Människans påverkan
Människan är väl den organism som påverkar sina omgivningar starkast. Därför är det självklart att den biologiska mångfaldens sammansättning i betydande utsträckning också påverkas av människan. Denna sida handlar om de miljöer som är mest påverkade av oss människor. Det handlar om miljöer som uppkommit på grund av exploatering eller nyttjandet av naturen i vår närhet. För en del av miljöerna är gränsen mot odlingslandskapet flytande och dessa miljöer skulle lika gärna kunnat behandlas där. Några olika miljöer:
- Grusiga - sandiga miljöer
- Vägkanter
- Järnvägar och banvallar
- Hamnar, jordupplag och "skräpmarker"
- Stadsmiljön
- Kyrkogårdar
- Golfbanor
Både växter och djur har följt med människan till nya platser. Kända och mer eller mindre oälskade är till exempel råtta, faraomyra och "silverfisk" (den lilla blänkande insekten på badrumsgolvet).
Många arter har kommit hit med hjälp av människans transporter. Fågelspindlar och skorpioner i fruktkartongerna från tropikerna etablerar inte lokala populationer i Sverige, men det har många växter såsom parkgröe och vitfryle gjort. De har kommit hit med gräsfrö och etablerat sig i parker och lövskogar. Hamnar och hamnområden är en utmärkt miljö att söka efter udda växter i. Här lastas och lossas gods och ett och annat frö från "någon annan stans" råkar gro i en skreva. Volgasenap, orientsenap, virginiakrassing har namn som antyder ett annat ursprung än det genuint nordiska. De hittas tillfälligt i hamnar och på skräpmarker såsom jordtippar.
Utefter vägar och järnvägar sprider sig många arter, andra har sitt ursprung i gamla odlingar och kryddträdgårdar. Människan har omformat många miljöer och i vissa fall kan dessa utgöra surrogat och ersättningsmiljöer för andra naturliga miljöer som håller på att försvinna. Detta gäller exempelvis grustag och vägkanter.
Grusiga - sandiga miljöer
Grustag utgör refugier för insektsarter som är beroende av sandiga torra marker. Man har spekulerat i vilka naturliga miljöer som dessa arter fanns i. Två viktiga miljöer var troligen blottlagd mineraljord till följd av skogsbränder eller utmarksbete. Att ha djuren på skogen var det vanliga för 100 år sedan och tidigare. På sandig - grusig mark blev det troligen lätt erosion och i de glesa skogarna nådde solljuset ner för att värma marken.
De grustagsberoende arterna kan delas in i tre grupper:
- djur som kryper på mineraljorden (till exempel rovdjur som markskalbaggar och markskinnbaggar).
- djur som bor i lättgrävd mineraljord (till exempel 100-tals arter av solitära bin och steklar, ett 40-tal arter av rovsteklar, myror).
- djur som lever på den värmekrävande floran (till exempel sälggetingbock som lever på sälg i grustag).
Restaurering och igenplantering av grustag är ett hot mot många av dessa arter.
Vägkanter
Artmångfalden på vägkanterna kan ibland vara mycket stor. På vissa håll kan man hitta arter som även finns i värdefulla hagmarker och slåtterängar. En av förutsättningarna är att vägkanterna slås varje år på sensommaren.
Vägkanter som är grusiga och torra utan ett heltäckande växttäcke kan hysa värmekrävande insekter och ha delvis samma fauna som grustag (se grusiga - sandiga miljöer ovan).
Järnvägar och banvallar
Utmed järnväggar finns ofta en speciell flora. Dels är där torra grusiga marker och arterna sprids effektivt utmed spåren. Strimsporre är ett exempel på en art som man nästan enbart finner vid järnvägar.
Hamnar, jordupplag och "skräpmarker"
Olika typer av tippar, upplag, hamnar, bangårdar etc. kallas med ett gemensamt namn för ruderatmarker. Miljön karakteriseras av en störd mark utan heltäckande vegetation. Många kärlväxtarter som är kortlivade och störningsgynnade finner här sitt livsutrymme. Det gäller både inhemska och införda arter. Även en ganska stor mångfald av mossarter, varav flera är rödlistade, är beroende av störd mineraljord. Vissa arter trivs bäst på blottad lera i till exempel gamla lertag.
Stadsmiljön
I tätorter och städer finns en mängd olika miljöer. Parkerna har delvis en fauna och flora som liknar lövskogarnas. Småfågellivet kan vara rikt och udda förvildade växter kan finnas kvar efter gamla odlingar. Villaträdgårdarna kan erbjuda en stor blomsterprakt till fjärilar och på vintern dras många fåglar till fågelborden. Ett stort antal fåglar har blivit mer och mer anpassade för ett liv i människans närhet. Det gäller till exempel koltrast, ringduva och sparvhök som förr bara var mestadels skogsfåglar. Gamla ädellövträd i parker, trädgårdar och utmed vägar utgör livsmiljö för hålhäckande fåglar som kattuggla och stare och på stammarna kan det växa en artrik flora av mossor och lavar om det inte är alltför förorenad luft.
Kyrkogårdar
På många kyrkogårdar finns gamla ädellövträd som kan hysa en mycket exklusiv flora av lavar och mossor. Det finns till och med en lav som heter kyrkogårdslav. Håligheter i stammarna utgör livsmiljö för en mängd insekter och fåglar. Utmed murar hittar man ofta förvildade stenpartiväxter som är ovanliga.
Golfbanor
En relativt modern företeelse är de golfbanor som har anlagts lite här och var de senaste decennierna. Många golfbanor har en mängd små dammar som kan hysa en mycket intressant fauna eftersom de är fiskfria. Exempelvis häckar svarthakedopping med ett flertal par i dammar i golfbanor i Norrtälje kommun. Dessa små oaser skulle också kunna tänkas hysa till exempel större vattensalamander.
Kulturhistoria
Roslagen har alltid präglats av vatten. Vattnet har präglat många dalgångar, som så sent som på vikingatiden hade segelleder långt in i landet. Skärgårdens mosaik av land och vatten är också karaktäristiskt för kommunen. De första människorna i Roslagen var säkerligen förtrogna med vattnet. Fiske och jakt och så småningom uppodling av lämpliga marker. Människan har sedan dess satt sin prägel på landskapet genom framförallt boskapsskötsel, odling och utdikning. Naturtyper som strandängar, mader, björkhagar, enbetesmarker, ekhagar med flera är till stor del kulturprodukter och alléer, stenmurar, diken är element som är helt människoskapade.