Odlingslandskap

 

En stor del av den natur som vi lärt känna som Roslagens, är präglad av människans brukande genom århundraden. Bevarandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet är en kombination av naturvård och kulturvård. Det är även ett bevarande av höga estetiska värden. Det är i de ogödslade, betade eller lieslagna hagarna och ängarna som majoriteten av odlingslandskapets arter har sin hemvist. Många arter är också beroende av de olika småbiotoperna i odlingslandskapet – diken, småvatten, åkerholmar, fristående träd med mera. 

 

I Roslagen har inte landskapet genomgått den rationalisering som drabbat många jordbruksbygder på slätterna. Här finns åkerholmarna kvar och många åkrar är oregelbundna och flikiga. Fortfarande hävdas också många biologiskt mycket värdefulla hagmarker. Dock har odlingslandskapet i Norrtälje kommun precis som landskapet i övriga Sverige omvandlats starkt. Utdikning av sjöar och våtmarker, täckdikning, igenväxning av stränder, igenväxning av hagmarker och ängar och gödslingspåverkan på ogödslade gräsmarker har förekommit i mer eller mindre stor utsträckning även i Norrtälje kommun.

Norrtäljes odlingslandskap kan delas in i tre olika typer. Den ena gruppen är skärgårdens odlingslandskap som på grund av nedläggning är på väg att helt försvinna. Den andra är Lohärad, Estuna och Söderby-Karls slätter med moränlera och hög uppodlingsgrad. Den sista gruppen består slutligen av det mesta av kommunen som har ett varierat odlingslandskap med karaktär av mellanbygd där det i vissa trakter är mycket skog.

 

Det är numera på de betade markerna som man hittar de riktiga pärlorna när det gäller biologisk mångfald i odlingslandskapet. Här finner man en oerhörd mångfald av kärlväxter (blommor), svampar och insekter.

Kärlväxterna har en fantastisk mångfald på de öppna hävdade gräsmarkerna. På en kvadratmeter kan det finnas 50 olika arter om det är riktigt fint. Några arter är rödlistade. Fältgentiana är ett exempel på en art som är mycket starkt knuten till välhävdade slåttermarker och betesmarker och finns på ett flertal sådana platser i kommunen.

 

Många svamparter är starkt knutna till ogödslade naturbetesmarker. Ibland talar man om en fornminnesflora. Det är svampar som finns på sandiga, torra och välhävdade marker som det ofta är vid fornlämningar. Vaxskivlingar och jordtungor är två svampgrupper som man kan hitta på riktigt välbetade naturbetesmarker.

 

Insekterna och blommorna hör ofta intimt samman. Insekterna pollinerar blommorna och blommorna ger insekterna nektar och pollen till mat. Dessutom har många insekter speciella värdväxter som de lever av i sitt larvstadium. En artrik kärlväxtmiljö ger därför ofta även en artrik insektsfauna. Många insekter är dessutom värmeälskande och därför blir öppna soliga hagmarker med en rik flora också ett eldorado för insekter. Fjärilar, skalbaggar, skinnbaggar, stritar, steklar, flugor med flera grupper utsätts för samma hot som kärlväxterna, nämligen igenväxning och gödsling.

 

 

Artsammansättningen på en ogödslad äng (slåttermark) liknar mycket den på hagmarker. Vissa kärlväxter anses vara mer gynnade av slåtterbruk än betesdrift. Det gäller till exempel hartmansstarr, slåtterfibbla och hårstarr. Vissa arter som är slåttergynnade är rent av känsliga för bete, till exempel smörbollar. I Norrtälje kommun finns få arter som bara växer på ängar. Det finns numera lite ängsmark kvar men de flesta arterna kan växa även i betesmarker. Hartmansstarr som anses mycket slåttergynnad finns på Karlbergs slåtteräng i Fasterna socken. Fjärilar är en insektsgrupp som troligen har missgynnats starkt av att ängsbruket har upphört. Även om de flesta kärlväxtarter finns kvar i betesmarkerna, så blommar de inte lika intensivt eftersom de blir nedbetade.

 

 

En stor del av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet är faktiskt knuten till trädskiktet. Gamla, grova, gärna hamlade ädellövträd, som åtminstone delvis är solbelysta, hyser en ofantlig mängd arter. Det är främst insekter och lavar, men även en del vedsvampar, som är anpassade till denna miljö. Gamla ädellövträd som står ljusöppet finns både i hagmarker, i åkermark, utmed vägar (alléer) eller vid gården (så kallade vårdträd). Även om markvegetationen är utarmad på grund av gödsling eller igenväxning kan arterna knutna till träden finnas kvar. Det största hoten är igenväxning och beskuggning, men också brist på föryngring.

 

 

Småbiotoper är ofta restmiljöer (till exempel åkerholmar, bryn, gamla träd) eller kulturelement (till exempel stenmurar, grävda dammar). I ett produktionslandskap har småbiotoperna betraktats som odlingshinder och ofta tagits bort.

 

Fågelarter som är knutna till ett öppet jordbrukslandskap trivs i ett varierat landskap med mycket hagmarker och åkerholmar. Speciellt artrika är brynmiljöerna med både öppen mark och buskar och träd. Ortolansparv är en art som minskat i och med rationaliseringen av jordbrukslandskapet. Tornfalk och hämpling är två andra arter som trivs i ett varierat odlingslandskap. I ett monotont slättlandskap trivs bara enstaka arter. Antalet individer av vanliga arter är också större om odlingslandskapet är varierat (utom möjligen för ett fåtal slättspecialister).

 

 

Blåklint, klätt och riddarsporre är exempel på blommor som förr fanns i stor mängd som ogräs i åkrarna men idag är ovanliga. Kemiska bekämpningsmedel och effektiv utsädeskontroll har gjort att en mängd arter som förr var vanliga i åkern eller åkerkanten nu är på utdöende.

 

 

Gårdsmiljön hyser en rad arter som man nästan inte hittar någon annanstans. Det gäller till exempel blommor som är konkurrenssvaga och därför bara kan växa på störd mark. Bolmört, odört, hjärtstilla och nässelsnärja har blivit ovanligare i takt med gårdsmiljöernas förändring mot mer ordnade former för hantering av schaktmassor, gödsel med mera. Många av de rödlistade gårdsväxterna har en gång i tiden införts som medicinalväxter. Det finns en mängd lavar som växer på obehandlat virke såsom till exempel gamla lador och gärdsgårdar. På en lada i Lohärad växer den mycket sällsynta träspricklaven.

 

 

De betade glesa barrskogarna (utmarksbetet), som förr var så vanliga, är nu på väg att försvinna helt. Mycket tyder på att den betade barrskogen hyser en speciellt rik marksvampflora. Även vissa skalbaggsarter tycks föredra den betade barrskogen framför en ren urskog.

 

 

För beskrivning av strandängar, våtmarker och småvatten i jordbrukslandskapet se länken om sjöar och vattendrag nedan under rubriken sjöar och vattendrag. 

 

Nedan redovisas det från naturvårdssynpunkt mest värdefulla i Norrtälje kommuns odlingslandskap.

  

I Norrtälje kommun finns några slåtterängar med en artrik flora. De största arealerna och de artrikaste ängarna finns i Ängsö nationalpark och i naturreservatet Häverö Prästäng. Två små slåtterängar som inte omfattas av skydd enligt naturvårdslagen finns också. Karlbergs slåtteräng (Fasterna socken) ligger på kommunens mark och sköts av kommunen. Kråkhättans slåtteräng (Söderby-Karl) sköts av Roslagens Naturskyddsförening. Båda två är mycket små (1-2 hektar.

 

 

I Norrtälje kommun finns många öppna naturbetesmarker med en värdefull kärlväxtflora och svampflora. Fältgentiana är en bra indikatorart för värdefulla ängsmarker och hagmarker. Den finns kvar i många hagmarker i kommunen. I Länsstyrelsens ängs- och hagmarksinventering pekades 74 objekt med värdefulla ängs- och hagmarker (klass 1-3) ut i Norrtälje kommun. En koncentration av värdefulla naturbetesmarker finns i församlingarna Väddö, Söderby-Karl, Roslags-Bro och Fasterna.

 

 

I Norrtälje kommun finns flera trädbevuxna hagmarker med en intressant lavflora på träden. Speciellt värdefulla synes hagmarkerna vid Kristineholm (Lohärads socken) och naturreservatet Norr Malma (Estuna socken) vara. Kunskapen om var dessa naturvärden finns i kommunen är betydligt mindre än kunskapen om naturvärdena knutna till grässvålen.

 

 

Odlingslandskapet är småskaligt och extra varierat på många håll i Norrtälje kommun. I områden med mycket hagmarker, åkerholmar, bryn, diken, sjöar med mera är den biologiska mångfalden mycket rikare än i områden med större åkrar och en mindre varierad natur. Sålunda är till exempel odlingslandskapet i Roslags-Bro och Väddö församlingar biologiskt rikare än i Lohärads slättbygder. Det finns höga naturvärden knutna till variationen som sådan. I Länsstyrelsens rapport Odlingbygd i Stockhoms län är 52 områden i Norrtälje kommun utpekade för sina värdefulla naturmiljöer.

 

 

En speciell typ av varierad miljö i odlingslandskapet, som måste ses som en enhet är de områden som hyser en rik fladdermusfauna. Två områden – Kristineholm vid Erken och Mörby vid Skedviken framstår som mycket värdefulla sett i ett större perspektiv (även internationellt!). Här finns en stor artrikedom med flera sällsynta arter. Fladdermössen kräver tillgång till vatten, glesa skogar, hagmarker, grova ihåliga ädellövträd och/eller speciella byggnader.

 

 

I Norrtälje kommun finns några alléer som har en mycket rik lavflora. Det gäller till exempel alléerna vid Penningby slott, Kristineholm, Ekebyholm och Skebobruk.

 

 

Ett flertal gårdsmiljöer i Norrtälje kommun hyser en speciell och gammeldags flora. Detta gäller till exempel Väsby och Ösby i Roslags-Bro församling och Ekeby och Ströja i Söderby-Karls församling.

 

 

I Norrtälje kommun finns en rik fjärilsfauna. Ett flertal områden med delvis igenväxande ängsmarker och betesmarker hyser ovanliga arter såsom mnemosynefjäril och några olika bastardsvärmare. Björhövda-halvön har en särdeles rik fjärilsfauna. De flesta av mnemosynefjärilens lokaler ligger på Rådmansö.

 

 

I Norrtälje kommun finns relativt många områden med betesskog (cirka 20 stycken). Vilka objekt som hyser de högsta naturvärdena är dock okänt. Ett av de största skogsbetesområdena är området söder om Ösmaren i Roslags-Bro församling.

 

 

Det mest värdefulla av odlingslandskapets våtmarker, småvatten och strandängar behandlas under sidorna om sjöar och vattendrag respektive myrar. Du når dessa sidor via vänstermenyn.
 

 

Exempel på arter knutna till odlingslandskapet, som skulle kunna behandlas som ansvarsarter är mnemosynefjäril, dammfladdermus, fältgentiana, olivjordtunga och rödbrun blekspik.