Gå till innehåll Hoppa till snabblänkar Gå till nyhetsarkiv Gå till Om webbplatsen Gå till söksida Gå till kontaktsida

Översiktsplan 2050

Natur och friluftsliv

Grön- och blåstrukturer fungerar som livsmiljöer för växter och djur och ger värden som är viktiga för människors hälsa och välmående.

Norrtälje kommuns grön- och blåstruktur sträcker sig över kommungränser och är en viktig del i den regionala grönstrukturen. Grön- och blåstrukturer utgörs av livsmiljöer för växter och djur. Livsmiljöerna i sin tur formar ekologiskt funktionella nätverk som är en förutsättning för biologisk mångfald och hållbara ekosystem. Den biologiska mångfalden spelar en avgörande roll för att ekosystem ska fungera och utföra grundläggande funktioner, så som pollinering och rening av luft och vatten. Grön- och blåstrukturerna ger även värden som är viktiga för människors hälsa och välmående. Vistelse i naturområden minskar till exempel stress och psykisk ohälsa och inverkar positivt på barns koncentrationsförmåga och motoriska utveckling. Grön- och blåstrukturen är även viktig för att skapa motståndskraft mot klimatförändringar och extremväder.

Riktlinjer natur och friluftsliv

  • Bevara, skydda och sköta vatten- och grönområden med höga natur-, kulturmiljö- och friluftsvärden eller en klimatreglerande funktion. Kommunen ska, i samverkan med berörda aktörer, initiera och verka för att öka andelen skyddad natur, särskilt tätortsnära natur.
  • Stärka den biologiska mångfalden samt värna och utveckla ekosystemtjänster. 
  • Värna spridningskorridorer för djur och växter. Fragmentering av populationer och livsmiljöer ska undvikas.
  • Undvika att exploatera mark som klassas som kategori 1 och 2 enligt svensk standard för naturvärdesinventeringar.
  • Värna odlingslandskapet och säkerställa tillgång till brukningsbar mark. Ändra endast användning av befintlig jordbruksmark om ändamålet är av väsentligt samhällsintresse och om alternativ som inte tar jordbruksmark i anspråk har utretts och funnits olämpliga.
  • Planera för att park- eller grönområde ska finnas inom 300 meter från bostäder och i nära anslutning till äldreboende, förskolor och grundskolor.
  • Planera för gröna inslag bland bebyggelsen och en hög grönytefaktor genom exempelvis parker, grönstråk, gröna tak, träd i gatumiljöer mm. I täta stadsmiljöer ska kommunen verka för multifunktionella ytor.
  • Förbättra tillgängligheten till natur- och rekreationsområden genom kollektivtrafik, vandrings-, cykel-, kanot- och kajakleder med mera.
  • Värna strandskyddet för att säkerställa allmän tillgång till kust, sjöar och vattendrag. Det rörliga friluftslivet ska särskilt beaktas.
  • Behålla eller återskapa naturliga vatten och strandzoner så långt möjligt, både i landskapet och i kommunens tätorter.
  • Tillämpa en skadelindringshierarki vid planering och byggande.

Skadelindringshierarki

Negativa effekter på den gröna infrastrukturen av en exploatering ska hanteras utifrån en skadelindringshierarki. Naturvårdsverket har definierat skadelindringshierarkin som ett hierarkiskt synsätt som innebär att skador i första hand undviks, i andra hand bör skadorna minimeras genom hänsynsfull utformning och endast i sista hand bör de kompenseras.

Aspekter som riskerar att påverka den gröna infrastrukturen negativt:

  • Förlust av livsmiljöer. Bland annat genom exploatering av markområden eller förtätning av befintlig bebyggelse. Förlust kan även uppstå som en kumulativ effekt av flera mindre åtgärder. 
  • Fragmentering och barriäreffekter. Exempelvis genom utbyggnad av infrastrukturen, markanvändning inom jord- och skogsbruket. 
  • Störning och obalans i ekosystemet. Förändrad eller utebliven skötsel och fragmentering av markområden leder till att livsmiljöer och spridningssamband förändras eller minskas för olika arter. Övergödning och föroreningar av sjöar och vattendrag har samma effekt. 
  • Brister i planering. Det finns en risk att samband förbises eller skadas vid planering inom och över kommungränser och mellan aktörer, både rumsligt och över tid. 

Biologisk mångfald är ett samlingsbegrepp för variation mellan arter, inom arter och livsmiljöer. Med biologisk mångfald menas den genetiska variationen hos individerna inom en art, variationen mellan olika arter och mellan olika naturtyper och landskap. Den biologiska mångfalden spelar en avgörande roll för att ekosystem ska fungera och naturens grundläggande funktioner, såsom pollinering och rening av luft och vatten.

Rödlistning av arter är ett system för att ge en prognos över risken att en art dör ut. Det är ett hjälpmedel för att kunna visa hänsyn till arter som är hotade eller som minskar i antal. Rödlistan har flera olika nivåer som indikerar hur det går för en viss art. Arter som är med på rödlistan kan omfattas av skydd enligt Artskyddsförordningen.

Artskyddsförordningen är en del av miljöbalken och omfattar regler för att säkra fridlysta arters överlevnad. Förordningen utgår ifrån EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv. Syftet är att bevara den biologiska mångfalden. Artskyddsförordningen omfattar alla vilda fåglar och ett antal djur och växter. Olika arter har olika skydd.

Grönytefaktor är en räknemodell för att säkerställa tillräcklig mängd vegetation eller vatten i en byggd miljö. Syftet är att på ett systematiskt och kvantitativt sätt diskutera gröna kvaliteter vid byggande och uppnå bra mikroklimat, luftkvalitet och rekreativa friytor. Olika sorters grönytor ges olika värde och därmed olika ekoeffektivitet. Grönytefaktorn är kvoten mellan den ”ekoeffektiva ytan” och hela tomten eller fastighetens yta.

Senast ändrad: 2024-04-05