

Materialet är utgångspunkten i Stig Edlunds arbeten och det finns en ömsinthet och en tillåtande lekfullhet med referenser till konstnären PO Ultvedt.

Han plockar upp skräp och fyller det med en mening, ser dessa ting som något i sig självt men ändå ofullbordat. Ett ögonblickets styrka där slumpen styr processen med en stark känsla för balans och rytm.

Med humor, eftertanke, komplexitet och seriöst allvar speglar han vardagslivet och människans ömtålighet inför livets villkor.

Stig Edlund bor i Norrtälje och har utbildat sig vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm mellan 1965 - 1970. Han har ställt ut på b l a Norrtälje konsthall tillsammans med Hermine Keller och på olika platser i Sverige.

Den 20 maj 2023 hade den virtuella konstutställningen Vävda rum vernissage i Norrtälje kommun, och samtidigt i flera andra kommuner i Sverige vilket gjorde den till den geografiskt sett största utställning som skapats i landet. I Norrtälje var Häveröbygdens konstförening och Norrtälje konstförening värdar och tillsammans med Norrtälje konsthall placerades 10 nyproducerade virtuella konstverk ut på 10 olika platser i Rimbo, Hallstavik, Häverödal, Väddö och Norrtälje stad.

Utställningen initierades av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar, finansierades av Svenska Postkodstiftelsen och ingick som en del i förbundets 50-årsjubileum. Över 130 konst-föreningar runt om i landet var involverade i detta unika konstprojekt. 

AR-teknik

De nyproducerade konstverken i utställningen är gjorda med AR-teknik (Augmented Reality) och är virtuella. Det innebär att man utnyttjar samma teknik som det kända spelet Pokémon Go, men i konstnärligt syfte.

Medverkande konstnärer

Flera av verken var interaktiva och förändrades när besökaren till exempel sjöng, gjorde rörelser eller på annat sätt är delaktiga tillsammans med andra besökare.  Allt enligt instruktioner från de medverkande konstnärerna som var: Space Popular, Lundahl & Seitl, Oscar Häggström, Åsa Cederqvist, Untold Garden, Pastelae, Eric Magassa, James Webb, Adam James och SONG (Choterina Freer, Anna Kinbom, Rut Karin Zettergren i samarbete med Paola Torres Núñez del Prado och Rosalie Yu).

Vävda rum visades mellan den 20 maj och 30 september 2023 och var öppen dygnet runt. 

Bild: "Word Cloud" av Untold Garden.

Anna Persson söker sig till de oartikulerade rummen inom oss människor, allt det som uppfattas som obestämt, oklart och onyanserat översätts till en berättelse i estetiska termer till förnimmelser och sinnliga intryck.

Rewriting a memory and different rooms
Anna Persson
Norrtälje konsthall
23 september – 25 november 2023

Vernissage

Lördag 23 september 2023 klockan 12.00–16.00. Galles gränd 7.

Invigning

Lördag 23/9 klockan 15.00.
Konsthallschef Helén Hedensjö hälsar välkommen därefter invigningstal av kulturchef Johanna Djurberg Malm.

Om utställningen

Anna Persson visar tre installationer på Norrtälje Konsthall. Videoverket Tic Tac 0,2 – en aktion i tre akter visar en ung balettdansös. Den förväntan som finns på stränga koreograferade balettrörelser tar i stället formen av ohämmade, ticsliknande dansrörelser som befinner sig mellan de styrda och de okontrollerade.

I en annan dimension betraktar flickan sig själv då hon iklädd balettkläder rör sig i ryckiga dansrörelser. Hon följer och smeker ömsint sitt första jag som om hon försöker bli vän och ett med bilden av sig själv. Flickan tar ett steg bakåt och med ett behörigt avstånd står hon stilla och tittar på sina två jag, flickan som dansar och flickan som följer. Hon har tagit ett kliv bakåt och distanserat sig i en strävan att se sig själv med andra ögon. 

Filminstallationen Rewriting a memory and different rooms skildrar passagen mellan en åldrad man och en pojke i tonåren. Den gamla mannen använder ett par blyertspennor som dirigentpinnar och med dem dirigerar han fram stora tecknade minnesbilder som suddas ut och ersätts av nya. Det är som om den åldrande mannen gör sitt livs crescendo innan han går in i en annan värld. Han befinner sig i glappet mellan de verkliga minnesbilderna där ibland endast fragmenten finns kvar och fiktiva minnen.

Pojken blir betraktaren av det som komma skall och han omsluts av den äldres berättelser, livserfarenhet och vilja att förmedla. Den unge mannens ofullständiga tankar som inte är linjära kastas hit och dit i sin ungdomsvärld och utifrån egna erfarenheter skapar han nya historier och minnen.

Teckningsinstallationen "Stationer" består av fragmenterade minnesbilder som om de är hämtade ur den åldrande mannens liv som han dirigerat fram i Rewriting. Det är ingen tydlig sammanhängande historia utan i stället får vi delar av en livslång berättelse där man stannat upp och gjort nedslag vid olika tider och händelser i livet. Som betraktare skapar vi egna berättelser i mellanrummen av bilderna.

Anna Persson söker sig till de oartikulerade rummen inom oss människor, allt det som uppfattas som obestämt, oklart och onyanserat översätts till en berättelse i estetiska termer till förnimmelser och sinnliga intryck. Det är ett narrativ hämtat ur ett tecknande mellan det omedvetna och medvetna i glappet mellan tid och rum. Inspirationen kommer från det egna livets beståndsdelar i stort som smått. Anna Perssons teckningar befinner sig i ett utvidgat perspektiv där hon integrerar den tecknade bilden i film och installationer

Om Anna Persson

Anna Persson, född 1968 bor och verkar i Partille strax utanför Göteborg. Hon är utbildad på Konsthögskolan Valand i Göteborg 1992–97. Anna har medverkat i ett flertal utställningar på bland annat Golden Cali film and Art, Kalifornien, Teatergalleriet, Färgfabriken Konsthall, Göteborgs konstmuseum, Västerås konstmuseum, Alma Löv Museum of Unexp. Art, Husby Konsthall, Kulturhuset Stockholm, Eskilstuna Konstmuseum, Galleri F15, Passagen Linköpings Konst­hall, Lunds Konsthall, Galleri Mors Mössa, Rogalands Art Centre, The Cable Factor, Helsinki Former Printing House, Vilnius The Museum Of Foreign Art, Riga Rotermanni Saltstorage.

Maibritt Rangstrups utställning House of Sand visas på Norrtälje konsthall 1 april till 20 maj.

Titeln House of Sand till Maibritt Rangstrups utställning i Norrtälje konsthall skapar en mängd associationer och bilder om våra existentiella grundförutsättningar.
Vi människor och allt som vi tillverkar kommer en dag bli till mull, vi vet att naturen
kommer ta över allt det som vi lämnar bakom oss. Maibritts verk ställer frågor om förhållandet till det komplexa faktum att vi är en del av den vilda naturen och samtidigt civiliserade. Vi skapar vägar, hus och trädgårdar, en miljö som det flesta befinner sig idag. Samtidigt finns en längtan till det magiska och vilda i skogen, havet och bergen, något som vi inte kan kontrollera. Vi är medvetna om att vi är en del av en vild natur samtidigt som vi har förmågan till att reflektera över vad som är ont eller gott, vi kan förhålla oss till framtiden något som naturen inte tar ställning till.

Om utställningen i Norrtälje konsthall

Till utställningen i Norrtälje konsthall målas väggarna mörka och skapar en
intensifierad immersiv miljö. Stora monokromatiska verk i bläck på papper hänger
oinramade på väggarna från golv till tak och med papprets taktila sköra yta fritt
exponerad. De motsatta väggarna har målningar i varierande storlek i en kombination av mörkare nyanser och intensiva färgpaletter.

En katalog produceras till utställningen med text av Sanne Kofod Olsen, rektor för
Kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Om konstnären Maibritt Rangsturp

Maibritt Rangstrup (1969) bor och verkar i Köpenhamn. Hon är utbildad bland annat vid Det Jyske Kunstakademi, Aarhus, Denmark, Goldsmiths College Fine Art, University of London, UK (Fine Art Studio Practice & Contemporary Critical Studies). 

Maibritt har deltagit i ett flertal separat och grupputställningar, screenings på museer och gallerier runt om i världen. Danmark, UK, Mexico, Ryssland, Ungern, Kina, Sverige, Lettland, Belgien, Ukraina, Österrike, Schweiz, Indonesien, Slovakien, Spanien, Kanada, Taiwan och Belgien. Representerad på Museum of Modern Art, Bonn, Germany.

Vernissage

Vernissage den 1/4 2023 kl 12.00-16.00.
Klockan 15.00 hälsar konsthallschef Helén Hedensjö välkommen  och därefter inviger Sanne Kofod Olsen, rektor på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

I am not blonde – 28/1–18/3.
Norrtälje konsthall visar stolt konstnären Julia Peirones utställning I am not blonde

Julia Peirones visuella värld är främst befolkad av flickor eller unga kvinnor. Hennes verk speglar aspekter av sårbarhet, skam och sexualitet i en tid som är starkt påverkad av sociala medier och deras inverkan på skapandet av identiteter. Konstnären letar efter gapet mellan verklighet och konstruktion. Julia Peirones verk ställer frågor om styrkorna och begränsningarna i den fotografiska bilden och hur vi möter oss själva i dem. Den moderna visuella kulturen gynnar självförhärligande och en besatthet av abstrakta skönhetsideal. I sin fotografering fokuserar Julia Peirone på dessa föreställningar för att utforska unga, mestadels kvinnliga tonåringar som söker efter identitet. Peirones arbete har en närhet till den rörliga bilden. Hennes fotoserier visar ofta castingsituationer och förberedelser. Omtagningar, flyktiga ögonblick och misslyckanden ges en framträdande position. Bilderna kan knappast definieras som porträtt i konventionell mening; snarare undersöker de mentala tillstånd och visuella konventioner som speglar den yttre världens krav. Fotografierna fångar ofta den frustration som unga kvinnor drabbas av efter att ha präglats av vissa ideal. Relationen mellan modellen och fotografen, såväl som mellan betraktaren och den betraktade, är en aspekt av flera bilder av Julia Peirone. Deras blickar möts nästan aldrig. Flickornas ögon är stängda eller dolda av håret. Tighta linne och korta kjolar exponerar huden. Konstnären betonar att "tjejerna på mina bilder är offer för en blick, men de är också starka och har makt över din blick".

Om Julia Peirone

Julia Peirone (f. 1973) bor och verkar i Stockholm. Hon är utbildad vid Högskolan för Fotografi och Film i Göteborg (BFA) och vid Konstfack i Stockholm (MFA). Hon har haft ett flertal separatutställningar bla på Liljevalchs Konsthall 2022, Göteborgs Konstmuseum 2017, Uppsala Konstmuseum 2015 och Kalmar Konstmuseum 2018 Hon har även medverkar i ett flertal grupputställningar bla på Moderna Museet (2017), Borås konstmuseum (2016), Artipelag (2014), och Sven Harrys Konstmuseum 2016 Hennes verk finns representerade på Moderna Museet, Kiasma i Finland, Statens Konstråd, Nationalmuseet och Göteborgs Konstmuseum. Peirone har flera publikationer bakom sig såsom Braids and Bruisers , Liljevalchs+ (2022) Girls, Girls, Girls , Gbg Konstmuseum (2017), Waiting for Red Pigtails (Sailor Press, 2013), More than Violet (Art & Theory, 2012), Contemporary Swedish Photography (Art & Theory, 2012) och Blind Smek Min Kind (Ordfront/Galago, 2002).

.

Mattias Bäcklins utställning "Spöktimme över Upplandsslätten" visas på Norrtälje konsthall 1 april till 20 maj.

Mattias Bäcklins konstnärskap kretsar kring stadier av förfall, tillblivelse och rörelser mot liv eller död. Han navigerar i en värld av konsthistoria och ornitologi. En kunskap som han tillägnat sig genom åren som ornitolog och insektssamlare på hobbynivå. Han försöker skapa en egen slags mytologi som knyter ihop fragment av natur och civilisation och skapar ett tredje alternativ.

I sitt arbete letar Mattias Bäcklin efter fenomen eller företeelser i naturen som har ett allmängiltigt och poetiskt anslag som kan väcka intresse och ändå knyta
an till det universella. Det narrativa inslaget i Mattias teckningar kommer dels från det självupplevda – som minnen från en barndom, eller som fältanteckningar och hänvisningar till platser där olika fynd har gjorts från mytologier, folktro, gamla framställningsformer, bildspråk som förknippas med både sägner och
nedtecknande av historia. Utställningen i Norrtälje konsthall innehåller video, skulptur, installation och nya teckningar i stora format. 

Om Mattias Bäcklin

Mattias Bäcklin (1969) bor och arbetar i Enköping och Stockholm. Utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Konstfack i Stockholm. Visats i ett flertal separat och grupputställningar på olika konsthallar och gallerier i Sverige och Norden.

Invigning

Utställningen invigs den 1 april kl 15.00 av Helén Hedensjö och därefter blir det konstnärssamtal med Mattias Bäcklin och Tomas Bannerhed författare samt Helén Hedensjö, konsthallschef.

En färgglad klätterställning inspirerad av barnprogrammet Professor Balthazar och en
suggestiv video som går i dialog med SVTs berömda Pippifilm från 1969 är två av de
konstverk som ingår i utställningen Tevetrampolinen. Den tar sin utgångspunkt i
barntelevision från 1965–1985. Elva konstnärer och författare har skapat nya verk med
inspiration från barnprogram som Drutten och krokodilen, Sesam och John Blund.

Teveprogrammen har utgjort ett slags trampolin eller språngbräda för varje konstnärs och författares reflektioner och bearbetningar, tolkningar som bland annat berör hur barnteve förhåller sig till frågor om minne, medborgarskap, folkbildning och politiska rörelser.

Den legendariska Tjejerna gör uppror, om tre fjortonåriga flickor som får nog av mossiga könsroller, återupplivas av en grupp unga tjejer på Youtube. Vilse i pannkakan väcker frågor kring minne och trauma, i den hyllade författaren Balsam Karams tolkning, och Fablernas värld blir scen för en berättelse om politiskt förtryck och motstånd. Precis som dåtidens barnprogram i svensk teve lyfter verken fram historier och erfarenheter från olika delar av världen och samhället.

Under den tidsperiod som utställningen kretsar kring var barnteve i Sverige en smältdegel av delvis motsägelsefulla kulturella och politiska referenser, från järnridåns två sidor likväl som från de alliansfria och neutrala staterna. På så sätt kan teve sägas utgöra kollektiva barndomsminnen för människor som växt upp i olika delar av världen – ett modernt transnationellt kulturarv.

En introduktionsfilmen till utställningen ger bakgrund till svensk barntelevision och pekar på kopplingar mellan konstnärernas och författarnas verk i utställningen och barnprogrammen som de har låtit sig inspireras av.

Medverkande: Petra Bauer, Ida Börjel & Lo Hillarp, Andjeas Ejiksson, Annika Eriksson, Jennifer Hayashida, Salad Hilowle, Balsam Karam, Behzad Khosravi Noori, Runo Lagomarsino, Katarina Pirak Sikku och Olivia Plender.

Tevetrampolinen initierades av Maria Lind och Andjeas Ejiksson och är producerad av Bildmuseet och Kalmar konstmuseum. Utställningen på Norrtälje konsthall är curaterad av Maria Lind och Andjeas Ejiksson.

Utställningen pågår till och med den 9 september.

Träda, Trassla, Tråda är en interaktiv utställning i gränslandet mellan performanceverk och konstinstallation av koreograferna Helena Lambert och Sara Lindström Lindhe.

Träda, Trassla, Tråda.
Helena Lambert – Sara Lindström Lindhe
23 september– 25 november 2023
Norrtälje konsthall

Vernissage och invigning

Vernissage

Lördag 23 september 2023 klockan 12.00–16.00. Galles gränd 7.

Invigning

Lördag 23/9 klockan 15.00.
Konsthallschef Helén Hedensjö hälsar välkommen därefter invigningstal av kulturchef Johanna Djurberg Malm.

Om Träda, Trassla, Tråda

Här bjuds besökaren in till ett artificiellt landskap som vävts samman av papper, tyg och trådar. En plats att träda in i, beröra och uppleva med alla sinnen och hela sin kropp. Ett landskap som bär på händelser som har ägt rum eller som snart kommer att ske.

Träda, Trassla, Tråda bjuder in till en djupgående reflektion kring den artificiella världens ursprung och vår nuvarande uppfattning om, användning av och förhållningssätt till några av våra vanligaste förbrukningsmaterial. Ser vi dem som medskapare och bärare av en levande historia, eller betraktar vi dem som livlösa objekt?

Utställningen bjuder in till att träda och trassla med våra egna föreställningar, precis som trådarna och materialet vävs samman till något större. I detta landskap beträder vi spår av en skapelseakt, en konstgjord värld som även speglar sitt ursprung. Det är som att vandra genom en skräphög – en mänsklig skapelse som blivit till en kontrastrik palett. Hur bemöter vi det? Hur omfamnar vi det? Och hur gör vi det till vårt eget?

Textila objekt och kostym: Anna Nyberg
Ljud: Jan Carleklev

Installationen aktiveras

Vid utvalda tillfällen aktiveras installationen med en föreställning där en interaktiv lek mellan dansare, publik och material uppstår. En multisensorisk konstupplevelse där tyg böljas ut i blom, trådar trasslas till liv och papper prasslas till tunnlar genom rummet.

Kan vi känna medlidande med en ihoptrasslad tråd?
Kan vi förnimma silkesfjärilens vingslag genom tygets böljande rörelse?
Kan vi höra skogen tala genom tvinnande papper?

Föreställningar

Onsdagar klockan 13.00:
27/9, 4/10, 11/10, 18/10, 25/10, 1/11, 8/11, 15/11, 22/11.
Onsdagar klockan 17.00: 25/10 och 22/11.
Lördagar klockan 13.00: 30/9, 14/10, 21/10 och 18/11.

Längd: cirka 30 minuter. Kostnadsfritt för alla åldrar.

10/12 – 21/1 – Norrtälje konsthall visar stolt konstnären Helén Edlings utställning Spekulationer. Utställningen visas från 10 december till 21 januari. Invigning tillsammans med konstnären lördagen den 10 december.

Spekulationer är en utställning som består av flera installationer varav en stor skulptur i trä som utgångspunkt, vilket ger en inledande struktur till att tänka fritt och fantasifullt.

Helén Edlings verk ställer frågor om hur vi lever och relaterar i en given samhällstruktur, kan vi leva på andra sätt? Det spekulativa handlar ju just om detta både i nutid men framförallt skapa nya visioner om framtiden. Hon använder sig av ofta av upphittade eller återanvända material eller som när hon
vistades på Braggin Yst på Island började experimentera och skapade nya material som bioplast eller bioläder, ett slags omkastandets morfologi. Naturmaterial bearbetas och får nya uppgifter och blir här till basala byggstenar till en skulptur eller en tecknig. Denna lekfulla process leder till en praktik som präglas av improvisation och ger en bredd av uttryck. Edling skapar genom denna
multipla och experimentella ingång en helt egen värld. Här formuleras tunna trådar som bildar en imaginär väv som förflyttar oss och skapar rum och öppnar upp för potentiella interaktioner och skapar nya sätt att engagera. Rent konkret kan man hävda att Edling tar sig in bakvägen i det vardagliga livet och möjlliggör för en upptäcksfärd där vi kan finna det spektakulära i det tillsynes alldagliga, något förbisedda och det lite trista. Hon uppmuntrar oss till nyfikenhet kring det som
är för oss okänt.

Med ett intresse för sociala system och människors drömmar och rädslor så har Helén Edling skapat en fysisk och tidsbunden kontruktion med ett helt öppet narrativ. Ett narrativ som dock vilar på ett slags sceniskt framträdande, där betraktaren, placerad i dess mitt, får vara den som håller i trådarna.

Om Helén Edling

Helén Edling är född i Stockholm. 2006-2008 Master of Fine Art, Newcastle University, Newcastle, England. 2003-2006 BA Fine Art, First Class Honours, Cumbria Institute of the Arts, England. Separata och grupputställningar i Sverige och England.

Invigning

Lördagen den 10 december 2022 kl. 15.00
Helén Hedensjö, konsthallschef inviger utställningen i närvaro av konstnären.

22/10 – 20/12 – Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen I samma ögonblick av konstnären Anton Lind. Utställningen visas från 22 oktober till 20 december. Vernissage tillsammans med konstnären lördagen den 22 oktober. Utställningen sker i samarbete med Norrtälje konstförening och Sveriges konstföreningar.

Text av konstnären Anton Lind

Mina målningar tar ofta utgångspunkt i en mängd olika fotografier eller målningar. Jag har även ägnat mycket tid åt att måla av rörligt material som jag själv filmat. Det har resulterat i att jag utöver måleriet även arbetar med video och till viss del performance. Jag arbetar ofta kring teman som tid, rytm, rörelse. Målningarna som jag ska visa i Norrtälje konsthall är uppbyggda med många tunna lager. Dessa består av fragment från mina förlagor.

Förlagorna som jag har använt mig av i dessa målningar är olika kända eller mindre kända stilleben.
Jag har använt 20 stilleben förlagor till varje målning. Processen går till så att jag målar av ett stilleben under en minut sen byter jag till nästa som målas i en minut ovanpå den första, och så fortsätter det. Tidsbegränsningen gör att jag endast hinner måla av fragment från varje förlaga. En bit av ett äpple hamnar på en del av blomvas och så vidare. Efter att jag har målat av delar från dom 20 stillebenen så börjar jag om igen. Jag vill uppnå en rytm genom att repetera processen med samma förlagor om och om igen. Dom lånade linjerna och formerna börjar så småningom att växa samman och bilda en ny, egen form.

För att snabbt kunna måla så många lager ovanpå varandra så använder jag mig av akrylfärg. För att bryta av dom tunt målade lagerna så är även vissa partier målade med oljefärg.

Jag är intresserad av att tänka på möjligheter kring målningars uppbyggnad. Att använda mig av tidsbegränsningar och andra regelverk är ett privat hjälpmedel för mig att komma in i målandet.
Målet med måleriet är att uppnå ett stadie där färger, former och textur klaffar på ett bra eller intressant sätt och en svårdefinierad känsla som viss del består av inspiration infinner sig.

Det här är min första utställning i Sverige sedan mina konsthögskolestudier, jag har innan ställt ut i Danmark bland annat på Kunsthal Charlottenborg, Richard Winthers hus och på Galleri Tom Christoffersen.

Om Anton Lind

Anton Lind är född 1990 i Stockholm där han också är verksam. Han har studerat vid Gerlbeborgsskolan, Bergen Academy of Art and Design samt The Royal Danish Academy of Fine Arts.

Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen Folkets Apotek av den amerikanska konstnären Jody Wood. Utställningen visas från 8 oktober till 26 november. Vernissage tillsammans med konstnären lördagen den 8 oktober

Jody Wood är känd för att arbeta med en socialt engagerande konst och skapar konstnärliga projekt kring omsorg. Hon samarbetar ofta med olika hjälporganisationer i en oförutsägbar relationell process mellan individer och grupper. I USA saknar många människor dyra sjukhusförsäkringar och får förlita sig på huskurer och välgörenhet. I Sverige skapas långa vårdköer genom nedskärningar i sjukvårdssystemen, ett sjukvårdssystem som vi under lång tid tagit för givet att det ska fungera. Utställningen Folket Apotek tar sitt avstamp utifrån dessa sociala och globala orättvisor och ojämlika sjukvårdssystem, hon undersöker vad människor använder för att ta hand om sin fysiska, mentala, känslomässiga och sociala hälsa när sjukvården inte är till för alla.

Vernissage Lördag 8 oktober klockan 12-16

Klockan 15.00 hälsar konsthallschef Helén Hedensjö välkommen. Invigningen sker i närvaro av konstnären Jody Wood. Plats: Norrtälje konsthall, Galles gränd 7. Utställningen kan ses från 8 oktober till 26 november.

Reflektion över vårt systemtänkande

I Norrtälje konsthall bjuder Jody Wood in besökaren till att dela med sig av sina bästa botemedel mot olika åkommor genom utbyte av huskurer i en kollektiv installation. Installationen är ett resultat från hennes residensvistelse på Björkö Konstnod och vistelse i New Brunswick. Vi kan genom Folkets Apotek få en inblick i hur ett omsorgssystem har vuxit fram över tid och samtidigt börja reflektera kritiskt över vårt nuvarande systemtänkande. I utställningen får vi också ta del av tidigare projekt där hon genom sin konstnärliga praktik försökt motverka sociala orättvisor och granska det amerikanska sjukvårdsystemet.

Jody Woods konstnärskap

Jody Wood är känd för sina verk inom social konstpraktik med olika medier som performance, video och fotografi. Hon närmar sig mediet social praktik som ett ramverk för att revidera och skala upp komplexiteten om vem och vad vi värdesätter i ett samhälle. I stället för att närma sig en social fråga som ett problem som ska lösas vill hon öppna upp för oliktänkande, gråzoner, motsägelser och alkemi. Varje projekt bygger på metoder som har sitt ursprung i discipliner av teater, somatisk teori, vårdetik och performancekonst som hon använder sig av för att betona ansikte mot ansikte kopplingar över socioekonomisk status och kulturella, etniska - och klassbarriärer.

Tidigare utställningar

I sitt arbete har hon haft stöd av ansedda institutioner som A Blade of Grass, New York Council for the Humanities, Rema Hort Mann Foundation, Art Place America Initiative vid McColl Center for Art+ Innovation och recidensvistelser hos Heanlands Center for the Arts, Yaddo och Showegan School for Painting and Sculpture. Hennes verk har visats på institutioner som Manchester School of Art, Parrish museum of Art i Water Mill, New York och FIVAC i Camagüey på Kuba, och blivit omskriven i ledande amerikanska publikationer som Atlantic, Hyperallergic, Art Newspaper och MSNBC. Hon har en lärartjänst på MFA-programmet Art and Social Practice vid Sam Huston State University i Texas.

För mer information och pressbilder, kontakta

Jimmy Gustafsson, intendent Norrtälje konsthall, jimmy.gustafsson@norrtalje.se jimmy.gustafsson@norrtalje.se , 0176-28 42 30

.

Norrtälje konsthall är mycket glada att kunna presentera en mindre utställning med Albin Ulvebring.

I Albin Ulvebrings konstnärsskap finns det i en estetisk mening en hög nivå av dissonans, eller rättare sagt, dissonanser. Fotografierna kan ses som ”förvrängda melodier” som skapar harmonier och växelverkan. Det som till synes först uppfattas som ett brus blir efter en tids betraktande något som kan te sig synligt. En människa, ett vattendrag, en klippa. Någonstans i motivet uppenbarar sig det
mänskliga avtrycket genom ögats perception till avtryckaren. Vi står i ett landskap men frågan är om det är ett inre, eller ett yttre landskap som vi uppfattar. Alla har vi någon gång upplevt känslan av att inte veta var vi befinner oss, att fysiskt gå vilse på en plats men vi vet att vi åtminstone bär på oss själva.

Verken spänner över mentala, fysiska och biologiska plan där naturen och landskapen används som en scen, en kuliss eller metafor för relationen mellan människan och dess innersta väsen. När vi betraktar verken är det strax utanför periferin som vi står. Vi bjuds in i motivvärlden, men inte för att delta utan endast
vara del i ett tyst betraktande av det som pågår. Genom de material Albin Ulvebring arbetar i blir frågan om människans roll och samspel med naturen till en existentiell fråga och hur nära vi är med den.

Utställningen pågår till den 2 april.

Två konstnärer tävlar om uppdraget att skapa ett offentligt konstverk i museiparken vid Gevärsfaktoriet. Här kan du ta del av förslagen och klicka dig vidare för att lämna din röst för vilket av konstverken som ska vinna och bli Norrtälje stads jubileumsskulptur!

Modeller av konstverken finns att se i entrén Kommunhuset på Estunavägen 14.

Omröstningen pågår under 2 veckor mellan söndag den 20 mars och söndag den 3 april

Förslag 1: Hamnars hjärta

Förslag 2: Motströms

Konstnärens ord:
Min idé är att göra en båt som ju är mycket förknippat med Norrtälje. Nu finns det redan ganska mycket båtmotiv i befintliga verk i staden. Men jag hoppas och tror att min variant ändå skall vara ganska annorlunda än de befintliga och skall ge en annan ingång. Jag jobbar ofta med vardagsföremål och gärna med en liten berättelse eller händelse i mina skulpturer. Berättelsen här är hur några barn/ungdomar bygger sin egen båt i de material som man lyckats samla ihop. Och kan förhoppningsvis uppmuntra barn och ungdom att själva snickra ihop något.
Läs mer av konstnären och om verket i omröstningsfomuläret via länken nedan.

Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen The Hurricane Party med konstnärsduon Bigert & Bergström.

Utställningens utgångspunkt är en händelse som utspelade sig den 17 augusti 1969, då sände den amerikanska vädertjänsten ut en varning om att orkanen Camille var på väg mot Mississippis östra kust. Den var ovanligt kraftfull med vindar på upp till 90 m/s. Trots dessa varningar samlades människor i ett semesterhotell vid badorten Pass Christian för att fira Camille med ett så kallat ”orkanparty”. Dessa typer av partyn var vanliga under 1950–60-talet längst kusten, framför allt i Florida, där man i stället för att evakuera vid ett oväder bunkrade med mat och dryck och bjöd in vänner till stora fester. Sent på kvällen drog orkanen Camille in över stranden med våldsam kraft och en sex meter hög flodvåg gjorde att festens deltagare fångades i hotellets övre våning. Några ögonblick senare kollapsade byggnaden och för orkanpartyts 23 deltagare var festen över för alltid.

I utställningen The Hurricane Party behandlar Bigert & Bergström Norrtälje Konsthall som en plats där ett möjligt orkanparty redan har, eller skulle kunna äga rum. Husets entré, olika våningsplan och terrass har aktiverats av olika installationer och konstverk som bär på paradoxer; objekt, filmer och skulpturer som oscillerar mellan olika känslolägen. Dessa olika lägen finner man ofta längst vädrets och klimatets olika fronter och zoner, och B&B har alltid fascinerats av de brytpunkter där ordnade eller bekväma tillstånd hotar att tippa över i katastrof. Många har säkert upplevt just denna fasövergång, där en vacker och varm semesterutflykt plötsligt förvandlats till en mardröm av ett överraskande oväder.

Bigert & Bergström har samarbetat sedan 1986 och består av Mats Bigert och Lars Bergström. Duons praktik består av storskalig skulptur, installationskonst, offentlig gestaltning, performance och film – ofta kombinerat i multimediala verk. I sina verk behandlar Bigert & Bergström vetenskapliga, klimatrelaterade och sociala frågor.

Klara Kristalova - Peter Ern - Jakob Krajcik

21/5 - 30/7 2022

Platsens betydelse för människan är central till hur vi uppfattar oss själva och vår verklighet. En plats skapas utifrån våra små handlingar enligt Gunnar Olsson, kulturgeograf, allt ifrån det nära, här och nu till det avlägsna.

För att försöka begripa sin verklighet skapar vi trådar av orsakssammanhang mellan minnen och nuet, till det som finns runt omkring oss och till det som skapar mening och verklighet. En dialog mellan det inre och yttre; mellan människan och hennes verklighet.

Utställningen är en installation med Klara Kristalova som visar skulpturer i glaserad keramik, neon, grafiska blad och teckningar. Hennes arbeten gestaltar ofta situationer ur sitt eget och andras liv. I denna utställning har hon valt att associera till sin tid i Norrtälje och hon har bjudit in två andra konstnärer som visar ett annat perspektiv på staden med omnejd med sina olika temperament.  Peter Ern, som visar målningar, akvareller och grafiska tryck från platser i utkanten av Norrtälje. Bilder som ett slags minnesanteckningar av saker som plötsligt blir tydliga. Jakob Krajcik arbetar i kartong med skulpturer av byggnader och platser från minnet, som känns igen från uppväxten i Norrtälje. Det är ett lekfullt samarbete där verken både samtalar och kontrasterar mot varandra. Mellan verken skapas nya tankar.

Klara Kristalova

f. 1967 i Prag, bor och arbetar utanför Norrtälje, Sverige. Hon studerade vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1988–1993). Kristalova etablerade sig med ett antal utställningar och offentliga uppdrag i Sverige innan hon blev internationellt erkänd i slutet av 2000-talet. Hon har sedan dess ställt ut på gallerier och museer runt om i världen, inklusive separatutställningar på Site Santa Fe, USA (2009), SFMoMA, San Francisco, USA (2011), Bonniers Konsthall, Stockholm, Sverige (2012), Göteborgs Konstmuseum, Sverige ( 2013), Västerås Konstmuseum, Sverige (2013), Norton Museum of Art, West Palm Beach, USA (2015) och Gl Strand, Köpenhamn, Danmark (2017). Hon är representerad i offentliga samlingar inklusive Moderna Museet, Stockholm, Broad Art Museum, USA, FNAC, Paris, Frankrike, EMMA, Esbo, Finland, Norton Museum of Art, USA.

Peter Ern

f. 1965 i Sollentuna och har varit verksam som konstnär sedan början av 90-talet. Han utbildade sig vid Kungliga konsthögskolan och arbetar främst med måleri och olika typer av grafik. Numera är han bosatt och verksam i Norrtälje.

Jakob Krajcik

f. 1973 bor och arbetar i Sverige.Utbildad vid Konstfackshögskolan, Stockholm (1994-99) och på Birkagården (Skulptur), Stockholm (1992-94). Ställde ut i Galleri Steinsland Berliner, Stockholm, Galleri Rostrum, Malmö, Galeria Del Casino Metropolitan, Mexico City för att nämna några. Krajciks verk finns i samlingar av CCA Kunsthalle Andratx, Mallorca, Göteborgs Kulturnämnd, Sveriges Allmänna Konstförening, Folkets Hus & Parker.

I Otid och Evighet – 10/12–21/1.
Norrtälje konstall visar stolt konstnärerna Lars Ranold, Anders Engqvist och Leo Correia de Verdiers utställning I Otid och Evighet.

I ett före detta missionshus på Köpmanholm i Norrtälje möts tre konstnärer,
Lars Ranold, Anders Engqvist och Leo Correia de Verdier. Missionshuset har en speciell historia och karaktär, spåren av religiös verksamhet blandas med den numera konstnärliga verksamheten.

Konstnären Lars Ranold som köpte missionshuset 1987 har lämnat spår av sin konstnärliga verksamhet såsom material och föremål samt påbörjade projekt som vittnar om både drömmar och ambitioner. Atmosfären speglar viljan till att förmedla känslor, berätta historier och öppna dörrar till andra platser, tankar och upplevelser. De tre konstnärerna strålar samman där i sina arbeten med sina olika uttryck och medium och sätt att arbeta på.

I Norrtälje konsthall återskapas det stämningsfulla missionshuset genom de äldre och nya verken genom Leo Correia de Verdierljudkompositioner, Anders Engqvist´s skulpturer och Lars Ranold postumt med mobiler och skulpturer.

Leo Correia de Verdier

Leo Correia de Verdier är född i Salvador i östra Brasilien och bosatt i Stämmarsund på Blidö. Hon är uppvuxen i Sverige och Brasilien och har studerat musik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Piteå, på Gotlands Tonsättarskola och Janáčkova konzervatoř, Ostrava, Tjeckien. Hon skriver musik för de flesta sorters ensembler, från instrument som
solooboe och harpa, symaskin och elektronik, till kör och orkester. Hon har bland annat skapat för Hidden Mother, Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och kvartetten Pärlor för svin. Hon hämtar sina intryck från klassisk musik och från sina länders folk- och populärkultur. Hon intresserar sig för sociala och rituella aspekter av musik och för hur människor uppfattar ljud i oväntade situationer. Trots sin lekfullhet har Leo Correia de Verdiers verk en allvarlig underton. Bakom den skenbara enkelheten finns en sofistikerad balansgång mellan olika stilistiska
referenser som utmanar lyssnarens invanda relation till musiken och ljuden. Utan att förlora sin egen röst är Leo Correia de Verdier mån om lyssnarens djupa upplevelse. Hon uppmanar till ett engagerat och medskapande lyssnande där förundran, tankar och känslor väcks. Hennes musik och ljudkonst är komplex i sin blandning av skörhet och styrka, förfining och råhet. Ljuden i dessa kompositioner är ofta trasiga syskon till klassiska klanger som sätts ihop på ett nytt sätt.

I ljudkonstverken på Norrtälje konsthall har hon utgått från ljudmiljöer, rundgångar, kroppsljud och små sköra trasiga ljud; ljud som bara finns och i vanliga fall sällan kommer till någon användning.

Lars Ranold

Föddes 1947 på Kungsholmen, dog i april 2015. Efter avslutad grundskola påbörjade Lars skräddarutbildningen på Stockholms sömnadsskola. Efter flottan - Idun Loven och Konstfack inriktning skulptur köpte han Missionshuset 1987 för kapellverkstad och ateljé. Lars Ranold jobbade mest med skulptur men också måleri, grafik och textilt arbete. Han tecknade mycket och i hans senare studier och verk finns mängder av små laveringar av både modell och landskap. Uttrycket i former och figurer återkommer i hans verk. 

Det karaktäristiska ansiktet är ett av Lars signum. Ett stiliserat ansikte som med små variationer ger ett tydligt uttryck. Hans formspråk är ofta stilla och eftertänksamt, men trots ett allvar i det första intrycket kan man ana en subtil humor i vissa verk. Vi finner många mobiler bland hans verk i olika färger och former. Ansikten som iakttar och grunnar på livets gåtor. Siluetter som kastar skuggor i sin omgivning som långsamt och poetiskt rör sig i rummet av vinddrag från fönster eller förbipasserande. Lars var själv väldigt social och ”utåt”, men med en eftertänksam blick mot fjärran horisont. Han tyckte om att skapa tillsammans med andra och deltog gärna i större projekt och sammanhang. Naturen låg nära och han reste mycket både nära och i fjärran för konstnärliga möten, utbyten och studier. Han kunde spendera en sommar i ett tält på en ö för att måla eller åka på stenhuggarkurs i Carrara. Lars arbetade mycket i sten och skulpturerna består av både italiensk marmor och Vätögranit. Du kan finna fler av hans alster i det offentliga. Han har anlitats för utsmyckning av flera platser, b l a regeringskansliet och i Älmsta. Han var en av flera drivande konstnärer att starta Konst i ån. Han skapade många kostymer och figurer till dockteatrar och pjäser men kanske mest känd är kostymen till Björne i ”Björnes magasin”.

Anders Engqvist

Anders Engqvist är född 1981 och uppväxt i Furusund. MA i fri konst på Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2010. Under studierna på konsthögskolan gick han också ett utbytesprogram på Central St Martins college of art & Design i London. Anders är också musiker och har utöver konsten producerat film, scenografi och utställningar. Efter att varit bosatt i Stockholm för studier och arbete bor och verkar han numera åter i Roslagen. Anders Engqvist´s tredimensionella verk är snarare uppfinningar än skulpturer med en intention att skapa egna världar som sätter tiden, dimensionerna och verkligheten på sin spets. Han bygger objekt som kan liknas med alternativa urverk. Han ställer frågor om vad det är vi mäter, i teorin ska klockan förhålla sig till ett föremåls åldrande, molekylers rörelse i rummet eller solens upp och nedgång.

Anders utforskar möjligheten om att tiden kan förhålla sig annorlunda beroende på var individen befinner sig och vilka förutsättningar vi har.

Invigning

Lördagen den 10 december 2022 kl. 15.00
Helén Hedensjö, konsthallschef inviger utställningen i närvaro av konstnärerna.

Norrtälje konsthall är stolta över att få presentera Vanna Bowles utställning Människor och djur. Utställningen innehåller en installation med titeln The Animal Spectacle, tre bord med teckningar och skulpturer, och en serie med 28 blyertsteckningar. De fotorealistiska teckningarna representerar tecken och övergivna ögonblick, intima närbilder och utsnitt som ur dagboksanteckningar. Utställningen går att se på Norrtälje konsthall från den 6 augusti till den 24 september 2022.

Installationen The Animal Spectacle är uppbyggd som en teater, ett gestaltat rum med kulisser, rekvisita och djurmasker gjorda i papier - maché. Här blir djuren och naturen som en reflexiv spegelbild av oss själva och djuren får företräda antropomorfa, mänskliga fysiska och psykiska gestalter.

Vanna Bowles arbetar med surrealistiska undertoner i sina verk som sträcker sig in i vårt omedvetna. Något känns igen samtidigt som det är något annat, något som är dolt, hemligt och undertryckt, Das Unheimliche om man ska använda sig av begrepp av Sigmund Freud.

Om Vanna Bowles

Född 1974 i Göteborg. Arbetar och bor i Oslo och är utbildad på bland annat, The National Academy of Fine Art , Oslo 2004, Univärsitet der Künste, Berlin 2003 och Physical Theatre School, Århus (DK) 1998. Vanna Bowles har ställt ut både i Sverige och internationellt. Hon har haft flera offentliga uppdrag samt är representerad på bland annat Malmö konstmuseum, Lillehammer ART Museum (NO) och Statens konstråd.

Norrtälje konsthall presenterar stolt Jenny Carlsson med nya målningar som bildar en installation i konsthallen.

Utställningen tar avstamp utifrån upplevelsen av en plats.

Skogsstigar får ofta symbolisera en väg bort från det världsliga, mot kontemplation och ett förhöjt lugn. Det är också vägen till det okända, en plats för prövningar där ljuset spelar med mörkret, både det inre och det yttre.
I utställningen erfars denna plats simultant ur alla väderstreck, vid en specifik tidpunkt när flyg passerade strax över trädtopparna. Tryckvågorna från flyget fick stammarna att skallra och solljuset att skaka över mossan, samma dag som krig bröt ut igen i Europa.

Med naturen som utgångspunkt fångas ett ögonblick av tid, känslor, varseblivning och rörelse. Platsens varande formuleras i måleriet genom gläntor av ljus och mörker i en varierad materialitet av tjock färg och släta ytor, det abstrakta och det synligt naturalistiska. Vi kan finnas i bilden, känna igen oss eller så ges en möjlighet till att uppfatta naturen på nytt. Med spatlar, fingrar och penslar formuleras naturens växande. Med en djup erfarenhet av den mänskliga naturen finns naturens kännetecken i varje målerisk yttring. En evig dialog mellan det inre och det yttre; mellan människan och hennes verklighet.

Jenny Carlsson är född i Ronneby där hon bor och är verksam idag. Utbildad vid Umeå konsthögskola där hon erhöll en masterexamen i fri konst 2013. Hon har visats bland annat på Malmö konsthall, Bonniers konsthall, Kulturcentrum Ronneby konsthall, Bildmuseet i Umeå, Kalmar konstmuseum, Galerie Forsblom i Stockholm och Helsingfors samt Anna Bohman Gallery. Jenny har mottagit stipendier från Konstnärsnämnden, Svenska konstnärers förening samt Vera och Göran Agnekils Stipendium från Konstakademien. Hennes arbeten ingår i flera offentliga och internationella samlingar som Stockholms stad, Uppsala kommun, Karlskrona kommun, Ronneby kommun, Karlshamns kommun, Västerbottens museum, Blekinge museum, TIA-collections, USA och Aalto-universitetet, Finland.

Öppet: tisdag – lördag 12-16

Norrtälje konsthall är stolta över att kunna presentera två separatutställningar med Mumbai-baserade konstnärerna Reena Saini Kallat och Jitish Kallat. Det är deras första institutionella utställning i Sverige som visar både tidigare och senare arbeten.

Utställningarna ger en omfattande upplevelse av deras konstnärliga arbeten. Verken skiftar mellan det stora och det mikroskopiska, det ekologiska och det existentiella, det planetariska och det kosmiska. Utifrån en gemensam utgångspunkt tar verken olika riktningar genom vilken de undersöker världen.

Reena Saini Kallats arbeten har de senare åren undersökt gränser, territorier och kartor. Huvudfrågorna har återkommit som former i hennes konstnärskap och pekat på varierade historiska berättelser samt hur mänskligheten har lämnat historiska avtryck på geografin. Hennes egen familjehistoria överlappar med delningen av Indien och Pakistan 1947, en delning som resulterade i massmigration på båda sidor om gränsen. Ingångarna till verken är både poetiska och teoretiska och undersöker ett sammanflöde av idéer som ifrågasätter politiska och sociala gränser.

Utställningen Deep River Run Quiet innehåller ett nytt platsspecifikt verk. En väggmålning uppbyggd med elektriska kablar, ett återkommande motiv i hennes konstnärsskap. De elektriska kablarna blir symboler för kontakt och en kanal för energier och idéer som vävs ihop till barriärer och taggtrådar. De omkastande linjerna ger upphov till en mer bekant topografi där fastlåsta territoriella avgränsningar sömlöst förvandlas till en fritt flytande flod med konturer som liknar naturliga geografiska särdrag.

I utställningen visas också en 8-kanals-video, Blind spots som genom en syntavla (ett tryckt kort som visar bokstäver och siffror i rader av minskande storlek; används för att testa synskärpa) använder de inledande raderna till olika länders konstitutioner. I de tio diptykerna Leaking Lines sammanför konstnären avsiktligt 'linjen' - ett primärt konstnärligt verktyg - med språket för territoriella avgränsningar. Verket placerar konturerna av gränser från hela världen mot bilder av landskapen, som de delar upp och fördelar. Dessutom presenteras hennes nya verk med titeln Vortex och Water Book.

Om utställaren

Reena Saini Kallat (f. 1973, Delhi, Indien) har visats vid institutioner som Museum of Modern Art (MOMA), New York; Migros Museum of Contemporary Art, Zürich; Tate Exchange, Tate Modern, London; Konstgalleri i New South Wales, Sydney; Museum of Modern and Contemporary Art, Seoul; PLATS SantaFe, New Mexico; Mori Art Museum, Tokyo; Arken Museum of Modern Art, Danmark; Helsingfors stads konstmuseum, Finland.

Separatutställningar

National Museum of Asian Arts - Guimet, Paris (2020); Manchester Museum (2017), Offsite, Vancouver Art Gallery (2015), Bhau Daji Lad Museum (2013), Kennedy Center (2011). Hennes verk har visats på Bangkok Art Biennale (2020); Havannabiennalen (2019); Busan Biennale (2016), Goteborg International Biennial for Contemporary Art (2011), Vancouver International Sculpture Biennale (2011), Asian Art Biennale, Taiwan (2009). Hennes verk ingår i flera offentliga och privata samlingar inklusive Musee de Beaux Arts, Ottawa; Konstgalleri i New South Wales, Sydney; Manchester Museum, Storbritannien; National Taiwan Museum of Fine Arts, Taichung; Vancouver Art Gallery, Kanada; Initial Access (Frank Cohen Collection), Storbritannien; Pizzuti Collection, Ohio; Burger Collection, Hong Kong; Fondazione Golinelli, Italien; Kiran Nadar Museum of Art, New Delhi; Bhau Daji Lad Museum, Mumbai; National Gallery of Modern Art, bland andra New Delhi.

Norrtälje konsthall är stola över att kunna presentera två separatutställningar med Mumbai-baserade konstnärerna Reena Saini Kallat och Jitish Kallat. Det är deras första institutionella utställning i Sverige som visar både tidigare och senare arbeten.

Norrtälje konsthall har den stora glädjen att få presentera utställningen Var går gränsen mellan konsthantverk och konst? I utställningen förenas fyra konstnärer som rör sig i och kring gränserna bild, form och konsthantverk. Isak Isaksson, keramik, Kerstin Friberg, glasgravyr, Cecilia Hedlund, måleri och skulptur, Maria af Malmborg med sina stora bilder broderade och med tyger i klara färger.

12/12 2020 – 6/3 2021

Utställningen vill belysa 4 konstnärskap som med vitt skilda tekniker arbetar i och med begreppen konst, textil, konsthantverk, hantverk och formgivning. I utställningen ges inget svar på frågan om var gränsen mellan konsthantverk och konst går utan istället reflekteras frågan i de olika konstnärernas arbeten och uttrycken.

Gemensamt för de fyra är handens närvaro i en skapandeprocess men också deras olika spontana processer. Handens närvaro ligger i själva hantverkets natur, i den skulpterade handens rörelser, i broderiet, i precisionen hos glasgravyren och i formandet av skulpturer eller måleriets värld. I verken finns en tidsaspekt och noggrannhet som via verken berättar om och den tid som passerar när händerna skapar verken. De olika estetiska uttrycken rör sig mellan det sköna, det vardagligt vackra som till konsthistoriska återblickar i val av form och färg. Snabba och varma tekniker blandas med kalla och långsamma eller vice versa.

Isak Isaksson 

Isaks keramik utgörs av porslin som är bränt i mycket hög värme. Kristallglasyren brukar räknas till hans signum, den avger kristallina strukturer på godsytan vilket ger porslinet och keramiken en unik och särskilt blänkande patina. De klassiska formerna som han använder sig av i keramiken påminner betraktaren om den antika världens brukskärl och andra föremål.

Kerstin Friberg 

Med ateljé i Vigelsjö är idag en av få aktiva glasgravörer i Sverige. Utbildad från Kosta Boda och Orrefors. Hennes dekorativa glasarbete utgörs av gravyrmönster på glas som är helt gjorda för hand. Tekniken påminner många gånger om den fria teckningen men med skillnaden att arbetsprocessen i gravyr kräver tid och tålamod.

Cecilia Hedlund

Med handskulpterade former i lera och det traditionella bildskapandet rör sig Cecilia Hedlund mellan olika material och tekniker. Hon arbetar framför allt för hand i lera, gips, gjutjärn, brons, olja och krita där varje material blir ett slags undersökande. Naturen är ofta ett återkommande ämne i Cecilia Hedlunds arbeten, en källa för outtröttligt undersökande i likhet med de varierande teknikerna hon arbetar i.

Maria af Malmborg

En konstnär som arbetat i fler olika material under sitt konstnärskap och här låter Maria af Malmborg med trådar och tyger bygga sitt egna lilla universum. Det är organiskt och abstrakt med former från naturen. Det börjar med en skiss som sedan får fria associationer till hur bilden utvecklas.

Vi har till vår stora glädje möjligheten att presentera ett temporärt verk som deltog i Nobel Week Lights i Stockholm. Verket projicerades på en stor glasskärm utanför huvudentrén till Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan fram till den 13/12 och projiceras nu på ett fönster på plan 3 i Norrtälje konsthall.

17/12-17/1 2021

Millisekund är ett verk i Alfred Nobels anda som visar kraftfulla explosioner i slow motion. Slumpartade molnvirvlar, färgkaskader som lockar till reflektion och fascination.

Katja Petterson (f. 1972) tog sin masterexamen i industridesign på konstfack 2004. Hon arbetar med rättvis design och som föreläsare och lektor bland annat på konstfack. Bland Katja Pettersons främsta offentliga gestaltningar räknas gestaltningen av gården på det nyrenoverde Stadsmuseet i Stockholm som invigdes 201.

Ylva Carlgren har länge intresserat sig för tystnaden och det som inte går att uttrycka med ord. Det finns en gräns där orden inte längre räcker till. I Norrtälje konsthall visar hon monumentala och mindre målningar utförda i akvarell.

20/3-29/5 2021

Tunna lager av pigment på papper som tålmodigt läggs lager på lager och de många upprepningarna skapar subtila övergångar från mörker till ljus eller ljus till mörker och skapar abstrakta former och kompositioner. Ylva Carlgren är djupt intresserad av måleriet i sig självt.

Ylva Carlgren är född i Luleå 1984, har en MFA, Konsthögskolan Valand och även studerat på Institute of Contemporary Art, Moscow. Ylva Carlgren har bland annat visats på LOKO Gallery, Tokyo, Uppsala konstmuseum, Göteborg konstmuseum och Liljevalchs konsthall. Hon är representerad på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm.

Emma Hartman visar stora monumentala landskap. Med en säker penselföring och med rikt flödande färger i tunna lager formas ett landskap. Färgen är det essentiella i Emma Hartmans måleri. Genom de olika lagren av färg som skiftar och träder fram skapar hon en känsla av en plats som vi kan känna igen oss i men också känna av och förundras av vår egen fysiska existens.

20/3-29/5 2021

Utställningen innehåller också pastellteckningar av växter. Ett antal målningar på koppar med inspiration från CF Hill´s gestaltande av ljus och mörker.

Emma Hartman är född i Örebro 1974, bor och arbetar i Stockholm. Umeå Konsthögskola 2000 - 2006 och har haft ett flertal utställningar både nationellt och internationellt. Emma Hartman är representerad på Galleri Andersson och Sandström i Stockholm.

Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen EMBRACE, med sex internationella konstnärer som fokuserar på den måleriska processen och den inre logiken i den utförda måleriska handlingen. Utställningens teman följs upp i boken ”Embrace” skriven av Mika Hannula.

Embrace är ett projekt och en process som kombinerar ett tänkande - med ett görande, både individuellt och kollektivt inom diskursen för ett samtida måleri med fokus på samma ämne och samma tema.

I tiden som vi lever i nu med stora förändringar som klimatet och inte minst COVID -19 som påverkar oss både individuellt och kollektivt i Sverige och i världen så ställer sig denna utställning flera frågor om vår samtid, om hur digitalisering och en allt snabbare utveckling påverkar oss människor. Den ställer också frågor om rollen som konstnär och den samtida konsten utifrån sina perspektiv och från de olika platser de kommer ifrån.

Vad händer med upplevelsen av tid när du står ensam inför en målning, när vi blir konfronterade och engagerade? Vad är det som pågår i denna intima, sensitiva och den ge-och-ta interaktion som begär och förväntar sig en speciell långsamhet och en försiktig rörelse mellan bakom och framför och med och inom verket?

Kan den estetiska upplevelsen av samtida måleri ge oss en möjlighet att ta del av världen genom reflektion, våra röster och kroppar. Målet är att komma bort från idén om distanserad neutralitet och börja gå mot en deltagande erfarenhet - den krävande och röriga men trevliga vägen från avskildhet till närhet, från frånvaro till omfamning.

Utställningen visas också vid Akureyri Museum på Island mellan januari och april 2022.

Mika Hannula, curator för utställningen Embrace i Norrtälje konsthall samlar sex internationella konstnärer: Birgir Birgisson (ISL), Emil Holmer (SWE), Heidi Lampenius (FIN), Onya McCausland (UK), Miikka Vaskola (FIN), Thordis Erla Zoega (ISL).  Konstnärerna närmar sig dess frågor med olika tekniker och utifrån olika vinklar.  

Onya McCausland arbetar med järnoxid pigment från Sverige direkt på väggar i konsthallen samt visar färdiga målningar utförda i järnoxid pigment från gruvor i England.

Birgir Birgisson använder sig av ett måleri till att uppnå en känsla av tidlöshet och genomskinlighet.

Emil Holmer visar en serie bilder utförda i screentryck, träsnitt, slipmaskin, kopiator och dator. Bilder som öppnar upp för och ger plats år nya rumsligheter och livsexistenser.

Heidi Lampenius måleri i akryl med flera genomskinliga lager av färg utstrålar kroppslighet och närvaro. Sökandet efter spår och tecken är inte definierade utan något som framträder.

Miikka Vaskola´s verk består av abstrakta landskap och figurativa bilder som spänner mellan distans och närhet. De handlar också om närvaro, vad vi kan känna, men inte riktigt, som vår blick inte riktigt når.

Thordis Erla Zoega´s verk handlar om intimitet, symmetri och balans. Verken är tryck på akrylplast och kommer att placeras på golven i konsthallen.

För mer information och pressbilder kontakta: Jimmy Gustafsson, Intendent

Norrtälje konsthall. jimmy.gustafsson@norrtalje.se

Utställningen slutar den 22/1.

Min mammas dröm är rubriken på en dagboksanteckning av Thóranna, konstnären Erla Haraldsdóttirs farmors mor, där Thóranna bokförde drömmar som hennes mamma Svanhildur hade som tonåring på väg in vuxenlivet.

Utställningen pågår till lördag 21/1.

Om utställningen

Dagboksanteckningen återger oneiriska, en sorts drömlika möten mellan Svanhildur och huldrefolket där hon hjälper en huldrakvinna att förlösa ett barn. Som belöning för sin framgångsrika insats som barnmorska belönas Svanhildur med en rikligt broderad isländsk folkdräkt samtidigt som givaren ber henne att hålla dräktens ursprung hemligt. Lönndom och hågkomst är således centrala element i Svanhildurs återberättande av drömmen.

Min mammas dröm är ett konstnärligt projekt som tar upp de mest intima och personliga subjektiva upplevelserna, nämligen drömmar, och visar upp dem för världen. Samtidigt måste dessa avgörande minnen och undermedvetna händelser både översättas och överföras. Haraldsdóttir har valt att tyda och återge drömmarna på två sätt i samband med sin utställning på Norrtälje konsthall. Dels genom en monumental målning, dels i form av en liten bok i begränsad upplaga där dagboksanteckningen återges som faksimil tillsammans med ytterligare översättningar till svenska, engelska, tyska och IsiNdebele (Sydafrika).

Alltsedan fadern Haraldur Þorsteinssons alltför tidiga bortgång 2014, har Haraldsdóttir ägnat sig åt att minnas sina familjemedlemmar genom sin praktik. I tidigare serier utgår hon från privata fotografier föreställande konstnären som spädbarn tillsammans med sin far som kombineras med berättelsen om livets upprinnelse i de monoteistiska religionerna. Genesis, och de olika stadierna av Guds sjudagarsskapelse, utgjorde det konceptuella och metodologiska ramverk som Haraldsdóttirs begagnade sig av. I linje med den säregna regelbaserade metod som kommit att känneteckna hennes måleri använde hon igenkännbara historiska bilder av skapande för att utföra vad curatorn Jonatan Habib Engqvist har kallat ” konsthistoriska kullerbyttor […] allehanda associativa och till synes eklektiska konsthistoriska referenser” där AmaNdebele-folkets materiella kultur ”ifrågasätter idén om konstnärens förmåga att skapa ex nihilo (ur intet) och den romantiska idén om ’gudomlig inspiration’.

I mönsterfamiljen (2019–20) målade Haraldsdóttir närmast fullskaliga porträtt av sina förfäder på pappans sida tillsammans med sig själv och sin yngre bror Borgaþór. Den här serien av verk avbildar ett på en gång utökat och begränsat släktträd i flera generationsled samtidigt som den lyfter fram andra släktskap genom konstnärens engagemang med AmaNdebeles muralmålningar. Konstnärliga tolkningar av det rika kulturarvet i ett sydafrikanskt minoritetssamhälle (som konstnären möte under 2019 och 2020) hamnade här i samtal med hennes familjehistoria. Att samtidigt måla utifrån fotograferade släktingar och muralerna var ett sätt för konstnären att ”lära känna” eller ”lära av” dem. Det var i samband med installerandet av utställningen Patterns of the Family på Reykjanes konstmuseum Duus Hus, 2019, som konstnären slumpmässigt mötte den släkting som anförtrodde henne gammelfarmors dagbok.

När skildringen av Svanhildurs dröm nu når offentligheten genom en ättlings måleri, erbjuder den bok som kompletterar projektet en plats också för besökaren att vända sig inåt, skriva ner sin egen dröm, och symboliskt fullborda släktskapets allomfattande cirkel.

Craniv A. Boyd

I Norrtälje konsthall visar Erla S. Haraldsdóttir 8 verk från sviten ”Mönsterfamiljen” med målade mönster som fortsätter ut på väggarna. Verken har aldrig visats i Sverige tidigare. Några verk är från sviten ”Genesis” och ”Övergångar” Ett nytt verk ”Min mammas dröm” samt publikationen ”Mina mammas dröm”.

Utställningen Monograph, en Soloutställning med konstnärsduon Lundahl & Seitl. Lundahl & Seitl’s konstverk är filosofiska undersökningar av gränser och kopplingar mellan det som är levande, olika objekt, platser och miljöer.

17 oktober – 28 november 2020

Det är första gången som vi kommer att få se Lundahl & Seitl's verk från olika perioder, det är verk från 2014 - 2020 som visas samtidigt i en och samma utställning. Verken har ofta skapats på uppdrag av museer, konsthallar eller biennaler från hela världen och nu är det ett unikt tillfälle att uppleva dem i relation till varandra. Utställningen på Norrtälje konsthall utgår från hur deras konst förhåller sig och definieras i relation till andra konstnärers verk, institutioner och discipliner. Lundahl & Seitl har under lång tid ägnat sig åt djupgående undersökningar kring hur perception verkar som ett aktivt medium.

Utställningen innehåller interaktiva moment människor emellan och därför har Norrtälje konsthall vidtagit extra försiktighetsåtgärder och bistår med skyddsutrustning vid beröring av människor och objekt i utställningen.

I utställningen THREADS samlas textilkonstnärerna Britta Marakatt-Labba, Ayedin Ronaghi, Linnéa Sjöberg och Leyun Wang. Konstnärskapen förenas i trådarnas materialitet, i tidens omvårdnad och i det ordlösa berättandet . Tråden – den konceptuella och den visuella – syr samman verket från en konstnär till nästa. I olika textiltekniker – broderi, skulptur, vävning och utplånandet av väven – utforskas och framträder den egna berättelsen och de frågor som en sådan ofrånkomligt för med sig.

1 februari – 22 mars 2020

En tråd är den konkreta fibern vi känner mot huden. Den kan vara natur: bomull, lin, ylle, eller konstruktion: polyester nylon, viskos – bearbetad av människans hand: vävd, broderad, insydd, uppsprättad, omslutande kroppen genom kläder och hemmets textiler: mattan mot fötterna, sänglinnen som famnande kroppen, kläderna som skyddande den. Men tråden är också kroppslös – tankens eller diktens tråd: en språklig metafor, väl använt i det skrivna och talade språket. Som sådan används tråden för att göra oss själva och världen begriplig: ”den röda tråden”, ”hänga på en tråd”, ”livets sköra tråd”, ”balansera på en tråd”. Det är en paradox att ordet ”tråd” framstår som så nödvändig samtidigt som tråden och väven i sin konkreta form bär på en ordlöshet. I THREADS framträder trådarna och händernas rörelser som ordlösa berättare. Ordlösheten är här inte en brist eller en frånvaro. Den är en laddning av närvaro. Tråden – den konkreta och tankens – löper genom konstnärens händer, dennes erfarenheter och kropp, ut i verket och vidare till betraktaren – till dennes tanke och till den taktila känslan i kroppen. Händerna och tiden ger berättelserna en viss rytm. Även i ett brutalt direkt berättande, som i Sjöbergs explosiva uttryck, i ett skirt förmedlande av den tunga erfarenheten som i Wangs skulpturala tyger, i det detaljerade noggranna berättandet i Marakatt - Labbas broderier eller i hopplöshetens uttryck som i Ronaghis uppsprättade mattor – finns långsamhetens omsorg. Det ligger i själva hantverket, i vävstolens tempo, i den broderande handens rörelser, i upprivandet av knutarna, i formandet av mjuka skulpturer. I verken finns tiden, den tid trådarna berättar om och den tid som passerar när händerna skapar verken.

Norrtälje konsthall har den stora glädjen att få presentera Leif Elggren med utställningen EN ANNAN FORM AV NÄRVARO. Leif Elggren är en aktiv konceptuell konstnär som arbetar med installationer, texter, bild, ljud, film, performance och är en av Sveriges främsta multikonstnärer. Han rör sig oftast mellan drömmar, subtila absurditeter, sociala hierarkier och gömda aktioner.

Konsthallens två plan har omvandlats till en helhetsinstallation och en berättelse över ett långt konstnärskap. I utställningen finns verk från slutet av 70-talet fram till nu.

Utställningen är en av hans största sedan Färgfabriken 2000 och vi får se hela bredden av hans verksamhet.

Utställningen ger oss en inblick och en möjlighet att få ta del av en annan typ avnärvaro som Leif under sitt konstnärskap förmedlar och gestaltar med sina verk, sin kropp och sina texter.
EN ANNAN FORM AV NÄRVARO kan översättas till människans existens i relation till världen och hur vi uppfattar och ser på verkligheten och oss själva.

Leif Elggren är en av Sveriges viktigaste samtidskonstnärer. Född 1950 i Linköping  och har arbetat som konstnär sedan 1970 - talets slut. Tillsammans med Carl Michael von Hausswolff representerade Leif Elggren Sverige i den Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen 2001 och de är också upphovspersonerna till Konungarikena Elgaland-Vargaland (KREV) där de båda har titeln kung.

Norrtälje konsthall har den stora glädjen att få presentera Mats Hjelm med utställningen THE OTHER SHORE – en 4-kanalig (37`loop) monumental videoinstallation som består av en sju meter bred dubbelprojektion placerad diagonalt i rummet. På den ena sidan av väggen visas bilder av vatten, stränder och kusten från olika delar av Nord – och Sydatlanten. På den andra sidan visas dokumentära bilder och landskap från länder runt om Atlanten, visuella essäer och vittnesmål samt text och musik.

26/1-17/3 2019

Mats Hjelm blandar dokumentär och narrativ i sitt skapande och presenterar en komplex bild av Atlanten som en plats för rörelse, berättelser om diaspora, kolonialism och minnet av slaveri.
I verket finns ett sökande efter en identitet, ett sökande till ett förflutet hemland och drömmen om en befrielse genom navigering till en ”annan” plats.

En växelverkan sker med bilder från olika platser i Europa, Liberia och Mali i Västafrika, Detroit i USA och i Rio de Janeiro i Brasilien. Mellan dessa platser kommer karaktärer, röster eller musik med berättelser kring havet – havet som minne, havet som frestelse, havet som illusion, havet som gravplats.

En av berättelserna är pjäsen "Embers" av Samuel Beckett (1959) skriven för radio, där en äldre man har hallucinationer av sin fars minnen vid havet, samtidigt som han vägrar att släppa in en gäst till sig. Mannen är tagen av nostalgiska hallucinationer och ögonblick av eufori och för Mats blir den gamle mannen en representation av ett fallande Europa som försöker hålla sig till en storhet som inte längre finns.

Från Liberia ser vi bilder av en politisk storhetstid med ruinerna av lyxhotellet Ducor Hotel i huvudstaden Monrovia. Hotellet var byggt för att ta emot världsledare för den panafrikanska konferensen 1970, konferensen syftade till en ökad integration av de afrikanska länderna, hotellet förstördes under det blodiga inbördeskriget som slutade 2002. Sedan dess har landet varit i en långsam uppbyggnad, vilket framgår i andra bilder, särskilt representerad av en kör med flickor i Liberias landsbygd där sång och religion utgör en fast punkt i livet.

Mats Hjelm (f.1959) i Stockholm. MFA i Skulptur från Konstfackskolan i Stockholm, Cranbrook Academy of Art i USA, Stockholms Universitet och University of Industrial Arts, Helsingfors. Mats Hjelms arbeten har visats på solo- och grupputställningar på Moderna Museet i Stockholm; Museum of African American History, Detroit, USA; Biennale Africaine de la Photographie, Bamako, Mali; Dubai International Film Festival; Museum of Contemporary Art, Chicago; Walker Art Center, Minneapolis; Venedigbiennalen; Yokohama Triennale, bland andra.

Sommaren 2017 visades The Other Shore på Museu de Arte Moderna – MAM i Rio de Janeiro, Brasilien.

Han har verk i bland annat Moderna Museets samlingar, Malmö konstmuseum, Uppsala konstmuseum och Statens konstråd och är nyligen färdig med ett större videoverk på Nya Karolinska Sjukhuset.

Norrtälje konsthall har den stora glädjen att få presentera konstnären Tamara de Laval och utställningen DEMARKATIONSLINJER.

2/2-7/3 2019.

I konsthallen visas ett antal stora målningar och några mindre utförda i akrylfärg och tusch på ritfilm.

Motiven är stora poetiska landskap och i dessa finns ofta kvinnor i olika och ibland utsatta situationer. Tamara de Laval utgår från den egna erfarenheten och bilderna handlar ofta om relationer, feminism och politiska skeenden.

Hon inspireras av filosoferna Deluze och Guattari och deras teorier om rhizomatiskt, icke hiearkiskt och icke kronologiskt sätt att tänka. Bilderna byggs upp utifrån detta tänkande och berättelser tar form och lämnar en öppen dialog till betraktaren

Demarkationslinjer betyder ” folkligt fastställd gränslinje mellan två stater. I allmänt språkbruk avses en vapenstilleståndslinje som skiljer parterna i en väpnad konflikt.” (ur säkerhetspolitik.se) överskriden linje avbryter stilleståndet.

Med hänvisning till titeln av utställningen och Meetoo rörelsen som Tamara de Laval är starkt engagerad i finns en fingervisning om hur gränser behöver ses över och hur nya gränsdragningar behöver diskuteras i offentligheten.

Tamara de Laval är utbildad på kungliga konsthögskolan i Stockholm 1976-81, medlem i konstnärsgruppen Meteor som arbetar internationellt med olika offentliga konstprojekt.
Hon har under lång tid arbetat både i Indien och Egypten och där medverkat i både utställningar och olika konstprojekt. Visats bland annat på Dunkers kulturhus, Havremagasinet, Varbergs konsthall, Borås konsthall och är representerad på Galleri Leger, Malmö, Galleri Pi, Copenhagen, Monica Strandberg Gallery, Kalmar, Apparao Galleries, Chennai, India, Sri Parvarathi Gallery, Chennai, India.

I utställningen visades en 5 m bred skulptur med titeln ”Rationellt beslut taget den 21/8 2013 08:36 inom loppet av en bråkdels sekund”. Skulpturen visades första gången på Kungliga konsthögskolan under Leontine Arvidssons avgångsutställning 2014.

13/12 - 19/1 2020

Skulpturen är gjord av armeringsjärn och hänger från taket i rader efter varandra som blir till lager av handlingar likt tecknade linjer i luften sammanfört till ett monumentalt klotter.

Hon tecknar med hela kroppen genom att böja och bända armeringsjärnet - en ansträngande process som skapar dynamik och motsättningar i det transparenta uttrycket.

Tecknandet liknar de överstrykningar som finns i boken ”Kontroll”.

Boken ”Kontroll” består av 70 lösa ark hopbundet av ett bh-band. Där beskriver hon sin vardag, om att vara kvinna, mamma och konstnär. Vilken blick har hon på sig själv och vilken får hon av andra? Det finns olika versioner av boken i en upplaga på 11.
Alla böckerna har samma textinnehåll men har bearbetats om med andra överstrykningar, vilket förändrar läsningen och skapar nya innehåll. Frågor som ställs är; när är något klart, vad sker om man tillåts ångra sig – om man tvekar och tar tillbaka det som gjorts och genom det kan uppstå nya bilder utifrån var man just nu befinner sig.  Genom att vara tydlig med ambivalens synliggörs vad som göms bakom t ex språk ord och meningar.

Andra skulpturala verk med titeln ”Med omsvep” där har ett tyg doppat i acrystal dragits åt för att omsluta armeringsskeletten. Likt en dra lakan metod har kvinnor, väninnor som hon aldrig hinner se deltagit i en återkommande procedur under tillverkningsprocessen och det som en gång kunde ha blivit ett språk eller ett samtal täcks över i en tyst rörelse.

”Processen har ett snabbt förlopp och vi kan bara jobba med tyget den tiden det fortfarande är följsamt innan det börjar stelna i våra händer, jag ville ta fasta på en gemensam rörelse och ville se vad vi kunde åstadkomma med våra kroppar när vi inte hann prata om processen med varandra utan bara göra.”

I installationen ”Ett eget rum” i det angränsande rummet loopar flera videos. Från rummet hörs barnskrik och ett vardagligt pysslande i en ständigt pågående kakafoni.
Utställningen är ett sammelsurium om kampen och platsen i tillvaron som kvinnokropp, partner, moder och yrkesutövande konstnär.

Leontine Arvidsson har haft utställningar både separat och i grupp runt om i Sverige och utomlands.
Hon har deltagit i olika filmfestivaler internationellt och nationellt b l a  Berlins filmfestival. 
MFA Kungliga konsthögskolan 2014, Dans Kulturrama  2005-06, Konsthistoria Stockholms universitet 2004, Stockholms filmskola 1995-96. 

Leontine är representerad av Galleri Anna Bohman i Stockholm. Januari 2020 kommer ett offentligt verk av Leontine att installeras i den nyrestaurerade Saluhallen på Östermalm i Stockholm.

Norrtälje konsthall har den stora glädjen att få presenterar konstnären Åse Frid med utställningen Ofullständigt lexikon/Uncomplete dictionary.

Åse Frid arbetar med konst i skärningspunkten mellan text och bild. Framför allt är det med vattenbaserade medier som hon undersöker relationen mellan språk, bild, dröm, seende, förståelsen och icke-förståelsen i det mellanmänskliga kommunikationsdramat. Ofta styrs arbetet av regler som har med det minituösa att göra; bilden målas sakta fram med akvarell och tusch runt de ihåligt tecknade bokstäver som utgör målningens ”varp”. I utställningen Ofullständigt lexikon/Uncompleted dictionary är den språkliga och bildmässiga översättningens olika problem centralt, parallellt med en närhet till dålig och ovärdig humor. Ett exempel är bildsviten ”The Swedish-Foreign False Friends Glossary”, en serie runt text framtecknade bilder med tusch, akvarell och grafit, som består av så kallade ”falska vänner”; ord på två språk som liknar varandra men som betyder olika saker, t ex ”stock/stock”, som refererar till börsen och till en trästock, eller "barn/barn"; lada/barn. Ordparen följer varandra i i slingrande former, och den sakta framväxande bilden skapar nya betydelser, eller kanske icke-betydelser, som ett shamanistiskt mantra där orden bokstavligen ringas in.

Åse Frid jobbar också med skisser utan text, intuitivt målade akvareller som förhåller sig till språket som tysta översättningar av stum natur och mörka håligheter, ett slags naturens översättning.

Vad är det som är akut i teckningarna och det de vill försöka få fram? Blir allt bara försök till översättningar av mening? Var landar man när språket slår kullerbyttor och faller tomt ner? Vad händer vid denna upprepning som samtidigt bildar spiraler och cirkulära mönster som söker efter meningslös skönhet?

Åse Frid är född 1969 och uppvuxen i Uppsala. Hon tog sin masterexamen i fri konst vid Umeå konsthögskola 2000, och har bott och verkat i Malmö, Los Angeles och Sandviken. Bor och verkar numera på Rådmansö och i Stockholm. Hon är representerad bland annat på Nordiska Akvarellmuseet och i samlingar hos privatpersoner, kommuner och landsting. Hon fick 1-årigt arbetsstipendium från Bildkonstnärsfonden 2018.

Separatutställningar på bland annat Galleri 54 i Göteborg 2017, Avesta konsthall 2015, Wip:konsthall 2015, Norrtälje konsthall 2014, Sandvikens konsthall 2006, och Galleri Ping-Pong i Malmö 2003. Grupputställningar inkluderar bland annat konst i ån 2019 i Norrtälje, Skrivandets förhandlingar på Rönnells antikvariat 2018, Minnessalongen på Odengatan Stockholm 2018, Sammankomsten/The gathering, Dalarnas museum 2018, performancet Kungörelsen på Moderna museet 2018, Nordiska Akvarellmuseet Second storey (ur samlingarna) 2016, Fylkingen 2014 och Combined Lines på Ålands konstmuseum 2010.
Hon medverkar i katalogen ”Sammankomster och gatherings” utgiven av konstnärsdrivna Galleri Se i Falun 2018. Hon gick nyligen en postgraduate-kurs på Konstfack, "Skrivandets förhandlingar-konflikt och ansvar i text", där hon arbetade med verket "Filt", en diktsamling om vårt behov av tröst och skydd.

Åse Frids konst kretsar kring speciella platser och hur de förändras över tid och i olika sammanhang. Hon arbetar i olika tekniker som video, ljud och performance, men återkommer alltid till teckning och akvarell på papper. Text och bild är lika viktiga i Åse Frids konstnärskap och hon ser sig själv som en författare i bilder.  

Vi har den stora glädjen att få presentar konstnären Ann Eringstam med utställningen och fotoserien Two sides of a story. Ett projekt som handlar om en familjehistoria där hennes mamma och mormor skiljdes åt för över 60 år sedan. Om förlusten av en dotter och om en återförening som blir både en hyllning och en berättelse om vad som skedde för över 60 år sedan.

Ann Eringstam ställer existentiella frågor utifrån dåtid – nutid och framtid - hon ställer frågor som vi inte har några svar på och dessa frågor finns som beröringspunkter i flera av hennes tidigare bilder och fotosviter.

”Dock kan det förflutna och framtiden mötas. Det händer. Vi kan vara relativt säkra på en berättelse från det förflutna, men framtiden berättar en annan historia, den som blir verklig i en annan tid” Ann Eringstam

Ann Eringstam behandlar ofta filmens utopiska bild av människan och hennes konstverk kontrasterar de ideala men orealistiska bilder av den fiktiva verkligheten med våra egna tankar om norm, identitet och verklighet.

Hon skapar en unik bildvärld där realism, fiktion och ett scenografiskt tänkande är bärande delar av uttrycket och med ett innehåll av symboler som är öppet för individuella tolkningar.
Ann Eringstam avslutade sin Master i fotografi från högskolan Valand i Göteborg 2006, hon arbetar som universitetsadjunkt Akademin Valand 50%, institutionen för fotografi sedan 2011. Hon har gjort flera utställningar i Sverige, Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna. Separatutställning på Finlands fotografiska museum, kulturhuset i Stockholm, Galleri Thomas Wallner, Galleri Thomassen och medverkat på bl.a. Göteborgs konstmuseum, Liljevalchs konsthall, Örebro konsthall och hasselblad Center.

Ann Eringstam skapar en egen unik bildvärld där realism och fantasi är centralt i fotografierna som hon skapar ibland kanske betraktaren kommer att tänka på surrealistiska bilder eftersom man ofta ställer sig frågan: Är det verkligt eller ej? Ann Eringstams använder sig av ett scenografiskt tänkande där kombinationen av ljus och olika symboler visar bildens innehåll.  

Anna Nyberg har i sitt konstnärskap intresserat sig för hur rumsligheter uppfattas och hur de upplevs både fysiskt med kroppen och i tanken, framförallt när rummet förändras på ett sätt som rubbar vår spatiala förmåga. Hon använder sig ofta av det personliga som utgångspunkt men också det som vi har gemensamt, det universella och den existentiella längtan efter att frigöra sig från kroppen.

”Mina visuella verk är som redogörelser över att försöka förstå varandet och en verklighet som för mig ter sig flyktig och föränderlig. I en tecknad bild finns ofta en perspektivisk uppbyggnad för att uttrycka rumslighet. Hur ter sig en linje direkt applicerad i rummet upplevd av kroppen? Kan kroppen känna av teckningen och själv skapa sig ett eget nytt rum? Kan jag befria färgen från teckningen och även färgen från tinget? Kanske kan man känna målningens färg i ryggen, eller se runt hela sig själv och där känna igen sig ”
Anna Nyberg

Installationen i Norrtälje konsthall är uppbyggt som ett landskap med en efemär blick – de olika materialen i rummet som exempelvis en brygga, en veckad vägg, linjer målade direkt i rummet och på väggarna, samt de ljust målade och veckade textilierna som faller ut i rummet övergår till ett måleri som inte längre är ett språk utan ett varande bort från rummets begränsningar.

Anna Nyberg är född 1966 hon bor och arbetar i Stockholm. Utbildad på Konstfack 1989 – 1996 i Stockholm och har en Master of fine art. Hon har haft ett flertal soloutställningar bland annat på Galleri Molekyl i Malmö, Katrineholms Konsthall, Västerås konstmuseum, Gotlands Konstmuseum. Deltagit i grupputställningar både nationellt och internationellt. Ett flertal stipendier från Konstnärsnämnden.

Sonja Nilsson är känd för att med illusionistiska medel få filmade personer att framträda likt hologram. I Norrtälje konsthall visar hon en videoinstallation bestående av sex olika scener. I verket möts karaktärer baserade på kända personer vars historia relaterar till sociologins begrepp passing: hur en person kan ha förmågan att bli uppfattad som en medlem av en identitetsgrupp eller kategori annan än sitt ursprung.

Seminarium - The State of Passing

Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen FREUD – TO//WITH ett samarbete mellan konstnären Roland Persson och författaren och filosofen Mika Hannula. De gestaltar hur en process och en dialog i interaktion kan se ut, utifrån deras olika medier men med samma utgångspunkt; psykoanalytikern och författaren Sigmund Freud.

Deras samarbete är ett tvärvetenskapligt samspel och ett undersökande med Roland Perssons skulpturala och fysiska verk som möter Mika Hannulas visuella ord. Verken handlar bland annat om människans komplexitet utifrån Freuds teorier om dödsdriften, libidon och upprepningstvånget. Vi kan inte kontrollera vårt omedvetna, vår medvetslöshet, men det kan komma fram genom våra handlingar och berättelser och hur vi lyssnar till varandra, att höra det man vill höra eller tror sig höra.

I ett samtal mellan Mika och Roland som finns att läsa i utställningens bibliotek ställs frågor om bland annat relevansen i Freuds teorier idag, är det möjligt att diskutera och tolka Freud, skapa en situation av ”give and take” utifrån att alla vet vem Freud är men har liten kunskap om hans teorier och praktik? ”Det är som att dra ned ett rött skynke, bara man nämner ordet Freud”, säger Roland i samtalet.

I utställningen finns en installation med bland annat Freuds berömda Divan tillverkad i silikon av Roland Persson, endast för att betrakta och den har en noggrann återgivelse av de mönster som finns i den äkta mattan, mönster att fästa sina berättelser på. I ett annat verk är Roland för första gången en del av konstverket  med titeln ”Anonym anonym”. Det är ett verk som innehåller en korrespondens från en anonym person och en varsam berättelse om en önskan om en penisprotes och den psykiska process  som den impotente mannen genomgår. Den innehåller också en intervju, avgjutningar och bilder.

I ett annat rum finns en skulptur och en ljudinstallation med titeln ”Hear my train a coming” där naturen är indragen som en metafor som berör behovet av skydd och att skyddas samt en inspelning med Roland Persson av låten ”Hear my train a coming” titeln bygger på en låt av Jimi Hendrix.

Mika Hannulas texter som är skriva på väggarna till att känna igen sig i och som en tröst och förståelse över vår otillräcklighet. Texter som vill bryta det linjära och kombinerar fantasier med fiktion, privata frågor och offentliga teman som i en psykoanalys.

”Utställningen och dess publicering (gjord i samarbete med den grafiska formgivare Olof Werngren) besöker arvet och berättelserna, vissa nyckelbegrepp och tankar som Sigmund Freud skisserade för några hundra år sedan. Det handlar inte om att springa efter eller bakom betydelsen av Freud i all dess komplexitet och mångfald, utan snarare gå mot, flytta både till och från det stora materialet som fortfarande är viktigt. Det handlar om att närma sig och stanna närmare, arbeta med Freud och producera verk som öppnas och dyker upp och genom denna pågående handling av oväntade kombinationer och konfrontationer.” Mika Hannula

Vernissage 26/10 kl 12-16, kl 15.00 invigs utställningen och därefter artisttalk med Roland Persson och Mika Hannula, samtalsledare är Nicolas Smith, fil dr. och lektor i filosofi vid Södertörns högskola. Smith är specialiserad på 1900- och 2000-talets västerländska filosofi med inriktning på fenomenologi, dekonstruktion, psykoanalytisk teori samt postkolonial teori och feministisk filosofi.

Utställningsprojektet sponsras av Konstnärsnämnden och Stiftelsen Längmanska kulturfonden.

I Italien finns ett talesätt som säger “att gå till teatro bianchini,” teatern vi enbart kan besöka genom att sluta ögonen och falla in i sömnens skuggklädda landskap. Den vita teatern är scenen där vårt medvetna och undermedvetna möts och väver samman drömmens brokiga tyger.

Kan drömmar utgöra en objektiv skådeplats eller är de enbart en subjektiv företeelse för drömmaren? Carl-Gustav Jung har träffande beskrivit drömmen som en teater, där drömmaren själv får lov att vara både scen, skådespelare, sufflör, regissör, författare, publik och kritiker. Drömsällskapet vill föra detta resonemang vidare och förkroppsliga drömmens mystiska och kollektiva kraft i installationer, performance, drömbar, dröminsamlingar och möten.

Drömsällskapet är en intuitivt sammansatt grupp av konstnärer som har träffats sedan 2016 och diskuterat nattliga drömmar, både som privat företeelse och inom den egna konstnärliga praktiken. Gruppen debuterade på Konstsalong Odengatan maj 2017 med Det dolda rummet, ett konstnärligt experiment som bestod av drömlaboratorium, installationer, performance och smaker från det  undermedvetna. Samma grupp konstnärer deltog i en utställning arrangerad på Galleri Sverige våren 2018.

I Den vita teatern På Norrtälje konsthall 2019 medverkar konstnärerna Lott Alfreds, Åsa Ersmark, Lisa Jeannin & Rolf Schuurmans, Klara Kristalova, Maria Luostarinen, Vilma Luostarinen, Nanna de Wilde
och Charlotte Åberg.

Vi har den stora glädjen att få presentera konstnären Johan Frid och utställningen Öppet diorama. Johan har byggt upp ett öppet diorama i glasutrymmet i entrén till konsthallen, dioramat har sprängts upp ur sin låd-form och du kan gå in och bli en del av konstverket.

I ett diorama finns en målad fond i förgrunden och olika figurer i ett rum som kan gestalta en natur, en historia eller en händelse vilket ger en helhetsbild av olika perspektiv. Diorama anordnas oftast i biologiska grupper på museer.

I Johan Frids gestaltning finns också en fond, djur och natur men med ett annat innehåll. Dioramat börjar utanför konsthallens fönster, placeringarna och den varierande storleken av skulpturerna är något annat än en verklig natur och för oss in i fantasin samtidigt som vi rör oss mellan fantasi och verklighet i rummet.

Förutom att Johan vill uppmärksamma denna glidning mellan fantasi och verklighet så finns en önskan att göra konst för barn. Inom litteraturen, teatern, musiken finns konsten som en uttalad genre men inom konsten saknas detta.

För att närma sig konst för barn så utgick Johan från två egna starka konstupplevelser från barndomen, varav ett var ett diorama i Malmö museum och ett var en illustration av Hans Arnold. Det gemensamma för dessa är att man kliver in en magisk värld, att naturen får stå som en fond för äventyr, berättelser och magi vilket också är väl beprövat inom ungdomslitteraturen.

I utställningen finns även två tystnader, två tomrum, dels en stor tom sockel, där barnen kan gå upp och agera, göra gestalter och en semitransparent vägg där man kan göra skuggbilder.

Om Johan Frid

Johan Frid född 1971 i Malmö, bor och arbetar på Rådmansö, Norrtälje. Utbildad på Umeå konsthögskola 1992-1997. Fått ett flertal stipendier varav ett tvåårigt arbetsstipendium och haft ett flertal separat och grupp utställningar. Givit ut flera böcker inom konst och pedagogik.

I utställningen Porträtt med konstnären Dan Utterström fanns ett antal större målningar, mindre monokroma bilder som sammanfogas till en större helhet. Den monokroma färgen tar plats och har sin betydelse i symboliska fragment från nära personer som endast finns kvar i hans minne, ibland distinkt eller så har minnet börjat suddas ut. Han reflekterar över dessa personers två klanger, det motsägelsefulla, mörker och ljus och som skapar dynamik i målningarna och hos de personer som porträtteras.

Den monokroma färgen kan symboliskt ses som en längtan efter helhet och samband, att se, förstå och få ihop tillvaron. I målningarna finns religiösa och existentiella undertoner och en stor meditativ närvaro.

Dan Utterström inspireras tydligt av den abstrakta expressionismen av bland annat konstnärer som Barnett Newman, Rothko och Reinhardt men också av betydligt äldre måleri. I den abstrakta expressionismen hittar han sin egen väg in i färgen, formen och den inneboende kraften i måleriet.

I det mindre rummet visades fotografier tagna under olika resor runt om i världen och med innehåll och val som är gemensamma med måleriet.

Dan Utterström är född 1961 i Östhammar, bor och arbetar i Stockholm och Häverödal. Han studerade på Konsthögskolan 86-92 och har bland annat ställt ut på Galleri Andersson/Sandström, Susanne Pettersson Gallery, Konstnärshuset, Stockholm, Overgaden, Institut for Samtidskunst i Köpenhamn. 

Katja Petterson är utbildad på Konstfack och har en masterexamen inom industridesign och är en av de konstnärer som utvidgat begreppet inom sin disciplin. Hon vill skapa objekt och rumsligheter som tolkar och analyserar samhället både i teorin och i praktiken där gestalt och form spelar en viktig roll i utförandet.

Oftast arbetar hon med en rumslig helhetsupplevelse och vill få oss att hitta tillbaka och reflektera över vår egen relation till elementen och naturen.
Hon vill föra en politiska dialog om klimatförändringar och människans villkor där hennes formspråk och innehåll kan upplevas både djupsinnigt och lekfullt. Katjas önskan är att hennes konst kan förmedla en kärlek till naturen, en upplevelse som ämnar bjuda in till att reflektera över människans konstruerade hierarkier, människan som natur och öppna upp för en dialog om att leva på lika villkor.

I Norrtälje konsthall och i utställningen Brytpunkter använder hon sig av det personliga men också allmängiltiga, om när livet vänder och tar en ny riktning. Frågor som ställs handlar om vår otillräcklighet, förlorad kontroll och maktlöshet inför varandra och jorden.

Installationen är en rumslig helhet i det nät klädda rummet finns värme och kyla, objekt, rörelse och ljud, som enskilt och tillsammans ger uttryck för människans och jordens villkor och existens.

Lauri Astala (f. 1958) är en av Finlands mest framstående mediakonstnärer. Han har haft ett flertal soloutställningar och deltagit i grupputställningar i Finland och utomlands sedan 1989. Hans produktion består av skulpturer, videor och datorassisterade videoinstallationer. Hans konst utgår från intresset av existentiella frågor och försöker därefter ge några av dem en konstnärlig utformning.

Det konstnärliga arbetet bygger på begrepp och erfarenheter av rumsligheter och de kulturella strukturerna som formar dem. I Lauri Astalas konst är gråzonen mellan det verkliga och det virtuella centralt. Det ständigt växande bildflödet börjar definiera och färglägga vår verklighet – visuella medier skapar en ny norm för hur man ser och uppfattar saker. Enligt Astala uppfattas och förstås utrymmen allt oftare genom olika teknologiska redskap. Gränsen mellan simulering, fiktion och verklighet blir allt mer diffus.

Kristina Janssons utställning Dirty Discipline innehöll ett antal nya målningar och några äldre som tillsammans med ett nytt golv i konsthallen ger en uppfattning om titeln till utställningen. Kristina Jansson utforskar måleriets möjligheter till minsta beståndsdel, skickligt, fysiskt och med abstrakta resonemang.

Kristina Jansson (född 1967) utexaminerades från Kungliga Konsthögskolan 2001.Hon har deltagit i ett antal stora separat – och grupputställningar i Sverige och i USA.

Text av Kristina Jansson

Det finns någonting orent med måleri.

Det är aldrig vad det ger sig ut för att vara.
Det är inte bild, utan en fiktion mellan bild och material, det är inte ett utsnitt utan en hel verklighet. Det är inte någonting sant i det att det skulle kunna vara härledbart men det representerar en alldeles egen, påtaglig verklighet, om man har tur.
Måleriet är ett handhavande. I handen på den som har det. Målningen bär det avtrycket.

Jag har tänkt att om fotografiet kastade ut måleriet i en häftig existentiell kris, med resultatet att det självförverkligade sig genom att ta spjärn mot bilden med sin materialitet, så kan man säga att någonting kanske håller på att hända med blicken idag. Eftersom vi alla deltar i samtidens våg av (visuell/media/data) expansion, är vi löst drivande subjekt i ett ständigt skiftande perspektiv.
Vi blir illamående av det sätt som media och informationsflödet skapar en svindel hos oss, det avbryter vår egen rörelse och berövar oss en tydlig utsiktspunkt.
Där en gång det fysiska gränsöverskridandet var den mest nedsvärtande av utbyten, har blicken nu blivit den mest infantila konsumenten, den girigaste kunden? Perceptionen verkar stå under inflytandet av en genomträngande rökblandad dimma. Är det så att vi har börjat värdesätta den illusoriska distraktionen, en prioritering av förströelse över kommunikation? Eller, allteftersom världens ögon alltmer glaseras av ett oavbrutet lager av dimmiga skepnader, är det så att vi, drivna av en ännu större böjelse för tidsfördriv, bara bemäktigar oss högre och högre former av bilder?

Här bjuder måleriet ett visst motstånd. Målningen pekar på ett tvivel, inte bara på att den bild vi ser är falsk utan också på att det blir meningslöst att bara nöja sig med vad den föreställer. Vi måste närma oss andra saker, betydelse, mening, en egen känsla, verkets värld.

Norrtälje konsthall presenterar stolt utställningen Inre och yttre landskap med Ingegerd Möller, Hans Wigert och Ulrik Samuelsson. Utställningen innehåller ett antal målningar där betraktaren bjuds in till en vandring i mångfacetterade landskap och naturstigar.

Konstnärens relation till naturen och viljan att avbilda den i stort och smått är inte något nytt. Ändå tycks naturen och landskapsmotiven vara något som fortfarande fascinerar oss. Ingegerd Möller, Hans Wigert och Ulrik Samuelsson har alla ägnat sina konstnärliga studier till att iaktta naturen och landskapen i många år. De spänner över mentala, fysiska och biologiska plan där naturen och landskapen används som en scen, en kuliss eller metafor för relationen mellan människan och dess innersta väsen.

Ingegerd Möller född 1928 i Vålådalen i Jämtland. Hon bor och arbetar i Roslagen. Hon är utbildad vid bl.a. Grünewalds målarskola och vid Otte Skölds målarskola. Sedan 1950-talet har hon ställt ut i ett flertal utställningar både internationellt och nationellt. Ingegerd Möllers natur och landskapsmåleri bjuder in oss i det stora och det lilla som naturen har att erbjuda. Det vi ser kan vara närstudier av naturens allra minsta fysiska former, knappt till igenkänning. Samtidigt som vi känner igen oss via synen, hörseln och luktsinnet. Så nära naturen vi kan komma i en målning.

Hans Wigert född 1932 i Karlskrona i Blekinge, död 2015 i Stavsnäs i Värmdö. Han var utbildad vid bl.a. Gerlesborgsskolan och vid Konstakademin. Sedan 1960-talet ställde han ut i ett flertal utställningar runt om i Sverige. Hans Wigert använde naturen som en scen för en viss händelse. Landskapet blir en metafor för Hans Wigerts egna tankar och oroskänslor inför det som komma skall. När vi betraktar hans måleri är det strax utanför periferin, vi bjuds in i motivvärlden, men inte för att delta utan endast ett tyst betraktande av det som pågår.

Ulrik Samuelsson född 1935 i Norrköping. Bor och arbetar i Stockholm. Han är bl.a. utbildad vid Kungliga konsthögskolan och har sedan 1950-talet ställt ut i en rad olika utställningar, både nationellt och internationellt. Ulrik Samuelsson låter materialet styra våra associationer. Mahogny, svart plast, guld och marmor är några av de återkommande materialen i hans konstnärskap. Material som i sig själva många gånger påminner om celler och membran, livets minsta beståndsdelar. Genom materialet blir frågan om människans roll och samspel med naturen till en existentiell fråga och hur nära vi är med den.

James Webb (1975) är en sydafrikansk konstnär baserad i Kapstaden. Hans konstnärliga arbete är ofta av storskalig natur där helhetsgestaltningar av olika kulturinstitutioner så som gallerier, konsthall och museer görs. Dessa gestaltningar har även en tendens att sträcka sig ut från institutionerna och in i det offentliga rummet. James Webb använder en mängd olika typer av media; ljud, installation och text där uttrycket är konceptuellt och minimalistiskt men även färgat av hans erfarenheter inom teater, religion och reklamvärlden.

I Norrtälje konsthall visades en rad olika konstverk som är typiska för James Webb. Ljud, text och installation sträckte sig från konsthallen ut i staden som en möjlighet till kommunikation mellan olika entiteter.

Kauppi påbörjade arbetet med skulptursviten Frozen Fright för cirka 3 år sedan. I takt med att mängden alarmerande nyheter om världsläget intensifierades upplevde Kauppi att hotet kändes övermäktigt och konstaterade att människor i allmänhet blir allt mer kraftlösa, avtrubbade och rädda. ”Rädslan är en dålig rådgivare” lyder ett nederländskt ordspråk, och kanske är rädslan vår tids största fara eftersom rädda människor har en tendens att omvandla sin rädsla till vrede samt projicera denna på andra människor.

Skulptursviten Frozen Fright som tidigare visades på Galleri Andersson/Sandström (2017) består av elva stycken olika personligheter med unika öden men som tycks dela en universal känsla av rädsla och allvar. De elva bronsskulpturernas placering i konsthallen för tankarna till ett flygfoto taget över ett större geografiskt område. Direkt på golvet ligger mänskliga figurer med olika etnicitet och i varierade åldrar, som ett utsnitt av världens befolkning blickandes upp mot himlen.

Assa Kauppi (1977) bor och verkar i Stockholm. Kauppi är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Efter sin examen 2011 har Kauppi ställt ut både nationellt och internationellt samt fått en rad skulpturer placerade på offentliga platser.

Sedan Assa Kauppis genombrott 2011 har hon vunnit konstsveriges hjärta med sina ständigt aktuella skulptursviter. The Race is Over (2011) och In Search of A Winner (2013) behandlar frågor om vår tids tävlingsanda och prestationskrav.

Ulrika Wärmlings måleri har ända sedan hon gick ut från Konsthögskolan för mer än ett decennium sedan konsekvent kretsat kring olika subkulturer.

Sofia Hultin (f. 1982) är utbildad på Konstfack och arbetar med performance och video utifrån sitt intresse för marginaliserade berättelser och queer historieskrivning.
Hen är intresserad av villkor och möjligheter för gemenskap kopplat till identitet samt av hur hen som normbrytare kan hitta manövreringsutrymmen i ett samhälle präglat av begränsande maktstrukturer.

Med utgångspunkt i ett collage av personliga berättelser undersöker Hultin hur dessa kan spegla större samhälleliga strukturer.
Centralt i Hultins arbete och i utställningen på Norrtälje konsthall är idén om vikten av att kunna föreställa sig en förändring för att denna förändring ska kunna ske.

Den jurybedömda Julsalongen 2017 & "De refuserades salong" visades på Norrtälje konsthall 9/12 2017 till 14/1 2018.

Vi har glädjen att få presentera utställningen Gränser och Övergångar med Ola Nilsson. Gränser och Övergångar är ett textljudverk och en installation med minnet som utgångspunkt.

Ola Nilsson tar oss med på en guidad tur genom en lägenhet som han minns den från mitten av 70-talet, en del av verkets fyra tidslinjer. En skissad planritning på en lägenhet i skala 1:1 ligger i form av en matta på golvet i Norrtälje konsthall. I skissen finns även möbler och inredning som bär spår på ändringar och justeringar gällande skala, storlek, placering och möblering, mm. Ritningen blir på så vis en form av anteckning och teckning som visar arbetsprocessen och ger en bild av minnets porositet. Interiörbeskrivningen blandas i uppläsningen med brev, nedskrivna drömmar och detaljerade planer för uppförandet av en trädgård, inspirerad av 1700-talets panteistiska trädgårdskonst.

Textljudverket Gränser och Övergångar tecknar ett porträtt av livets tillfälligheter och bräckliga konstruktion. De inbördes olika texterna frammanar parallella världar som sammantaget berättar om förändring, undermedvetna motiv, möjligheter, hinder och människans rörliga sinne. Uppbyggnaden av verket för tankarna till en labyrint vars rumsligheter har en grumlig och oklar relation. Utifrån konstverkets olika lager har det skapats en bok som kan läsas samtidigt som texten avlyssnas i rummet. I den framkommer arbetet med texten genom överstrykningar; versioner av det som blir originalet.

Verket är inspirerat av poeten och filosofen Edouard Glissants tankar om det han kallade för arkipelagiskt tänkande. I hans filosofi blir språkets strävan efter att benämna och befästa osäker, det drömda landet angränsar till det verkliga och en av frågeställningarna som bäddas in i Gränser och Övergångar handlar om vem vi är i förhållande till vem vi var.

Inspelning av textljudverket är gjort på Stockholms Konstnärliga Högskola våren 2015. Inläsning av Jorun Kugelberg.

Ola Nilsson är född i Malmö och bor och arbetar i Stockholm. Han är utbildad på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan och har ställt ut både enskilt och i grupp på bland annat Konsthall C och Fylkingen.

Elina Brotherus visar för första gången en ny serie fotografier och filmer inspirerade av den amerikanska konstnären John Baldessaris lista med ”ART IDEAS” som användes i hans undervisning på California Institute of Arts under 1970 talet. Uppgifterna rör sig mellan fluxus från 1960 talet till samtida poesi. Elina Brotherus påbörjade arbetet under 2016 med The Baldessari Assignments under en period då hon kommit till en punkt i sina arbeten och behövde en förändring från det självbiografiska och konsthistoriska.

I utställningen på Norrtälje konsthall visar hon upp ett nytt sätt att arbeta på. Detta kommer ur tanken att en förändring i hennes konstnärliga arbete var nödvändigt. Efter att under 20 års tid arbetat i en självbiografisk praktik där varje posé redan är gjord, vill hon nu arbeta på ett annat sätt.

Istället för att fokusera på de traditionella poserna har Brotherus valt att arbeta med konceptet Event score från Fluxusrörelsen. Det är en serie anvisningar eller instruktioner för hur man skapar egna konstverk. I det engelskspråkiga originalet kallas dessa instruktioner för Event Scores, av event som i händelse, och score som i det här sammanhanget kan ses som score i music score (filmmusik), det vill säga som en instruktion att följa och tyda.

Flera kända konstnärer har använt sig av arbetsmetoden, bland annat George Brecht, John Cage och Yoko Ono.

Norrtälje konsthall är mycket stolta över att få presentera konstnären Tilda Lovell och hennes utställning The Queen Conch.

Tilda Lovell undersöker och intresserar sig för människans mörkaste skrymslen och vrår genom att närma sig något ursprungligt i oss själva. I det ursprungliga finns bland annat våra drifter och instinkter så som sexualitet och våld, något som vi också har gemensamt med djuren.  

I Norrtälje konsthall kommer vi ledas in till en maritim värld fylld av ljud, ljus, skuggor, film, och skulpturer. Vi kommer bland annat möta en sittande vilande maskbeklädd gestalt täckt av snäckor, sjödjur, och fisk eller nogsamt skulpterade varelser, sjöjungfrur och figurer.

Hur kan en konsthall och ett museum bjuda in till samtal och möten mellan nyanlända och invånare i alla åldrar i en tid då 60 miljoner människor är på flykt i världen och då terror-, vålds- och krigssituationen är i en akut situation?

Konstverken i utställningen Make a Change gestaltar erfarenheter av, minnen av och reflektioner kring migration.
Konsten kan få oss att reflektera över vår historia och att dra paralleller till samtiden. Den kan ge oss annorlunda perspektiv på, och sammanhang för, människor, samhälle och det globala och lokala.
 
Make a Change är en utställning med elva konstnärer från olika länder och kontinenter - Syrien, Indien, Kurdistan, Irak, Norge, Danmark och Sverige.
Det är konstnärer som lever i exil och konstnärer utan land.
Det är konstnärer med egen erfarenhet av att vara på flykt och konstnärer som arbetat med frågorna på olika sätt under många år.
 
Konstverken och installationerna i utställningen spinner runt några olika öppna tanketrådar;

• om krig/kris/förtryck/maktrelationer/motstånd,
• om rörelse/migration/gränser/överlevnad/flyktingen,
• om identitet/hem/trygghet/asyl/drömmar/hopp/väntan/saknad/alienation,
• om tolerans/dialog/möten/solidaritet och om protektionism/nationalism/rädsla för den andre.
   
  Det finns inga påståenden i konstverken och den ställer flera frågor till oss besökare. Utställningen behandlar också något allmängiltigt och existentiellt, ett slags mänskligt tillstånd av exil och att vara i “mellanrummet” mellan olika tillstånd och platser.

Norrtälje museum och Norrtälje konsthall

Utställningen kommer också att samexistera i museet och vice versa.
Museet kommer att göra historiska nedslag om migration/emigration i Sverige och både museet och konsthallen kommer att arbeta i olika projekt med SFI och nyanlända i Norrtälje kommun. De kommer vara delaktiga i utställningen på olika sätt.

Utställningen pågår i cirka 2 månader men kommer att påbörjas med olika aktiviteter i början av 2017 och aktualiseras med olika program under hela utställningsperioden med såväl föreläsningar, debatter som fysiska och aktiva handlingar.

Exempelvis i Crossroadsprojektet där stadsvandringar med en arkitekt ingår och där man sedan markerar upptäckterna på en karta i konsthallen/museet och drar paralleller med liknande platser i världen.

Norrtälje leker – ett spel om staden: föreläsning och aktivitet

Tillsammans med kvinnor från olika kulturella bakgrunder kommer Norrtälje undersökas på ett lekfullt och experimentellt sätt. Det handlar bland annat om vad som påverkar oss i en stad och vilken identitet en stad har. I en serie experimentella utforskningar har kvinnornas egna berättelser, erfarenheter, förhoppningar och tveksamheter inför framtiden samlats. Vi hoppas att detta i sin tur inspirerar till skapandet av platsspecifika aktiviteter som kan engagera hela Norrtälje.  
Projektet leds och presenteras av Pirjo Elovaara och Annika Olofsdotter Bergström, universitetslektorer på Blekinge Tekniska Högskola, tillsammans med de medverkande. Stadsspelet kommer att visas i utställningen.

Jesper Nyrén arbetar med mönster, former och fält. Hans bilder kan tros vara hämtade från naturen, ibland skildrandes världen genom mikroskop, ibland från satellitperspektiv.

I Jesper Nyréns konst hittar vi referenser till allt från konsthistoriska, vetenskapliga och populärkulturella företeelser. På så vis har han arbetat fram ett måleri som pendlar mellan abstraktion och figuration.

Utställningen bestod av en lång serie små målningar och fotografier samt ett antal större abstrakta målningar som på olika sätt har en koppling till växtlighet och natur.
I utställningen kommer vi naturen nära med utgångspunkt i närstudier av ytor och färgtoner i landskapet kring konstnärens ateljé. Utsnitt av ”obetydlig” mark blir till nya scenerier och ger perspektiv på hur vi kan se och uppfatta världen och oss själva.

Jesper Nyrén undersöker i sitt måleri hur färg och yta skapar rumslighet och hur upplevelsen av ett landskap kan bilda nya rum i måleriet. I målningarnas visuellt rika och taktila ytor kan vi med blicken och kroppen bli delaktiga i en natur.

I serien av mindre målningar och fotografier pendlar blicken mellan en mikroskopisk gestaltning av naturen, vardagliga betraktelser och färgstudier gjorda på plats i landskapet.

Maria Friberg är en av Sveriges främsta foto och videokonstnärer. Utställningen i Norrtälje konsthall innehåller ett antal utvalda tidigare konstverk och ett helt nytt videoverk med titeln "Matador"

Tillsammans bildar de ett ramverk med ett innehåll som undersöker manliget, maktstrukturer och vår längtan till naturen, men även frågor om sårbarhet och identitet, man som kvinna i en föränderlig värld.

Människans längtan till naturen handlar också om vår kontroll över den natur som är oss given, vi vill förändra, kontrollera och avmytologisera den. I Maria Fribergs konstverk visar hon oss konstens ursprung eller kärna: det vill säga den är självreflexiv och återför det mytologiska som står utanför vår kontroll och förståelse.

Hennes arbeten planeras i detalj med noggranna iscensättningar och som i denna utställning med mannen i centrum eller skjortan som symbol för mannen. De är ensamma, vilande eller virvlande, inbäddade eller naket blottade och ömsint gestaltade.

I hennes generation finns kollegor som arbetar med iscensatt fotografi som Maria Miesenberger, Lotta Antonsson och Annica Karlsson Rixon. Deras inspiration och föregångare från 1970-och 80 talet är bland andra Cindy Sherman, Carrie Mae Weems, Sherrie Levines.

För dig ett hus utan hörn och räta vinklar, men fullt med skrymslen och vrår. Där färger flödar och väggarna rör sig. Vilket liv skulle utspela sig där?

Den här utställningen handlar om hur den byggda miljön – arkitekturen, påverkar oss människor. Byggnader, rum och platser berättar vad som är ett önskvärt beteende (vad får du göra på en konsthall; i ett gathörn; ett köpcenter?) och anvisar plats för samhällets olika grupper. Arkitekturen är alltså inte en neutral bakgrund eller behållare, utan manifesterar och upprättar politiska värderingar och idéer. Därför är den också samtidigt ett medel för förändring, den kan föreslå andra sätt att leva och låta oss drömma om hur vi skulle vilja ha det omkring oss.

"Luftslott - när vi bygger den stad vi vill leva i" är en utställning, en syjunta och en byggarbetsplats uppdiktad av konst- och arkitekturgruppen MYCKET. Ett bygge som aldrig är klart; i ena änden en ruin, i andra splitter ny. Det är bångstyriga, uppblåsta byggen som utmanar. Projektet är inspirerat både av konstnären Niki De Saint Phalles vällustiga skulpturer (det är femtio år sedan hennes mytomspunna Hon-katedral visades på Moderna museet i Stockholm) och den samtida konstnären Rachel Shannons textila och luftburna paviljonger.

Luftslotten är konstruerade av material som haft ett tidigare liv, återvunnen plast, begagnade segel, trasiga paraplyer och vindställ (Har du material att bidra med?). De hålls uppe av ett svagt, men konstant lufttryck från en fläkt. Vissa går att gå in i, andra upplevs från utsidan, några blir till eller omformas under utställningsperioden. Tillsammans med olika grupper bygger, syr, drömmer och tejpar MYCKET vidare på luftslotten.

MYCKET är ett samarbete mellan Mariana Alves, Katarina Bonnevier och Thérèse Kristiansson. De arbetar med arkitektur, design och konst. Tillsammans rotar de runt i gränslandet mellan de liv vi lever och den byggda och formgivna värld som omger oss.

I sin separatautställning på Norrtälje konsthall drar Maria Bajt samman en mångfald influenser, som leder betraktaren in i en värld där allt flyter.

Det som bildar fonden för utställningen är trumman, som en symbol för att nå ett transliknande tillstånd och det undermedvetna, som Bajts arbete växer fram ur.

Inspirerad av schamanen, som med trummans hjälp förflyttar sig mellan den fysiska världen och andevärlden, flätar Maria Bajt samman en komplex väv av personliga erfarenheter och kollektiva berättelser i en virvelström av referenser, som skapar nya mytologier för vår samtida värld.

Hennes arbeten förenar psykedeliska utbrott, quiltmönster och arketypiska symboler, sida vid sida med figurativa element.

Materialet är ofta papper och kartong som skärs och klipps ut i flera lager tills bilden når sin slutgiltiga form.

Bajt länkar i sina arbeten muntlig folkloretradition med mytologi och referenser till outsiderkonst och populärkultur.

Maria Bajt säger att hon ”tänker med händerna”.

De svarta boxarna i Norrtälje konsthall innehåller samlade ögonblick, känslor och arkeologiska fynd. Hon söker sin inspiration från mystiken och av berättelser från Dödsboken, en bok som användes vid begravningar under faraotiden och den användes också som en instruktionsbok inför efterlivet.

Hennes bilder börjar i kaos, inifrån med en vilja att uttrycka en känsla, något obegripligt. Utifrån med papper och kartong som klipps, målas och skärs ut i flera lager till något som skapar form, kontrast och rymdkänsla.

Hennes referenser kommer från populärkulturen, det psykedeliska och det surrealistiska formspråket.

Här i Norrtälje konsthall och i utställningen Seventeen rooms delar hon med sig av en egen värld, ett fruset ögonblick av ett mentalt rum, en parallell verklighet som talar till vårt undermedvetna i en scenografiskt drömlik uppbyggd utställning.

I varje ny utställning uppstår nya berättelser.

Installationen utgår från Peter Johanssons egna personliga erfarenheter. Samtidigt som han med frenesi ifrågasätter renässansens svulstigheter, den kyrkliga kulturen, moralisk skenhelighet och hans ikväll som många andras familjehemligheter.

Excesser, sexuell lust är drifter som människan försöker tygla eller lever ut och är komplexa delar av människans natur.

Vad händer med oss när vi går till överdrifter eller stänger inne det som är en del av det mänskliga? Hur påverkas vår uppfattning om oss själva utifrån olika kulturella fenomen? Skammen ska hjälpa oss att reglera distans och närhet till andra men kan också bli negativ om vi blir utsatta för våld och övergrepp.

Den påförda skammen gör oss tysta, men fler och fler vågar berätta om de övergrepp som de blivit utsatta för. Exempelvis är de många barnen som blivit utsatta inom den katolska kyrkan i flera europeiska länder och USA. Barnen har till slut fått sina röster hörda efter år av förnekelse från polis och präster.

I Sverige kommer dagliga avslöjanden om övergrepp från gymnastik- och friidrottsrörelsen och nu senast avslöjandet om skolläkaren från Falun. Peter vill gärna framhäva höjdhopparen Patrik Sjöberg som en förebild. Det krävs mod att våga prata om egna övergrepp i offentligheten. Det krävs också mod att ifrågasätta de människor och institutioner som ska stå för vägledning i livet, tron och skapa trygghet. Peter Johansson tillåter oss inte väja för känslan av utsatthet och med burlesk grov humor i kött, fläsk och rörliga falukorvar tar han itu med allvarliga frågor.

Peter Johansson vill varmt tacka alla inblandade, utan vars generösa hjälp denna utställning intet bliva till.
Arkitekt: Thomas Helleberg och Grötlingbo Möbelfabrik, Havdhem.
Fotograferna: Tord Lund, Karolina Pahlén och Matti Östling.
Visualiseringsexpert: Per Johansson.
Smed: Zoltan Schnierer.
Assistenterna: Andreas M. Larsson, Mariia Kulikovska och Pär Axell.
Målare och snickare från Lewéns, Norrtälje.
Kyrkoherde Olle Carlsson.
Dansarna Helena Lambert och Eugénio Brodbeck Neto.

Norrtälje konsthall startar hösten 2016 med en utställning av Ann Frössén. Hon arbetar ofta med måleri i stora format där vattnet och havet står som motiv.

Det som för Ann Frössén började i måleri har utvecklat sig till att även omfatta video och digitalt manipulerade bilder. I utställningen på Norrtälje konsthall möts vi av stora hav och vågor. Vad symboliserar vattnet och havet? Är det en metafor för livet? Eller är det människans yttre och inre värld som vi ser i målningarna? Är vattnet en förstörande kraft? Eller en helande energi?

I boken Havet ger, havet tar beskriver Sophie Allgårdh Annd Frösséns konst: Inför alla dessa målningar av hav och åter hav inställer sig osökt frågan: Vad sker utanför bildytan? Kanske ett sjöslag med nödställda människor på en kantrad flotte där repen rämnar med ett dån? Vetenskapen om detta är förborgad och möjliden också försumbar. 

Målningarna skiljder sig med andra ord inte mycket från livet i allmänhet. När det väl händer något avgörande i vår omvärld är vi ofta inte där utan står en bit utanför, som åskådare någonstans vid horisonten, en tanke som kan upplevas som frustrerande.

Men i mötet med Ann Frösséns måleri sker något märkvärdigt - en sammansmältning och förvandling. I havslandskapet blir vi en del av ett större kretslopp och en gemenskap. Ett utsnitt ur naturen, nyckfullt förvisso. Ände är det som om vi inte kan låta bli att bemäktigas av det storslagna och enkla.

An Issue of structure, är ett djupt undersökande konstverk av den svenska konstnären Snövit Hedstierna som påbörjades år 2014 och är i produktion året ut. Genom att utgå från privata upplevelser och ställa dessa i relation till politiska normbildning och forskningsresultat vill konstnären skapa ett rum för eftertänksamhet och reflektion över vår samtidskultur, livssituation och självbild. 

I sin helhet består projektet av ett omfattande ljudverk – An Issue of Structure Episodes, indelat i flera sektioner, samt av workshops öppna för allmänheten att delta i, en skriftlig publikation och ett digitalt ljudarkiv som i sin helhet kommer att skapa det största ljudbibliotek om jämställdhet inom de Nordiska länderna.

Konstverket är en alternativ forskningsmetod till den världsomfattande rapporten The Global Gender Gap Report (GGGP), där; Island, Norge, Sverige, Finland står som plats fyra i topp och Danmark rankad till nummer åtta (tidigarenummer fem). Data från denna rapport används ofta för att spegla dessa länder som en utopi och ett exempel påperfektion när det gäller jämställdhet mellan könen och lika rättigheter i samhället. Med detta verk har konstnären somsyfte att undersöka den personliga upplevelsen av denna positiva statistik och jämföra faktiska upplevelser av att varadet ”andra” könet i förhållande till siffror och statistik.

I Norrtälje konsthall visas Episode 2 av ljudverket med ett ljudlandskap som transformeras och byts ut under utställningsperioden. Vi skickar ut ny information om det vid varje tillfälle. Konstnären kommer även erbjuda möjlighet att själv bidra till ljudarkivet genom att delta i workshops och få sin egen röst inspelad under utställningens gång. Alla inspelningar sker anonymt och det ända kravet är att personer ser sin könsidentitet som annat än man. Intervjuerna sker i grupp om 3-5 personer och görs på engelska.

Utställningen kan ses som ett personligt museum med delar av ett större arkiv i förändring som avstannat på Norrtälje konsthall i ett fruset ögonblick.
Avtryck har samlats, setts över och sorterats för att presenteras. Flera element och tidsåldrar har förts samman i ett försök att snudda vid det som inte alltid syns för ögat.

"Samlade observationer och minnen" är redovisningar av både gamla och nya arbeten.
Bland annat arkiverade lakan, omgjorda böcker, framtida teckningar och övermålade möbler med dolda minnen och underströmmar om det eviga.
Med evighet menas oftast en oändlig tidsrymd (kanske en existens där vi aldrig upphör) ochdöden (så som vi i regel har för vana att se den) uteblir.
Verksamhet rörande arkiv kallas arkivväsen som avgör vilka handlingar som ska sparas och i det här fallet är arkivbildaren Marja-leena Sillanpää.

Den solkiga färgen som långsamt, år från år, förvandlas till ett nattståndet vitt. Med damm, på glömda platser i stillastående luft. Så här ser denna verklighet ut, lika lugn som tung, på sina ställen eländig.
Bekännelsen till tiden i ett ögonblick som inte tål dagens ljus. Det enklaste är att sova sig från den ena vilan till en annan. Det går fortare och saktare. Det beror på i vilken tidpunkt vi befinner oss.
Vid några tillfällen tar dom sig ut ur rummet (alltså finns dom, dom andra som oftast är med oss i rummet).

Stig Edlund visar collage och objekt, collagen är ofta från färdiga bilder, vykort, äldre konstverk sammansatta till nya bilder. Han plockar upp skräp och fyller det med en mening, ser dessa ting som något i sig självt men ändå ofullbordat. Runda former återkommer ofta och blir en balansakt, slumpen styr processen som också blir en synlig del i konstverken. Det finns en ömsinthet för material och en tillåtande lekfullhet med referenser till PO Ultvedt som samtidigt speglar människans ömtålighet inför livets villkor.

Hermine Keller visar skulpterade djur framförallt gjutna i brons. Hon skissar från levande djur som sedan skulpteras grovt och där grovheten blir synonymt med en enkelhet som visar styrkan i hennes uttryck.
En hund som rullar runt beskriver olika tillstånd, glädje, sorglöshet, viljor eller strävan mot något och det är att visa djur som individer.
Hermine beskriver något som hon sett en rörelse en riktning en blick och som hon med känslighet och engagemang formar till något levande.

Hermine Keller och Stig Edlund som är så olika i sina material men har flera likheter i sina uttryck.

Susann Brännström - Progression
17/1– 1/3
måleri
Anders Jansson –I det närmaste
7/3-19/4
skulptur- installation

Malin Persson –Different views
25/4-31/5           
måleri         

Martin Jacobsson
13/6 – 30/8
måleri

NORM. ALT
12/9 – 18/10
Roxy Farhat, Snövit Hedstierna, Conny Karlsson Lundgren,
Heidi Lunabba.
foto, video, installation

Monika Larsen Dennis
24/10-4/1 2016